Nordic cooperation on Nordic Jewry

The members of the Minhag Finland research group of the Polin institute participated in an online workshop organised by Lena Roos, Professor of the Study of Religions in Södertörn University held on 15-16th October together with senior and junior researchers and other participants in various fields related to Jewish studies.

The theme of the conference was research on contemporary Judaism in the Nordic countries. The workshop aimed at creating a stronger collaborative network between both research teams and individual scholars, including participants of various disciplines from the University of Helsinki, Åbo Akademi University, the Donner Institute, Södertörn University, HL-Senteret (The Norwegian Center for Holocaust and Minority Studies), Uppsala University, the Jewish Library in Stockholm and the University of Oslo.

The participants discussed recent and ongoing projects related to Jewish identity in the Nordic countries, archival projects, teaching Jewish studies on various levels, interviewing and fieldwork. Practical information, such as funding and grant possibilities on a small and larger scale, were also discussed, and the participants discussed various possible joint projects and future co-operations.

The workshop included an open online lecture by Cora Alexa Døving, a research professor at the Norwegian Center for Holocaust and Minority Studies, with the title “Jewish or Minority-ish? Jewish identity in multicultural Norway”, followed by a discussion.

Several ideas and suggestions were developed together, and the participants decided to elaborate on future joint projects on Nordic Jewry after mapping the funding opportunities. We are looking forward to the next workshop at Åbo Akademi University, organised by the Minhag Finland group to take place in May 2021.

 

Dóra Pataricza, Åbo Akademi University

 

The websites of the participating projects:

Minhag Finland research group

https://www.rj.se/en/anslag/2019/traces-of-yiddishkeit.-the-yiddish-collection-at-the-jewish-library-stockholm/

https://valentin.uu.se/forskning/projekt/

https://www.hlsenteret.no/english/research/Minorities/negotiating-jewish-identity—jewish-life-in-21-ce/

 

Polinforskare deltog i internationell konferens om abnormitet hos bibliska figurer

Det som planerades äga rum i Phillips-Universität Marburg, Tyskland – i en miljö som liknar Hogwarts – ägde istället rum någonstans mellan Finland och Tyskland. På ett fysiskt plan kunde man tänka på sjökablar som transporterar data från en plats till annan. Men i våra ögon såg det ut som ett virtuellt konferensrum i vilket man deltog från sitt eget arbetsbord med hjälp av Zoom.

Network for the Study of the Reception History of the Bible ordnade med stöd av Finlands Akademi och DAAD (Deutscher Akademischer Austauschdienst) en konferens vid namn ”Understanding abnormalities in Biblical Figures” den 8:e och 9:e oktober. Idéen med konferensen var att  undersöka hur ovanliga eller oförklarliga händelser har tolkats och förståtts i senare traditioner. Som exempel kan nämnas Abrahams djupa sömn (1 Mos 15) som till grekiska i Septuagint översätts med ekstasis , Mose som dödar en egyptisk man (2 Mos 2:12), eller ovanliga figurer såsom Simson och Hesekiel.

SRB-nätverket är tvärdisciplinärt och samlar forskare från gammaltestamentlig och nytestamentlig exegetik, judendom, patristik, syrologi och islamologi från olika länder för att forska i den tidiga receptionshistorien av Bibeln i judendom, kristendom och islam. Denna gång var de flesta deltagarna från Åbo Akademi (Finland) och Marburgs universitet (Tyskland), men även forskare från andra europeiska universitet såsom Saarbrücken, Wien, Bukarest och Tilburg deltog i konferensen. Många Polin-anknutna forskare var med.

Polin-föreståndaren Anni Maria Laato visade i sin presentation hur Vishetens bok 5:4 – “Den mannen var det som vi brukade håna, smäda och göra narr av, vi dårar! Vi tyckte att hans liv var en galenskap och hans slut en nesa.” – i tidig kristendom inte endast ansågs syfta på Jesus och hans lidande, utan också på lidande kristna eller asketer i allmänhet. En intressant synvinkel levererades av polindoktoranden Mikael Nouros i dennes presentation om den kanske mest abnorma boken i Gamla testamentet, Predikaren (Qohelet), och om bokens författare föreställde sig allt som absurt eller inte.

UNIPAR-projektets ledare professor Antti Laato behandlade i sin presentation Simson i Gamla testamentet och Simsonberättelsens reception i judiska texter. Docent Erkki Koskenniemi (UNIPAR) diskuterade kung Saul som ”blev en annan  människa” och hur några texter i Nya testamentet, som handlar om “possession” av en ande eller andar, kan ha anknytning till tolkningstraditioner till denna berättelse i 1 Samuelboken 10. Universitetslärare Pekka Lindqvist (UNIPAR) kartlade hur rabbiner försvarade Mose som dödade en egyptisk man i 2 Mos 2:12, något som ju kunde ses som problematiskt. Docent Timo Nisula (UNIPAR) gav oss i sin tur en inblick i tidigkristen polemik i Nordafrika och i hur bibliska figurer i Gamla testamentet användes i polemiken mellan Augustinus och donatisterna.

Doktorand Topias Tanskanen (UNIPAR) analyserade hur Adams djupa sömn i 1 Mos 2:21 och Abrahams liknande sömn i 1 Mos 15:12 har tolkats i den tidigjudiska Jubileerboken både i dess nuvarande etiopiska skikt men också i dess hebreiska förlaga. Problemet är nämligen att Jubileerboken har bevarats i sin helhet endast på ge’ez – alltså gammaletiopiska. Den tidigare polinforskaren Lotta Valve (Östra Finlands Universitet) analyserade profeterna Elisa och Elia i Gamla testamentet och hur dessa texter har påverkat hur Jesus porträtteras i evangelierna. För att fullända Åbo Akademis insats vid konferensen, gav doktorand Kirsi Huoponen en intressant presentation om profeten Hesekiel som en normal profet, även om han kanske var en onormal man, särskilt utifrån den moderna läsarens synvinkel.

Två dagar framför skärmen var tungt både för huvudet och för kroppen. Zoom fungerade väl, men någonting av de många diskussioner som vanligen äger rum utanför det officiella programmet saknades, såsom också Hogwarts-miljön som Marburgs universitet erbjuder. I vilket skede kommer det onormala att börja kännas normalt, och det som tidigare var normalt kännas onormalt?

Topias Tanskanen

Foto: Satu Karmavalo

En virtuell sommarkonferens

Det nordiska sommaruniversitetet, NSU, ordnade sommarens konferens virtuellt sista veckan i juli. Akademiker, artister och aktivister kom samman i olika virtuella forum, ett sätt att mötas som blivit allt vanligare sedan covid-19. Jag deltog i studiecirkeln om feministisk filosofi och personligen tyckte jag att det var smidigt att delta via zoom, samtidigt som jag uppfattade att en del andra studiecirklar hade utmaningar med att hitta rätt rum och rätt länk för varje träff.

Saknade jag de fysiska strukturerna av en konferens på ett lägerområde, som sommaruniversitetets sommarkonferenser vanligen äger rum på? Javisst! Virtuellt fanns det inte på samma sätt utrymmen för att bekanta sig med andra, för att föra diskussioner om ämnen som presenterats eller helt enkelt att umgås tillsammans under kvällarna eller spontant medan man förflyttade sig från ett ställe till ett annat. Däremot möjliggjorde de virtuella träffarna att en hel del nya deltagare fann vår gemenskap.

I den cirkel jag deltog i, var det färre traditionella textpresentationer och fler temabaserade träffar med diskussion. Jag tyckte det var en bra balans av allt, eftersom deltagande via webben kräver andra saker än vad fysisk närvaro gör. Det stora jubileumsspektaklet med anledning av organisationens 70-åriga existens anpassade sig efter omständigheterna och utgjordes av virtuella konstutställningar och databaser. Fördelen med detta var att spektaklet blev tillgängligt för en större publik än det fysiska mötet hade tillåtit. Det kan man fortfarande ta del av här. Organisationens årsmöte genomfördes likaså online och röstningen fungerade utan större problem. Själv blev jag invald till suppleant för 2021, och ser fram emot att räcka ut en hand när styrelsen behöver hjälp.

En gnutta irl, sandstrand och medeltida drama

Under onsdag kväll ordnades den traditionsenliga läsningen av ett skådespel. Tidigare år har man läst de gamla grekerna men i år blev det Hrosvith von Gandersheim, nunnan och skalden som inkorporerade kristen moral i sina pjäser. En del av oss samlades i Runsala och en större del deltog med hjälp av sina elektroniska hjälpmedel.

För mig var det fina med NSU att det ordnades och blev av. Det blev inte så mycket nätverkande eller tankeutbyte gällande min egen avhandling, vilket jag brukar sträva efter under konferenser, men däremot skapade konferensen en känsla av att världen faktiskt går vidare. Det fanns en rytm att delta i, en känsla av att arbetet kan och kommer att fortgå, att jag inte är ensam och att vi kan komma samman med processer för vardag och forskning. Nu är det dags att påbörja ett nytt akademiskt år.

Laura Brännkärr-Väänänen

 

Tillbakablick på en konferens före covid-19

Foto: Sagy Watemberg Izraeli

I början av mars, närmare bestämt den 3–5 mars, samlades en tvärvetenskaplig grupp forskare och studerande till symposiet “Feminism and Hospitality: Religious and Critical Perspectives in dialogue with a Secular Age”.

Detta var innan covid-19, och i skrivande stund har det gått en månad sedan de av viruset föranledda rekommendationerna och restriktionerna togs i bruk. När den annalkande förändringen knappt ännu anades, deltog flera Polin-forskare och andra teologer från Åbo Akademi i denna konferens. Det var vid den tiden då man visserligen tvättade sina händer och då desinfektionssprit ännu fanns enkelt till handa, men universitetet var ännu öppet och man avnjöt måltider enligt gammal sed. Doktorand Mercédeszs reflektioner från konferensen kan man läsa här.

Symposiet i Åbo arrangerades av studiecirkeln Feminist Philosophy in Thought, History and Action, som är en av de 9 studiecirklarna verksamma inom det Nordiska Sommaruniversitet (NSU). Symposiet ägde rum i Arken vid Åbo Akademi och genomfördes i samarbete med Fakulteten för humaniora, psykologi och teologi, Donnerska institutet och Polin-institutet.

Skapandet av interdisciplinär gemenskap

Konferensens tema – gästfrihet och feminism utifrån sekulära och religiösa perspektiv – möjliggjorde ett mångsidigt spektrum av infallsvinklar som resulterade i ett fruktbart tankeutbyte. Symposiet kallade samman ett trettiotal deltagare från hela världen och bland deltagarna fanns förutom teologer och religionsvetare, också många filosofer och forskare i närliggande ämnen. Diskussionerna som fördes vid matborden samt olika kreativa workshops gav å ena sidan möjlighet att fördjupa de teoretiska resonemang som hade delgetts vid paper-presentationerna och å andra sidan att ventilera de tankar som dessa presentationer hade väckt.

Symposiet präglades av en uppmuntrande och stimulerande anda, som skapades av gemensamma måltider, en passligt liten grupp och en tät samvaron både under dagarna och kvällarna. Måltiderna var ypperliga! Kårcaféerna tillredde den godaste fikan och även brunchen på lördag förmiddag var fenomenal. Maten skapade en god stämning genom hela konferensen, och musiken under första kvällen bådade gott för resten av veckoslutet. Med i repertoaren fanns musikuppträdanden med bland annat isländska folkberättelser, vilket också återspeglar de många nya nordiska band som knöts, och de gamla som förstärktes. Nämnas bör dock att deltagarna inte bara representerade Norden och Europa, utan att det också fanns deltagare från andra världsdelar. Detta var berikande.

Delaktighet

Konferensen visade hur akademiker, konstnärer och aktivister kan komma samman och arbeta ihop. NSU har 9 studiecirklar med olika fokus, och inte ens coronaviruset har hindrat NSU från att planera sommarens konferens, som ska ordnas med hjälp av alternativa metoder. Många studiecirklar har ansökan öppen nu. Alla är också välkomna att ta del av det gångna symposiet i Åbo genom att lyssna på podcasts eller läsa artiklar från konferensen som publiceras som open access i specialnumret av Approaching religion som utges i oktober 2020. Bilder hittar man på Instagram @Polinstagrafi.

Symposiet hade fyra keynote-föreläsningar, varav tre finns som podcasts och nås genom att klicka på namnet. Den fjärde podcasten var en övning i hur keynote-föreläsningar kan fungera virtuellt när sjukdom begränsar resor. Terhi Utriainen från Åbo Universitet belyste med intressanta exempel på finländska kvinnors spirituella praxis, hur gränserna mellan det religiösa och det sekulära suddas ut när begreppet spiritualitet kommer in i bilden.

Angy Cohen från Concordia University, Montreal, Canada, närmade sig ämnet gästfrihet från en judisk-feministisk infallsvinkel och presenterade Beit Midrash (House of Study) Arevot i Jerusalem där judiska kvinnor från olika bakgrund kommer samman för att studera heliga, judiska skrifter. Kaia S. Rønsdal från Universitetet i Oslo koncentrerade sig på temat gästfrihet genom att belysa hur gästfrihet tar sig i uttryck vid Nordiska gränsområden, speciellt vid gränsen mellan Norge och Ryssland dit många asylsökande anlände år 2015 för att söka asyl in Norge. Talvikki Ahonen från Östra Finlands universitet bidrog med ett finländskt perspektiv på temat gästfrihet och introducerade åhörarna till hur kyrkan gestaltar sig som fristad i Finland.

Laura Brännkärr-Väänänen och Ilona Silvola

Due to the outbreak of the coronavirus the Religion and Cultural Change conference and summer school will be postponed to June 7-9.2021.

For further, and updated information, please visit the conference website.

 

 

Limmud – en judisk kunskaps- och kulturfestival med nåt för alla

Minhag Finland-teamet presenterar forskningsprojektet för en sal fullsatt av ivriga åhörare. Här diskuteras den intrikata frågan: är laken kosher? Fr.v. Riikka Tuori, Mercédesz, Czimbalmos, Dóra Pataricza och Ruth Illman.

Första helgen i februari deltog ”Minhag Finland”-teamet i Limmud Helsinki. Konceptet ”Limmud” är känt över hela den judiska världen. Sedan starten i England för fyrtio år sedan har det spridit sig till mer än åttio länder; i Finland har Limmud ordnats fem år i rad. Hebreiskans ord ”limmud” betyder lärande och den bärande tanken är att skapa en mötesplats för kultur och kunskap där alla hittar något som intresserar, alla kan fördjupa sin judiska identitet eller ett intresse för det judiska, lära av varandra och lära ut åt andra.

Limmud i Helsingfors

I Helsingfors samlades uppemot 220 deltagare för att lyssna på musik eller föredrag om historia, språk, litteratur av forskare från Norden, England, USA och Israel, diskutera dagsaktuell politik med Israels ambassadör, leka i familjehörnan, dricka kaffe och tala gamla minnen, skratta med en ortodox-judisk kvinnlig ståuppkomiker (en unik upplevelse!) och mycket mer. Gemenskapen står i centrum och alla – oberoende av ålder, religiös tillhörighet, kunskap om det judiska eller engagemang – är välkomna.

Även Minhag Finland-forskargruppen deltog i Limmud i Helsingfors. Vi har under året intervjuat församlingsmedlemmar för vårt projekt om vardagsjudendom i dagens Finland. Närmare hundra personer har ställt upp, gett av sin tid och berättat om hur de ser på sitt liv, vad det judiska betyder för dem i vardagen, hur de tänker kring sin identitet, sin familj och släkt, mat, fester, vardagen och framtiden.

Vår forskning står och faller på de här människornas engagemang och generositet: vardagen finns sällan bevarad i de officiella arkiven, utan möter oss i kvinnors och mäns berättelser om sina judiska liv i Finland. Läror, ledare, institutioner och ritualer i all ära – judendomen, liksom andra religioner, är till stor del också ”vanliga människor” tankar, val och levnadssätt, och just detta vill vi i vårt forskningsprojekt komma åt. Därför är det så värdefullt för oss att dessa människor öppnar sina hem och hjärtan för oss.

När blir det några resultat då?

Eftersom vårt forskningsprojekt är beroende av dessa människors beredvillighet att hjälpa oss, är det också viktigt att vi återkopplar till dem med jämna mellanrum och berättar om hur projektet går framåt, vad vi sysslar med, och när det äntligen finns färdiga resultat att visa upp. På Limmud Helsinki hade vi möjlighet att till tonerna av vacker judisk musik och över god judisk mat träffa flera av just de församlingsmedlemmar som under året ställt upp för forskningsintervjuer.

Dessvärre är etnografisk forskning en långsam historia, så tyvärr var vi den här gången tvungna att göra de mest ivriga informanterna besvikna: ännu har vi bara samlat in materialet, nu börjar den mödosamma och tidskrävande processen att transkribera, analysera, sammanställa och formulera den nya kunskapen. Kanske nästa år på Limmud, lovade vi dem!

Unik händelse – tre Helsingforsbaserade rabbiner på samma scen. Projektforskaren Mercédesz Czimbalmos leder paneldiskussionen med fr.v. Benjamin Wolff (Chabad-Lubavitch-rörelsens emissarie i Helsingfors, Finlands överrabbin Simon Livson och biträdande rabbinen Shmuel Beniard.

 

 

Med förnyade insikter och livet i behåll

Tillbaka till rötterna

Av alla världens ställen var det i New York som min farfars far föddes. Han hette Ture. Kanske var det en undermedveten vetskap om denna omständighet och en därmed besläktad känsla av att få återförenas med sitt ursprung som gjorde att ASCH-konferensen som jag deltog i strax efter årsskiftet inte kändes så främmande. Den var inte så stor och skrämmande som jag hade inbillat mig att allt amerikanskt med nödvändighet är. Det var knappt så att jetlagen gjorde sig påmind.

ASCH står för ”American Society of Church History” och torde rankas som en av de största kyrkohistoriska konferenserna i världen, om inte den största. Likväl är deltagarantalet på omkring 250 personer moderat i jämförelse med de två- eller tretusen personer som samlas till historikerkonferens samtidigt och på samma ort. Och ändå väger båda talen lätt när man betänker antalet invånare i den stad vi samlades i.

Som namnet på konferensen ger till känna står den amerikanska kyrkohistorien i fokus, både den nordamerikanska och den sydamerikanska. Antalet ”utsocknesdeltagare” kunde följaktligen så gott som räknas på ena handens fingrar. Nackdelen, eller snarare utmaningen häri, låg främst i att lejonparten av pappren behandlade teman som endast i undantagsfall var bekanta sedan tidigare. Fördelen var att man ideligen möttes av hejarop av det simpla skälet att man kom från Finland. Många lät förstå att konferensen gärna kunde besökas av fler utom-amerikanare.

Akademiker-kulturkrock

Bortsett från deltagarantalet bjöd konferensen inte på några större överraskningar. Den var som konferenser är som mest. Det oaktat fanns det åtskilligt som fick mig att stanna upp och reflektera. Ofta räknar man till konferensers förtjänster möjligheten att där knyta kontakter, inhämta nya uppslag för sin forskning eller rätt och slätt lära sig något nytt. Allt detta tyckte jag att jag fick del av under denna konferens.

Den största behållningen, och det som mest väckte till eftertanke, var ändå de iakttagelser jag tyckte mig kunna göra beträffande den amerikanska akademikerkulturen. Med risk för att dra alla amerikanare över samma kam – eller för att avslöja min egen senfärdighet eller brist på erfarenhet – verkar exempelvis samtalskulturen vara avsevärt livligare och karriärbygget mer drivet ”over there”.

Det förstnämnda tar sig uttryck exempelvis i att höjdpunkten vid sessionerna inte i första hand är själva presentationerna, utan den därpå följande diskussionen. I pauserna gäller det att mingla för brinnkära livet, och gärna frottera sig med de höjdare inom det egna forskningsområdet som förhoppningsvis är på plats.

Min avsikt är inte att låta raljerande. Tvärtom har jag själv mycket att lära mig av en sådan kultur där man tar det så för givet att man är beroende av andra för att ta sig fram. Sällan har jag heller under en och samma konferens fått berätta om min forskning så många gånger. Huruvida intresset hos dem som frågade var genuint eller inte spelar egentligen mindre roll. Värdet låg i att jag gång på gång fick möjlighet att finslipa min akt.

Med förnyade insikter och livet i behåll

Vad jag avser med drivet och medvetet karriärbygge – eller i alla fall en mer offensiv och utåtriktad forskning – framträdde kanske tydligast under en av de paneldiskussioner jag åhörde. I denna delade ett antal representanter för olika vetenskapligt ansedda förlag med sig av sina tips till presumtiva skribenter. De lät förstå att arbetet med en bok inte slutar i och med publiceringen. Tvärtom är det då som marknadsföringen inleds, och i den processen förväntas skribenten medverka.

Förlagsrepresentanterna talade visserligen varmt för forskares strävan att få sina alster recenserade, eftersom det är ett bra sätt att få synlighet. Men de slog också ett slag för sociala medier som inte bara är ett billigare utan också, enligt dem, effektivare sätt att höja försäljningen. Vidare ansåg de att man alltid måste tacka ja när en reporter är i behov av den expertis man som forskare besitter. Och de rekommenderade alla att ständigt ha en råversion av en tidningstext klar i skrivbordslådan. Denna kan man sedan snabbt erbjuda tidningshusen när något dagsaktuellt inträffar som tangerar ens forskning.

Dylika förslag bör förstås anpassas till den forskarkultur man själv befinner sig i. Likväl är det lärorikt att se hur saker och ting görs på annat håll. Överlag kan jag tycka att konferensdeltagande är ett bra sätt att träda utanför sin bekvämlighetszon och pröva sina gränser. Det inte bara stärker ens koncentrationsförmåga, ens engelska och ens sociala förmåga, utan – vill jag tro – är karaktärsstärkande och sporrar en i längden att själv prestera bättre. Detta är nog så viktiga argument för att delta i konferenser – för att knyta an till en angränsande diskussion på svenska.yle.

Med detta sagt får jag ändå konstatera att det är skönt att vara tillbaka från stora världen, med livet i behåll dessutom. Jag slapp således det öde som min farfars farmors båda män hamnade ut för. Hennes första man blev överkörd av ett tåg och dog en ögonblicklig död. Hennes andra man mördades och kastades i Harlem-floden. Och allt detta skedde även det i New York.

Jakob Dahlbacka

 

Spännande föredrag om teologi-

utbildning i Umeå

En decemberdag vid Umeå universitet (foto: Marie Rosenius)

”Teologiutbildning – förutsättningar och utmaningar” var temat för en konferens vid Umeå universitet den 4 december där jag och en annan föredragshållare deltog från Åbo Akademi.

Mellan Åbo och Umeå är det ganska nära

Kontakterna mellan Umeå och Åbo går långt tillbaka i tiden, åtminstone sedan 1700-talet har det förekommit att personer från det nordliga Västerbotten valt Åbo för sina akademiska studier. Avståndet mellan Umeå och Åbo är ju faktiskt lite kortare än avståndet mellan Umeå och Uppsala, även om avstånd inte var något som avskräckte studenter på den tiden. Sedan Umeå universitet tillkom har det dessutom funnits en nära kontakt mellan forskare vid de båda lärosätena. Detta synliggjordes inte minst den 4 december i år då forskare från Åbo Akademi deltog i en konferens i Umeå med rubriken: Teologiutbildning – förutsättningar och utmaningar.

Konferensen som genomfördes i workshop-form anordnades av det högre seminariet i religionsvetenskap och teologi vid Umeå universitet. Teologisk utbildning vid Åbo Akademi var också ämnet för ett föredrag denna dag. Andra teman som behandlades var utvecklingen av den teologiska utbildningen i Umeå i jämförelse med liknande utbildningar i Sverige och internationellt. Mitt eget föredrag bestod i en analys av två svenska biskopsbrev som behandlar teologisk utbildning. Föredragen under dagen hade både empiriska och teoretiska ingångar och inbjudan hade gått ut till teologiskt intresserade både innanför och utanför akademin. Detta medförde att det var en blandad, intresserad och mycket engagerad skara som tog del av föredragen och de efterföljande samtalen. Årets workshop kom alltså att aktualisera både nyare och äldre kontakter mellan Åbo Akademi och Umeå universitet, kontakter som har goda förutsättningar att utvecklas mera.

Teologisk skriftserie vid Umeå universitet

Den ovan angivna konferensen har en koppling till skriftserien Studia Theologica Practica Umensia inom vars ram en årlig antologi ges ut. Tidigare har ämnena ”det kyrkliga språket” och ”inomkyrklig sekularisering” aktualiserats i serien. Skriftserien, som jag för övrigt själv varit med att starta, har ordet practica i sitt namn. Practica finns med för att aktualisera betydelsen av att beakta den ömsesidiga relationen mellan teori och praxis i utövandet av teologisk forskning. Detta låg också väl i linje med hela konferensens poäng.

Marie Rosenius

 

Imagining the Apocalypse

Courtauld Institute of Art i London

Johannes Uppenbarelses ojämförliga inflytande

Den 18 och 19 oktober deltog jag i en konferens som behandlade temat om hur apokalypsen har föreställts och porträtterats. Konferensen, som ägde vid Courtauld Institute of Art och i hjärtat av London, samlade till sig forskare tillsammans strävade efter en fördjupad kunskap om fantasins och föreställningsförmågans roll vid förståelsen av världens undergång.

Det tematiska och kronologiska fokuset för konferensen var varierat. Presentationerna handlade om allt ifrån porträtteringar av bibliska översvämningar och romantiska bilder av förintelse till medeltida fantasibilder och 1900-tals katastrofer. Trots det breda spektret var det intressant att notera den dominerande influens som Johannes uppenbarelse har haft på framställningen av den yttersta tiden. Av allt att döma är det svårt att föreställa sig tillvarons slut utan denna bibliska planskiss. Uppenbarelseboken är trots allt en mycket visuell bok som använder sig av ett metaforiskt språk och av sådana begrepp som opererar bortom rationell logik. Som sådan har den i alla tider lockat till analys av teologer men också av författare och konstnärer.

Påven som antikrist hos John Foxe

Johannes besök på Patmos kom att bli en verklig inspirationskälla också för den tidigmoderna människans föreställningsförmåga. Bara i England hade tryckerierna att kämpa med över 1000 kommentarer till Uppenbarelseboken under reformationstiden. I min egen presentation lyfte jag fram ett av de mest utmärkande protestantiska bidragen vad gäller tolkningen av denna eskatologiska berättelse, nämligen identifikationen av påven som antikrist. Att förvandla den romerska kristenhetens ledare till dess största fiende var ett storskaligt retoriskt projekt som kom att få omvälvande konsekvenser.

Den första generationen som i England – mycket tack vare en aktiv och polemisk publikationsverksamhet – trodde att påven var antikrist, föddes på 1580-talet. Knappast någon befordrade dessa åsikter mer än John Foxe, som också står i fokus i min doktorsavhandling. I min presentation lyfte jag särskilt fram det visuella material som Foxe använde sig av i syfte att övertyga sina läsare om denna anti-papistiska tolkning. Att den låg i tiden kan man förstå mot bakgrund av att många tvärtom trodde att det var reformationen, inte påven, som bedrog människosläktet medan apokalypsens fyra ryttare närmade sig.

Även om medvetenheten om det stadigt annalkande slutet för Englands europeiska era kastade en viss skugga över diskussionerna, var det mig en sann glädje att ta del av dem i Brexit-London.

Johannes Huhtinen