Spännande föredrag om teologi-

utbildning i Umeå

En decemberdag vid Umeå universitet (foto: Marie Rosenius)

”Teologiutbildning – förutsättningar och utmaningar” var temat för en konferens vid Umeå universitet den 4 december där jag och en annan föredragshållare deltog från Åbo Akademi.

Mellan Åbo och Umeå är det ganska nära

Kontakterna mellan Umeå och Åbo går långt tillbaka i tiden, åtminstone sedan 1700-talet har det förekommit att personer från det nordliga Västerbotten valt Åbo för sina akademiska studier. Avståndet mellan Umeå och Åbo är ju faktiskt lite kortare än avståndet mellan Umeå och Uppsala, även om avstånd inte var något som avskräckte studenter på den tiden. Sedan Umeå universitet tillkom har det dessutom funnits en nära kontakt mellan forskare vid de båda lärosätena. Detta synliggjordes inte minst den 4 december i år då forskare från Åbo Akademi deltog i en konferens i Umeå med rubriken: Teologiutbildning – förutsättningar och utmaningar.

Konferensen som genomfördes i workshop-form anordnades av det högre seminariet i religionsvetenskap och teologi vid Umeå universitet. Teologisk utbildning vid Åbo Akademi var också ämnet för ett föredrag denna dag. Andra teman som behandlades var utvecklingen av den teologiska utbildningen i Umeå i jämförelse med liknande utbildningar i Sverige och internationellt. Mitt eget föredrag bestod i en analys av två svenska biskopsbrev som behandlar teologisk utbildning. Föredragen under dagen hade både empiriska och teoretiska ingångar och inbjudan hade gått ut till teologiskt intresserade både innanför och utanför akademin. Detta medförde att det var en blandad, intresserad och mycket engagerad skara som tog del av föredragen och de efterföljande samtalen. Årets workshop kom alltså att aktualisera både nyare och äldre kontakter mellan Åbo Akademi och Umeå universitet, kontakter som har goda förutsättningar att utvecklas mera.

Teologisk skriftserie vid Umeå universitet

Den ovan angivna konferensen har en koppling till skriftserien Studia Theologica Practica Umensia inom vars ram en årlig antologi ges ut. Tidigare har ämnena ”det kyrkliga språket” och ”inomkyrklig sekularisering” aktualiserats i serien. Skriftserien, som jag för övrigt själv varit med att starta, har ordet practica i sitt namn. Practica finns med för att aktualisera betydelsen av att beakta den ömsesidiga relationen mellan teori och praxis i utövandet av teologisk forskning. Detta låg också väl i linje med hela konferensens poäng.

Marie Rosenius

 

Imagining the Apocalypse

Courtauld Institute of Art i London

Johannes Uppenbarelses ojämförliga inflytande

Den 18 och 19 oktober deltog jag i en konferens som behandlade temat om hur apokalypsen har föreställts och porträtterats. Konferensen, som ägde vid Courtauld Institute of Art och i hjärtat av London, samlade till sig forskare tillsammans strävade efter en fördjupad kunskap om fantasins och föreställningsförmågans roll vid förståelsen av världens undergång.

Det tematiska och kronologiska fokuset för konferensen var varierat. Presentationerna handlade om allt ifrån porträtteringar av bibliska översvämningar och romantiska bilder av förintelse till medeltida fantasibilder och 1900-tals katastrofer. Trots det breda spektret var det intressant att notera den dominerande influens som Johannes uppenbarelse har haft på framställningen av den yttersta tiden. Av allt att döma är det svårt att föreställa sig tillvarons slut utan denna bibliska planskiss. Uppenbarelseboken är trots allt en mycket visuell bok som använder sig av ett metaforiskt språk och av sådana begrepp som opererar bortom rationell logik. Som sådan har den i alla tider lockat till analys av teologer men också av författare och konstnärer.

Påven som antikrist hos John Foxe

Johannes besök på Patmos kom att bli en verklig inspirationskälla också för den tidigmoderna människans föreställningsförmåga. Bara i England hade tryckerierna att kämpa med över 1000 kommentarer till Uppenbarelseboken under reformationstiden. I min egen presentation lyfte jag fram ett av de mest utmärkande protestantiska bidragen vad gäller tolkningen av denna eskatologiska berättelse, nämligen identifikationen av påven som antikrist. Att förvandla den romerska kristenhetens ledare till dess största fiende var ett storskaligt retoriskt projekt som kom att få omvälvande konsekvenser.

Den första generationen som i England – mycket tack vare en aktiv och polemisk publikationsverksamhet – trodde att påven var antikrist, föddes på 1580-talet. Knappast någon befordrade dessa åsikter mer än John Foxe, som också står i fokus i min doktorsavhandling. I min presentation lyfte jag särskilt fram det visuella material som Foxe använde sig av i syfte att övertyga sina läsare om denna anti-papistiska tolkning. Att den låg i tiden kan man förstå mot bakgrund av att många tvärtom trodde att det var reformationen, inte påven, som bedrog människosläktet medan apokalypsens fyra ryttare närmade sig.

Även om medvetenheten om det stadigt annalkande slutet för Englands europeiska era kastade en viss skugga över diskussionerna, var det mig en sann glädje att ta del av dem i Brexit-London.

Johannes Huhtinen

Bibelforskarnas tålamod på prov under intensiv konferens

OTSEM (Old Testament Studies: Epistemologies and Methodologies) är ett nätverk för forskare inom gammaltestamentlig exegetik. Nätverkets mål är i första hand att stöda doktorander, men också postdok-forskare i sina projekt. OTSEM har under sina 15 år visat sig vara ett framgångsrikt koncept, prisat av både doktorander och professorer. De olika kontakter som skapas bär också långt in i framtiden.

Huvudpunkten i OTSEM:s verksamhet är den årliga konferensen, som cirkulerar mellan de olika institutionerna. 30.8-1.9.2019 samlades ett tjugotal doktorander och postdok-forskare, under ledning av ett dussin professorer, från England, Sverige, Norge, Danmark och Tyskland till King’s College i London. Från Åbo deltog doktoranderna Topias Tanskanen och Mikael Nouro samt professor Antti Laato.

Lyckat genomförande av bra koncept

Konceptet för konferenserna är alltid detsamma. Alla forskare presenterar ett papper och anvisas en opponent bland de deltagande professorerna eller längre hunna forskarna. Deltagarna läser alla papper på förhand och respondenten och opponenten diskuterar pappret med varandra redan före konferensen. Detta möjliggör, att man under den en timme långa diskussionen kan komma ganska djupt i ämnet. Topias fick med sig mycket matnyttig feedback angående sitt papper om Deuteronomiums roll beträffande Jakobreceptionen i Jubileerboken. Mikaels papper om Predikarens nyckelbegrepp hebel (’tomhet’ i den nyaste svenska översättningen) i en hellenistisk kontext väckte livlig diskussion.

De lokala arrangemangen med inkvartering och förplägning var utmärkta. Ett stort tack för detta går till alltid lika vänliga professor Paul Joyce med sitt team. Men, ingen rår över allt…

Nattliga äventyr

Den första kallduschen kom vid femtiden på lördagsmorgonen. Det tog en stund att förstå vad som hände, men det var bara att snällt lyda brandalarmets stränga kommando. Hastigt befolkade ca. 200 exegeter, studerande och elever studenthemmets gård. Några professorer i pyjamas förundrade sig över hur nästan alla hade hunnit få på sig dagskläderna. Londonnatten var i alla fall varm och ljus och diskussionerna fortsatte otvunget där de hade tagit slut kvällen innan.

Nästa morgon kl 3 var det dags för nästa alarm. Kl 6 vid alarm nr 3 kändes det hela redan som rutin. Brandmännen anlände också snabbare och välkomnades av varma applåder. Vad som orsakade alla brandalarm blev i alla fall för undertecknad oklart. Enligt en teori hade de överkänsliga brandvarnarna reagerat på ångan (för övrigt en möjlig översättning av hebel) från duscharna. De nattliga drillerna tärde på krafterna, men alla bibehöll i alla fall ett positivt sinnelag och genomförde programmet med stor professionalism. I slutändan genererade de nattliga alarmen mera skämt än självaste brexit.

Mikael Nouro

 

Elfte gången gillt för kjempegrejt NORDVECK-konferens

Den så kallade Ishavskatedralen är mäktig i all sin enkelhet

Mötesplats för väckelsehistoriker och andra intresserade

Om än något sömndruckna, var det med förväntan i blick som en merpart av ÅA:s kyrkohistoriker anträdde Åbo flygplats i medlet av augusti. Bland dessa fanns även Polin-forskarna Niklas Antonsson och Jakob Dahlbacka. Resans mål var Tromsö, och dess syfte att delta i det som i folkmun kallas för NORDVECK. Förkortningen står för Nordiskt nätverk för väckelsehistorisk forskning – i praktiken en konferens som äger rum vartannat år i något av de nordiska länderna. Emedan någon regelrätt, samnordisk konferens inom ämnesområdet kyrkohistoria saknas, har nämnda konferens alltsedan nätverkets grundande år 1999 fått utgöra en sådan mötesplats. I sanningens namn har utbytet och samarbetet längre anor än så. Den bygger nämligen på en närapå fyrtioårig tradition av samnordiskt nätverkande av olika slag.

Trots nätverkets tematiska fokus på väckelsehistoria, är det förvånansvärt och glädjande många icke-kyrkohistoriker som gång efter annan hittar till konferensen. Det bidrar framför allt med nya impulser och fräscha sätt att bedriva väckelseforskning. Men det möjliggör även ett slags sund självrannsakan som är svårare att uppnå i alltför slutna akademiska kretsar. Till årets tankeställare hörde bland annat frågan om även väckelseforskningen – i likhet med mången annan kulturvetenskaplig forskning – varit alltför nationellt inriktad. Kunde man vinna något på att i ännu större grad än tidigare se väckelserna som transnationella företeelser och nätverk?

Väckelsens rum både i teori och praktik

Nordveck-konferenserna är sällan är några mastodonta tillställningar vad deltagarantalet beträffar. Å andra sidan är det just denna egenskap som i mycket åstadkommer den familjära och välvilliga stämning de kännetecknas av. Här ges rum och möjlighet för även mer juniora forskare att pröva sina vingar. Rum var även i övrigt konferensen mer specifika tema – närmare bestämt väckelsens rum. Rumsbegreppet begränsades dock inte enbart till fysiska rum, utan inbegrep även virtuella rum, fiktiva rum, minnesrum och så vidare.

Att konferensen ägde rum vid Universitetet i Tromsö gav oss Åbobor anledning att för en gångs skull uppskatta den finska sommaren. Det var nämligen, om möjligt, kallare i Tromsö än i Åbo, och de högsta fjällen var alltfort snöbeklädda. Det mäktiga fjord- och fjällandskapet ramade tillsammans med det förtjänstfulla arrangemanget och programmet på ett ypperligt sätt in konferensen. Deltagarna bjöds bland annat med på en underhållande stadsvandring i Tromsöväckelsens fotspår som avrundades med ett besök till Perspektivet Museum som hade en utställning om religiös praxis i dagens Tromsö. Möjlighet gavs även att delta i en busstur i fjordlandskap till olika viktiga historiska väckelseplatser.

Torsk, brunost och Sherpatrappa

Även i övrigt gav resan till Nordnorge anledning att pröva på och uppleva en del lokala specialiteter. Således inmundigades såväl lokalt fångad torsk som något mer regional brunost jämte skagenröra. Till de mer kännspaka landmärkena hörde definitivt den så kallade Ishavskatedralen. Resans hedersomnämnande går till Niklas, som var den enda av de finländska kyrkohistorikerna som gick upp för alla de drygt 1200 stegen i den så kallade Sherpatrappan.

Soliga sensommardagar i Warszawa

European Association of Biblical Studies samlades till sin årliga konferens i augusti. Denna gång gick sammankomsten av stapeln den 11-14.8 vid Warszawa universitets campus.

De ungefär fyrahundra deltagarna kom från flera europeiska och även några andra länder. Naturligt nog var Polen och östra Europa väl representerade, men det var många deltagare också från t.ex. Italien och Israel. Själv var jag enda representant från Åbo Akademi, men Helsingfors universitet hade flera delegater, och det var trevligt att få träffa både dem och andra nordiska kolleger i detta sammanhang.

Warszawa universitets gamla campus ligger på ett idylliskt parkområde omgivet av murar, nära gamla staden och floden Vistula. Konferensen hölls i det gamla universitetsbiblioteket, som var ett mycket lämpligt ställe för detta, med ett stort auditorium och flera mindre salar i fyra våningar, så att det var lätt att byta sal mellan de olika pappren enligt behov.

Intressanta inblickar i dagens forskningsområden

Som i dag är vanligt i bibelvetenskapliga konferenser, var flera nyare forskningsområden väl representerade i sessionerna, medan de mest traditionella exegetiska forskningsområdena nästan lyste med sitt frånvaro. Det här är bara naturligt, då större internationella konferenser erbjuder ett ypperligt tillfälle för doktorander och andra yngre forskare att träffas och skapa nätverk inom de nya forskningsområdena, medan mera etablerade forskare möjligtvis har sina egna fält där de kan presentera sina rön. Sålunda hade Society of New Testament Studies just hållit sin årskonferens i Marburg i början av augusti, medan International Organization for the Study of the Old Testament nästan samtidigt hade samlats i Aberdeen; dessa sammanstötningar säkert bidrog till den ganska ungdomliga atmosfären vid EABS-konferensen.

De olika sektionerna i konferensprogrammet hade alltså titlar som ”The Bible and Ecology”, ”Emotions and the Biblical World” eller ”Animals and the Bible”. Själv presenterade jag ett papper om traditions- och receptionshistoria av Psalm 82 i sektionen ”Intersections” och ett andra papper om patriarktraditionerna hos Hosea och Amos i sektionen ”Prophets and Prophecy”.

Kulturellt program

Vid internationella konferenser försöker arrangörerna oftast erbjuda något slags kulturevenemang, så att deltagarna inom sitt tajta konferensprogram får se åtminstone någonting av det land och den stad som de har rest till. Även denna gång skulle man ha haft möjlighet att åka på separata, arrangerade turnéer i näraliggande städer efter konferensen, men jag utnyttjade inte den här möjligheten. Däremot gladde jag mig över det arrangerade besöket i muséet POLIN, som är ett museum för judarnas historia i Polen. Det är ett mycket stort museum, och verkligen värt att se. Som avslutning för fyra fina konferensdagar fick vi njuta av en pianokonsert med musik av bl.a. Chopin.

Lotta Valve

 

Nordic Summer University

samlades igen

 

Den årliga konferensen för Nordic Summer University (NSU) har återigen arrangerat en sammankomst för sökande efter ny kunskap. Vi samlades i Estland, i Roosta Holiday Village, med de underbara sandstränderna och det iskalla vattnet att förfriska sig i. Nu är jag hemkommen och uppvilad, och delar gärna med mig av denna underbara erfarenhet som alla välkomnas till.

Värderingarna som vägledare

NSU är en organisation som grundats år 1950 för att stärka nordiskt samarbete. Sedermera har organisationen vidgats till att innefatta även de baltiska länderna. Organisationen bygger på de nordiska värderingarna av jämlikhet, demokrati och öppenhet. Deltagarna ges möjlighet att utmanas och få intellektuell stimulans under sommarveckan när alla delar med sig av sin färd och inre utveckling (se mer på NSU:s hemsida). I praktiken består NSU av nio studiecirklar, vilka håller egna vintersymposier och samlas till en gemensam sommarkonferens i slutet av juni. Allt detta organiseras av frivilliga i styrelsen, arrangeringskommittén och av cirkelkoordinatorer.

Organisationen har levt och utvecklats de senaste 70 åren och språket har varit en konkret förändring som underlättat deltagandet för internationella forskare. Möten hålls inte längre på nordiska språk och agendan finns från och med i år helt på engelska, inte danska. Vid flera tillfällen hade jag visserligen möjlighet att öva mig i de övriga nordiska språken, vilket var ett nöje i sig, men som invald delegat till årsmötet var jag glad att åtminstone det gick på engelska. Vi valde studieprogrammet för nästa år med tre nya studiecirklar utöver sex av de tidigare som fortsätter. Dessutom slog vi fast en budget som möjliggör ett nytt och mer strukturerat arbetssätt för styrelsen.

Värderingarna förverkligas i praktiken

Det fina med just denna konferens är gemenskapen och en ömsesidig vilja att hitta möjligheter. Stämningen är avslappnad och idéer av hierarkier undansatta. Deltagarnas diversitet är stor, eftersom organisationens fokus inte är ett inramat fält med begränsad expertis, utan en önskan att se utöver strikt fastslagna akademiska gränser. Konferensen binder samman hela skalan av akademiker, alltifrån den som just börjat på ett universitet till den som pensionerat sig från höga akademiska positioner. De akademiska gränserna tänjs och överskrids också av att deltagande inte är begränsat till universitetsfolk. Tvärtom ses det som en rikedom att det finns många som kommer utan akademiska kopplingar och deltar med andra tankesätt. Alla har lika taltur och frihet att pröva sina tankar.

Utöver nätverkande och erfarenhet av organisationen, höll jag min första paper-presentation. Jag fick goda frågor om både metodik och mitt sätt att uttrycka mig, och det var en väldigt bra övning i att presentera min forskning. Efteråt hade jag flera givande samtal om både min presentation och vaccinattityder mer generellt.

Nästa år samlas vi i Oslo och firar 70 årsjubileum. Det är ett ypperligt tillfälle att komma med i organisationen. Välkommen!

Laura Brännkärr-Väänänen

 

Om krig och religion

Queen’s University i Belfast

Den 4–6 juli besökte jag Queen’s University i Belfast för en tredagarskonferens som handlade om förhållandet mellan krig och religion i det tidigmoderna Europa. Universitetsbyggnaden i viktoriansk stil utgjorde en utomordentlig mötesplats för de yngre och äldre forskare som hade kommit samman från såväl Europa som USA och konferensens arrangör Ian Campbell (Belfast) tog väl hand om oss alla. Även om Nordirland numera kanske är mest känt som inspelningsorten för den krigiska, om än fiktiva, TV-serien Game of Thrones, känner säkert de flesta till landets egen blodiga historia. Denna historia är påtaglig ännu idag, exempelvis i hemska muralmålningarna som föreställer diverse frihetskämpar samt i stora bål i vilka människor bränner bilder av påven.

Från trettioåriga kriget till andra världskriget

Konferensens presentationer adresserade frågan om förhållandet mellan krig och religion under tidigmodern tid. Av dessa krig var vissa religiöst inspirerade, vissa gavs s.a.s. en religiös förklädnad medan andra rentav blev sakraliserade. Den mest kända av dessa konflikter var förstås trettioåriga kriget, som ibland också kallas för religionskrigen. Tidsperioden för denna serie krigiska konflikter – alltså mellan 1618 och 1648 – har varit viktig för den moderna självförståelsen. Ofta lyfts den exempelvis fram när frågor rörande förhållandet mellan världsligt och religiöst styre diskuteras. Ännu vanligare är att trettioåriga kriget ses som skiljelinje mellan en gammal religiös – rentav mörk – samhällsordning och en modern dito.

Så gör till exempel John Rawls – en av dem som påverkat internationell rätt mest under de senaste 50 åren. Rawls tankar behandlades av Eric Nelson (Harvard), som höll konferensens första keynote-föredrag med titeln ”Liberalism and Theodicy”. I Nelsons nya projekt framträder Rawls i efterkrigstidens sekulära kontext. Han framställs av Nelson som en tänkare som kunde sin Augustinus och de teologiska debatterna om rättvisa och om ondska, men vars pelagianska böjelser slutligen kom att bestämma hans teori om rättvisa. Även om Rawls en gång i tiden hade en önskan om att bli episkopal präst, vigdes han aldrig därtill, och den enda Gud han fann var lika pelagiansk som hans egen moralteori.

Namnkunniga keynote-föreläsare

Ett centralt tema vid konferensen i Belfast var arvet efter Paolo Prodi, den italienske historikern vars forskning syftade till att revidera vissa aspekter av det moderna samhällets historia. Ofta är framväxten av den moderna samhällsstaten kopplad till den politiske författaren Niccolò Machiavelli. Den florentinska teoretikern hävdade att världsliga härskare erhöll auktoritet så fort de föreföll frommare än kyrkliga ledare. När folket väl miste sin tilltro till prästerna – så lyder tankegången – växte det sekulära samhället fram. Nämnda framställning ifrågasattes av Paolo Prodi, som hävdade att påvedömet under renässansen skapade en prototyp av den moderna staten: institutionen kombinerade ett världsligt och andligt styre och påven hade personligen kontroll över den sekulära staten. Det är först nyligen som dessa, och andra av Prodis idéer, har uppmärksammats utanför den italienska historiografin.

Samma tematik behandlades av den prisbelönta författaren och forskaren Brad Gregory (Notre Dame), vars tal påminde oss om den (oavsiktliga) sekulariserande effekt som den protestantiska reformationen kom att ha på lång sikt. Mest slående var hans fokus på religiösa aspekter hos världsliga regenter under senare tid, framför allt de religiösa funktioner som övertagits av nationella samfund alltsedan franska revolutionen.

En av Prodis tidigare studenter, som numera är en tongivande forskare när det gäller den katolska reformationen, Stefania Tutino (UCLA), hade i sin keynote-föreläsning ett mer kontextuellt fokus. Även om samvetsfrihet är ett tema som ofta kopplas ihop med reformationen, fokuserade Tutino på den konfessionella splittringens andra sida, där inkvisitorerna också var tvungna att gripa sig an bedrövade samveten och människor som närmade sig dem med moraliska bekymmer. Sarah Mortimer (Oxford) underströk i sin tur betydelsen av offertanken i det protestantiska politiska tänket, särskilt hur offertanken prövade det världsliga styrets gränser.

På det hela taget var denna tredagars-konferens i ett somrigt Belfast givande. Keynote-talarna och de seniora forskarna hade nya och inspirerande tankar att komma med, och att träffa yngre forskare och lyssna till deras presentationer gav en inblick i vad som händer vid andra universitet för tillfället.

Johannes Huhtinen

 

Rom agerade värd för internationell konferens för bibelforskare

Konferensen hölls bland annat vid Gregorianska universitetet

Den romerska hettan hindrade inte bibelforskare, judaistiker och lingvistiker från hela världen att komma samman i Rom där Society of Biblical Literature (SBL) ordnade en internationell träff vid Gregorianska Universitet och Pontificio Biblico Istituto. De 33 plus-graderna medförde däremot att man drack mycket vatten och åt ännu mera gelato.

Konferensen, som ägde rum den 1–5 juli, bestod av sammanlagt mer än två hundra sessioner. Under dessa presenterade forskare sina papper, kommenterade andras papper och debatterade olika ämnen och om forskningens framtid. Från Åbo Akademi och Polin-institutet medverkade polindoktoranderna Mikael Nouro och undertecknad Topias Tanskanen, samt professor Antti Laato. Nouros papper om Qohelet (Predikaren) och begreppet ”död” i tidig hellenistisk filosofi fick ett fint mottagande. Det samma kan sägas om min presentation om Deuteronomiums (5 Mos) influens över hur Jakobcykeln förstods och tolkades i Jubileerboken under andra århundradet f.Kr. Även om professor Laato presenterade sin forskning om Jesajabokens komposition från tidig receptionshistorisk synvinkel den sista dagen – när alla var redan trötta till följd av hettan och de långa dagarna – väckte hans nya angreppssätt på kompositionsfrågan en livlig diskussion. De utdelade pappren räckte inte ens till för alla åhörare.

En möjlighet att sätta finländsk forskning på kartan

Utifrån en doktorands perspektiv var konferensen av stort värde, även om det gärna hade fått finnas mer tid för diskussion efter de enskilda presentationerna. För egen del var det mest värdefulla att få knyta kontakter med utländska forskare. Efter avslutad konferens känner också fler forskare från andra länder till vad för slags forskning som bedrivs i Finland, t.ex. att det finns en som skriver sin doktorsavhandling om Jakobreceptionen i Jubileerboken.

Och inte bara det – under konferensen träffade jag rentav flera forskare som själva har gjort betydande forskningsinsatser just när det kommer till Jubileerboken. Att få träffa dem, och även få personlig feedback av dem, har stärkt min övertygelse om att jag är på rätt spår. Det finns av allt att döma hopp om nya forskningsrön gällande hur en viss krets inom andra templets judendom (före Jesu tid) tolkade Genesis och använde Jakob-figuren för att framhäva en viss typs partikularism och exklusivitet. Denna krets, eller åtminstone Jubileerbokens författare, tolkade det i Deuteronomium omtalade ”Israel” som patriarken Jakob. Då de sedan (åter)berättade Jakobcykeln, försökte de få Jakob att uppfylla många deuteronomiska lagar, vilka kunde förknippas med källtextens (någon version av Genesis) berättelser.

Brett och livskraftigt forskningsområde

Det var också värdefullt att få en inblick i hur bred forskningen är nuförtiden. Personligen deltog jag i sessioner från flera olika forskningsområden. Visst försökte jag delta i sådana sessioner där de presenterade pappren hade någon anknytning till min egen forskning. Samtidigt var det bra att ”think outside the box” och bli bekant med helt annorlunda forskningsområden. Således fick jag lyssna till presentationer som handlade om lamed accusativi i bibelhebreiskan, om en arkeologisk omvärdering av en konsensus bland forskarna om att edomiterna erövrade södra Juda och var förfäder till folk i Idumaea under den hellenistiska tiden, om hur man kan använda fanfiction-scenen som en heuristisk modell för att förstå hur och varför Nya testamentets apokryfer och pseudepigrafer skrevs samt om hur en feministisk (eller ”childish interpretation” såsom forskaren i fråga omtalade den) läsning av vissa gammaltestamentliga texter (t.ex. Esterbokens andra kapitel) kan avslöja sådana maktstrukturer som liknar (och av allt att döma var) människohandel.

Den långa meningen ovan avslöjar hur bred forskningen kring Gamla och Nya testamentet samt andra judiska texter är i dagens läge. Det är fint att vi vid Åbo Akademi och Polin-institutet kan delta i detta internationella nätverk av forskare och dessutom bidra till det. Ovannämnda texters betydelse och Wirkungsgeschichte (historia av påverkan) är så enorm, att vi utan kännedom om dem – och om de språk på vilka de ursprungligen har skrivits – även har svårt att förstå vår samtid.

SBL-konferensen var nyttig på många olika sätt. Eftersom jag ändå befann mig i Rom slog jag två flugor i en smäll genom att passa på att arbeta lite på min forskning i Pontificio Istituto Biblicos berömda bibliotek efter konferensen. Summa summarum gick således forskningen framåt, nya idéer dök upp, jag fick positiv och konstruktiv feedback hur jag kan förbättra min forskning och jag knöt viktiga kontakter med tanke på framtiden.

När hettan är omåttlig, är det dags för lite mer gelato.

Topias Tanskanen

 

Rituella rum och heliga platser – bokworkshop i Sundsvall

”Bokworkshop vid Mittuniversitetet i Sundsvall”. Så löd inbjudan till den tillställning som för mig, bortsett från prepositionerna, innehöll idel obekanta begrepp. Före juni 2019 hade jag aldrig haft vägarna förbi Sundsvall, än mindre besökt Mittuniversitetet. Jag hade inte ens deltagit i en bokworkshop – åtminstone inte av detta slag. Numera kan jag bocka av samtliga, och dessutom räkna dem som erfarenheter som gjort mig rikare.

Välfungerande koncept

Sammankallare till bokworkshopen var forskarnätverket ”Religious History of the North” (REHN). Detta är ett relativt nyligen grundat nätverk med syfte att ”utgöra en plattform för nordiskt samarbete kring mångvetenskaplig forskning om det nordliga områdets religiösa förhållanden i historien”. Det ”mångvetenskapliga” innebar att historiker, religionsvetare, teologer, sociologer och litteraturvetare levde i fullständig harmoni i dagarna två. Och begreppet ”det nordliga området” tolkades så pass generöst att även undertecknad, med empiri från Helsingfors, tilläts medverka.

Workshopen var i själva verket en fortsättning på en konferens med samma namn som ordnades hösten 2018. Denna syftade till att undersöka och problematisera det nordliga områdets sakrala topografi genom historien fram till idag. Merparten av de medverkande hade således redan i en första omgång presenterat sina delstudier och utifrån den då erhållna feedbacken utarbetat så gott som färdiga texter inför denna sammankomst.

Programmet i Sundsvall följde till formen visserligen vedertaget seminarieupplägg. Kommentatorerna var utsedda på förhand och det bereddes möjlighet att ventilera tankar och bolla idéer. Men de generösa tidsramarna, den kollektiva fokusering på den tilltänkta boken som det intensiva programmet gav upphov till samt inte minst förmånen att i flera omgångar, under en så pass lång tid och tillsammans med andra få arbeta med siktet ställt på en gemensam slutprodukt, torde åtminstone i teorin ha skapat goda förutsättningar inte bara för enskilt kvalitativa alster utan även för en sammanhängande och enhetlig helhet. Konceptet tål utan tvekan att prövas på nytt.

Den himmel som har nummer 7

Utöver väl arrangerat program, intressanta presentationer samt stimulerande diskussioner hörde till resans oväntade men otvivelaktiga höjdpunkter mötet med den taxichaufför som körde Kim Groop och undertecknad till Sundsvall flygplats. Mitt under pågående utfrågning om gasbilens för- och nackdelar, vred chauffören oförhappandes, och liksom för att signalera att kallpratet var över, på musiken och spelade upp dansbandet Black Jacks hit ”Inget stoppar oss nu”. Tvärvändningen till tidigt nittiotal blev knappast mindre bisarrt av att chauffören, med rötter i Mellanöstern, utan problem kunde stämma in i sången. Senare skulle jag förstå att bandet är något av Sundsvalls stolthet. Men i den stunden satt jag tyst, insöp vad jag visste var en ”once in a lifetime-moment” och förstod äntligen vad Mircea Eliade ville ha sagt med begreppet hierofani. Lyssna, om du vågar, och var aldrig dig lik!

Jakob Dahlbacka