Rituella rum och heliga platser – bokworkshop i Sundsvall

”Bokworkshop vid Mittuniversitetet i Sundsvall”. Så löd inbjudan till den tillställning som för mig, bortsett från prepositionerna, innehöll idel obekanta begrepp. Före juni 2019 hade jag aldrig haft vägarna förbi Sundsvall, än mindre besökt Mittuniversitetet. Jag hade inte ens deltagit i en bokworkshop – åtminstone inte av detta slag. Numera kan jag bocka av samtliga, och dessutom räkna dem som erfarenheter som gjort mig rikare.

Välfungerande koncept

Sammankallare till bokworkshopen var forskarnätverket ”Religious History of the North” (REHN). Detta är ett relativt nyligen grundat nätverk med syfte att ”utgöra en plattform för nordiskt samarbete kring mångvetenskaplig forskning om det nordliga områdets religiösa förhållanden i historien”. Det ”mångvetenskapliga” innebar att historiker, religionsvetare, teologer, sociologer och litteraturvetare levde i fullständig harmoni i dagarna två. Och begreppet ”det nordliga området” tolkades så pass generöst att även undertecknad, med empiri från Helsingfors, tilläts medverka.

Workshopen var i själva verket en fortsättning på en konferens med samma namn som ordnades hösten 2018. Denna syftade till att undersöka och problematisera det nordliga områdets sakrala topografi genom historien fram till idag. Merparten av de medverkande hade således redan i en första omgång presenterat sina delstudier och utifrån den då erhållna feedbacken utarbetat så gott som färdiga texter inför denna sammankomst.

Programmet i Sundsvall följde till formen visserligen vedertaget seminarieupplägg. Kommentatorerna var utsedda på förhand och det bereddes möjlighet att ventilera tankar och bolla idéer. Men de generösa tidsramarna, den kollektiva fokusering på den tilltänkta boken som det intensiva programmet gav upphov till samt inte minst förmånen att i flera omgångar, under en så pass lång tid och tillsammans med andra få arbeta med siktet ställt på en gemensam slutprodukt, torde åtminstone i teorin ha skapat goda förutsättningar inte bara för enskilt kvalitativa alster utan även för en sammanhängande och enhetlig helhet. Konceptet tål utan tvekan att prövas på nytt.

Den himmel som har nummer 7

Utöver väl arrangerat program, intressanta presentationer samt stimulerande diskussioner hörde till resans oväntade men otvivelaktiga höjdpunkter mötet med den taxichaufför som körde Kim Groop och undertecknad till Sundsvall flygplats. Mitt under pågående utfrågning om gasbilens för- och nackdelar, vred chauffören oförhappandes, och liksom för att signalera att kallpratet var över, på musiken och spelade upp dansbandet Black Jacks hit ”Inget stoppar oss nu”. Tvärvändningen till tidigt nittiotal blev knappast mindre bisarrt av att chauffören, med rötter i Mellanöstern, utan problem kunde stämma in i sången. Senare skulle jag förstå att bandet är något av Sundsvalls stolthet. Men i den stunden satt jag tyst, insöp vad jag visste var en ”once in a lifetime-moment” och förstod äntligen vad Mircea Eliade ville ha sagt med begreppet hierofani. Lyssna, om du vågar, och var aldrig dig lik!

Jakob Dahlbacka

 

Predikningar och arkivgodis dryftades vid Svenska historikermötet

Joonas Tammela, Martin Kjellgren och Niklas Antonsson

Predikningar i fokus

Ungefär 400 historiker, mestadels från Sverige, men även från de nordiska grannländerna samlades 8–10 maj i Växjö för att delta i det svenska historikermötet, som ägde rum för åttonde gången. Bakom arrangemanget stod Svenska historiska föreningen i samarbete med Linnéuniversitet. 3-dagarskonferensen bjöd på ett varierat program med föreläsningar, exkursioner, social samvaro samt en uppsjö av olika sessioner.

Under en av dessa sessioner som bar rubriken Samhälleliga perspektiv på tidigmoderna predikningar och fynd i kyrkoarkiven fick jag själv möjlighet att presentera mitt eget forskningsprojekt om hur man i 1700-talspredikningar närmade sig olika samhälleliga teman. Jag försökte även lyfta fram generella frågeställningar om hur man som historiker kan använda sig av predikningar som källmaterial och vad man särskilt bör ta i beaktande.

I sessionen deltog även Joonas Tammela (Jyväskylän Yliopisto) och Martin Kjellgren (Svenska kyrkan-Linköpings stift). Joonas, som skriver en avhandling i Finlands historia med titeln Yhteiskunnan rakentuminen ruotsalaisen ja suomalaisen paikallispapiston saarnoissa noin 1790–1820, fokuserade i sin presentation bland annat på hur det svenska och finländska prästerskapet i det lokala tidigmoderna samhället var en viktig aktör för att forma en nationell identitet bland bondebefolkningen. Särskilt intressant är att ta reda på hur prästerna i Finland hanterade den förändringen i synen på nationell identitet som riskdelningen 1809 innebar och vilka spår detta har lämnat i predikningarna. Mer om Joonas forskning finns att läsa på https://www.jyu.fi/hytk/fi/laitokset/hela/helan-henkilokunta/tammela-joonas

Inventering av församlingarnas bokbestånd

En lite annan tematik avhandlades när Martin Kjellgren berättade om sitt arbete med att inventera församlingsbibliotek i Linköpings stift. Församlingarnas bokbestånd är värdefullt att kartlägga, eftersom vi genom dem får viss kännedom om vilka böcker församlingens invånare har haft tillgång till. Av de äldre böckerna är särskilt biblar och psalmböcker vanligt förekommande, men även till exempel andaktsböcker och läkedomsböcker återfinns relativt frekvent. Om Martins spännande kartläggning kan man läsa mer via följande länk: https://www.svenskakyrkan.se/linkopings-stift/inventering-av-kyrkornas-bocker

Sessionen leddes och kommenterades skickligt av Johannes Ljungberg (Linnéuniversitet), som förövrigt var koordinator för hela historikermötet. Lyssnarna bidrog med relevanta frågor och kommentarer, vilket gjorde tillställningen till ett fruktbart och kreativt utbyte. Konferensen i allmänhet och sessionen i synnerhet genererade därmed ny energi och nya idéer att ta med sig när man återvänder till sitt eget forskningsarbete.

Niklas Antonsson

 

 

Fromma radikaler i europeiska bibelbälten?

Siegen är beläget på sju kullar. Denna omständighet, samt det faktum att det bokstavligen regnar konstant under de tre dagar jag befinner mig i staden, bidrar oundvikligen till att avståndet till Åbo känns obefintligt. Å andra sidan är jag inte på plats för att njuta av naturen eller vädret. Jag är på plats i egenskap av finländsk representant i projektet/nätverket European Bible Belts (EBB) som ordnar sin avslutande konferens. Urmodern till alla bibelbälten står visserligen att finna i den amerikanska södern. Lika sant är att dess motsvarigheter – geografiskt avgränsade ansamlingar av starkt troende protestantiska grupperingar – återfinns på flera håll i Europa. Tematiskt lämpar sig Siegen således väl som rendezvous, eftersom det utgör ett slags bibelbälte i Tyskland.

Fromma radikaler?

Till skaran av bibelbältesländer sällar sig också Finland med sitt österbottniska bibelbälte. Detta föranleder mitt eget, samt kyrkohistoriker Gerd Snellmans deltagande. Tillsammans redogör vi för potentiella teologiska och historiska förklaringar till den starka institutionella tillit och politiska aktivitet som karakteriserar invånarna i norra svenska Österbotten. Ämnet motiveras av konferensens tematik: ”Pious radicals? Strong religion and politics in modern Europe”. Forskare från dussintalet länder och discipliner har mött upp för att diskutera eventuella kopplingar mellan stark religiositet och politisk radikalitet.

Särskilt intressant är keynote-föredraget av den holländske sociologen Peter Achterberger som har undersökt antydda kopplingar mellan religiös (kristen) tillhörighet och understöd av populistiska partier. Hans slutsats, utifrån holländsk empiri, är att någon sådan koppling inte per automatik låter sig göras. Tvärtom menar han att det finns indikationer på att religiös övertygelse fungerar som ett ”vaccin” mot understöd av populistiska partier. Förklaringen ligger bland annat i att kyrklig delaktighet minskar graden av anomi – en känsla av uppgivenhet, vilsenhet och avsaknad av mening.

Nyttigt nystartat nätverk

I och med konferensen kommer det drygt treåriga forskningsprojektet, som finansierats av det Holländska vetenskapsrådet NWO, formellt till ända. Av stämningen att döma kommer nätverket och erfarenhetsutbytet dock att fortsätta. Kontentan – vilket initiativtagaren, professor Fred van Lieburg från Vrije Universiteit Amsterdam även underströk vid sin sammanfattning – är nämligen att de europeiska protestantiska bibelbältena uppvisar intressanta likheter, sina nationella och konfessionella olikheter till trots. Dessa kan vara värda en mässa, särskilt i den mån de kan bidra till en förståelse av hur en stark religiositet och ett modernt samhälle kan samexistera.

Jakob Dahlbacka

Foto: Jakob Dahlbacka

Att närvara vid en konferens vid Åbo Universitet är en studie i hur konferenser skall ordnas. Programmet håller sig till de utlovade tiderna, arrangörsteamet är synkat och förberett och det praktiska maskineriet är välsmort. En konferens ett stenkast från de egna kvarteren är också en välbehövlig påminnelse om att givande konferenser finns även på nära håll. Uppslutningen av forskare uppvisar nämligen både en internationell bredd och ett intellektuellt djup. Flera av de inbjudna keynote-föreläsarna är dessutom ansedda höjdare inom sina respektive forskningsfält, men även utanför dem. Lägg härtill möjligheten att få sova i egen säng, samt de lättförtjänta poäng som den halvkilometerlånga promenaden genererar i tider av klimatångest, och plötsligt är ett besök till Åbo Akademis systeruniversitet ett fullgott alternativ.

Mervärde även för teologer

Vinterns konferens var den femte i ordningen inom nätverket ”Narrative and Memory” – ett interdisciplinärt forskningsinitiativ inom ramen för Nordiskt Sommaruniversitet. Nätverket har ynglat av sig i form av flera större projekt och samarbeten, men också resulterat exempelvis i det livskraftiga forskningscentret SELMA – Centre for the Study of Storytelling, Experientiality and Memory vid Åbo Universitet. Som konferensens namn antyder lockar symposierna många litteratur- och språkvetare samt minnesforskare. Kanske är det också just här behållningen finns för såväl kyrkohistoriker som teologer i största allmänhet. Det finns en hel del teoretiska och metodologiska verktyg som dessa forskare kan lära oss. Detta har i alla fall intrycket varit för undertecknad, som deltog för tredje gången.

Temat för vinterns konferens var ”Uses and Abuses of Storytelling”. Särskilt temats senare del tangerades. Flera av föreläsarna uttryckte i sina presentationer sin oro över den tilltagande och medvetna sanningsfrånvändhet som präglar allt fler diskurser i samhället. Detta tar sig bland annat uttryck i att berättelser förvrängs och missbrukas i diverse syften. För att undersöka detta hade en forskargrupp vid Tammerfors universitet skapat en Facebook-grupp, till vilken de uppmanade följare att rapportera missbruk av narrativ i olika sammanhang. Initiativet hade resultaterat i 6000 medlemmar och 600 rapporter. Framför allt hade det resulterat i att journalister börjat rannsaka sig själva före publicering av ogenomtänkta eller direkt felaktiga texter. Därför bollade de initiativet vidare till samtliga närvarande. Vem vet, i dessa tider av utbredd teologisk analfabetism kanske en sida för rapportering av missbruk av kristendomsrelaterade berättelser eller av texter med undermålig teologisk kunskap kunde vara något!

Jakob Dahlbacka

En konferensberättelse

Vart tredje år ordnas den Nordiska systematikerkonferensen för att samla ihop nordiska systematiker. I år färdades vi till Stavanger i Norge och till näst sammankallas vi till Danmark. Det är många specialister som träffas för umgänge och utbyte av tankar, vilket var inspirerande att uppleva i ett så tidigt stadie av doktorandarbetet. I år var temat så optimistiskt som “Hope in dark times?”

Bredden av både temat och forskares intressen öppnade upp för många synvinklar och områden. I key note-sessionerna var det professorer i systematisk teologi från de nordiska länderna som presenterade tankar om pragmatism, kroppslighet, politiskt aktörskap och transhumanism. Det var långa sessioner med tid för utvecklade argument och förberedda opponenter. Därefter bidrog spontana kommentarer till en gemensam diskussion.

Att få komma samman

Det var en spännande sammankomst, att tillsammans försöka förstå hopp och framtid med konstruktiv teologi. Dessutom fanns det möjlighet för sammankomster i mindre konstellationer och granskning av mer specifika teman. I paperpresentationerna presenterade många doktorander sitt arbete och vid pauser blev den egna forskningen också ofta presenterad.

För mig verkar dessa minde konstellationer i socialt umgänge vara en viktig del för att få stöd i arbetet. Det var därför fint att vi var några forskare från Åbo som bodde i ett AirBnB-hus och kunde bjuda in andra forskare för samkväm under kvällarna. Det blev intimt och fint att sitta i soffor och samtala kring forskning och höra hur vardagen är i andra universitet. Många gick också ut på middag i diverse umgängen, men för mig var det fint att ha ett ”hem” att samlas i utanför campus.

Hemmet var mysigt och fint för gemenskapen, men likaså var det viktigt med den avslutande konferensmiddagen. Maten var god, jag åt min första hummersoppa och njöt av den gladlynta stämningen som kulminerade i allsång.  Vi förändrade Beatles ”Let It Be” med självironi av stereotypisk nordiskhet och vi bjöd på oss själva. Den glädjen ska jag bära med mig ett tag.

Laura Brännkärr-Väänänen