Call for Papers Conference:

The Challenge of Poverty. Theological Responses in Early Christian Literature and Global Christian History

Photo by Ted on Flickr

The Challenge of Poverty. Theological Responses in Early Christian Literature and Global Christian History

May 29-31, 2024

Åbo Akademi University, Turku (Åbo), Finland

Call for Papers

One of the most prominent challenges in New Testament literature is the call for anyone with a surplus of economic resources to share with those of lesser means, so that no significant economic differences persist within the Christian community. This ideal of voluntary poverty is very visible in extracanonical apostle stories, patristic biographies, and medieval monastic orders, and gains a whole new significance in the encounter between Western missionaries and non-European peoples that formed the global Christian community of today. How has this challenge been met at various points in global church history, and is it possible to form a theology of poverty that is neither simplified nor naïve?

To study this problem, we are inviting scholars to an interdisciplinary colloquium to be held in Turku (Åbo), Finland, May 29–31, 2024. In addition to the keynote speakers, senior scholars, postdocs, and PhD students are invited to send in their abstracts (100–200 words) for a short paper to contribute to the discussion, approaching the challenge of poverty from the perspective of any historical text or situation in early Christian literature, ecclesiastical history, and world Christianity. Short papers will be 20 minutes long, and followed by 8–10 minutes of discussion. The organizers will seek to have select papers published in a conference volume or special journal issue.

 

Keynote Speakers

John Barclay, Durham University

Helen Rhee, Westmont College

Susan Holman, Valparaiso University

Elina Vuola, University of Helsinki

Chammah Kaunda, Yonsei University

Mika Vähäkangas, Åbo Akademi University

 

Important Dates

Call for paper opens: September 15, 2023

Call for paper closes: November 15, 2023

Selection process finalized: December 1, 2023

Deadline for registration: April 15, 2024. The registration is open and you can register here.

 

 

Den upplysta katedralen i Durham. Foto Jakob Dahlbacka.

I skuggan av drottningens begravning

Att min resa till Durham, England, tidsmässigt råkade sammanfalla med drottning Elizabeth II:s begravning såg länge ut som en rejäl nitlott i form av trafikkaos, inställda tåg och strejker. Engelsmännen själva var inte märkbart berörda. Deras sikte var snarare ställt på den nationella helgdag med tillhörande ledighet från skola och jobb som begravningen skulle innebära. Otroligt nog fortsatte drottningen även efter sitt frånfälle att tjäna sina landsmän.

Sist och slutligen sträckte sig drottningens välvilja även till mig. Tack vare hennes hädangång blåstes den inprickade tågstrejken av och jag kunde planenligt ta mig från London till Durham. Att den berömda katedralen i Durham dessutom lystes upp i violetta färger för att hedra drottningen gav utan tvekan en guldkant åt besöket. Den synen lär knappast möta mig igen, varför jag inte kan låta bli att se drottningens bortgång som en händelse som ser ut som en tanke.

Gästfrihet och gemenskap

När jag tillsammans med universitetslektor Kim Groop anträdde resan till kungadömet var det dock inte bara för att uttrycka vårt deltagande i sorgen efter drottningens sorti. Minst lika mycket föranleddes vår visit av vårt deltagande i den årliga ”Ecclesiology and Ethnography Conference”. Det visade sig vara allt annat än en nitlott.

Att vi i egenskap av finländare och kyrkohistoriker kunde ha klassats som utbölingar bland mestadels anglosaxiska praktiska teologer kom vi snabbt över tack vare det varma mottagande vi fick av de vänliga, extroverta och talföra konferensdeltagarna. Upplevde vi någon gång en stunds tvekan gällande samhörighet och delaktighet var den tvekan som bortblåst senast den sista kvällen då samtliga konferensdeltagare trängdes i det dunkla skenet i lönnkrogen på St John’s College, där konferensen ägde rum. Den ansvarige professorn – Pete Ward – hade nämligen kallat samman sitt åldrade Bluegrass-band och slog an ackorden bland annat till klassikern ”I’ll fly away”. Alla vi närvarande stämde in och sjöng med en mun, vare sig vi kunde sången eller inte. Upplevelsen lär bli svårslagen.

Brittisk pastoralidyll

Att mina minnen från konferensen till synes främst handlar om människomötena, upplevelserna, känslorna och omgivningen blir kanske i ljuset av ovan nämnda förståeligt och förlåtligt. Inte minst som allting utspelades i en omgivning som i mycket utgjorde sinnebilden av en brittisk pastoral- eller småstadsidyll. Som konferensdeltagare inackorderades vi i mysiga – och självfallet fuktiga – gamla tegelhus, vilka omgärdades av alltfort prunkande men välansade trädgårdar. Endast den övervuxna murgrönan och trädens översvallande grönska hindrade oss från att genom fönstret blicka ut över den flod som bokstavligen låg ett stenkast från husen och som kantades av de typiskt brittiska roddklubbarnas båthus. Behöver jag nämna att vi åt bacon, ägg, bönor och rostat bröd till frukost?

När och fjärran

Även rent akademiskt upplevde jag ”Ecclesiology and Ethnography Conference” som en välkomnande och uppmuntrande miljö. Konferensen samlade såväl forskare som kyrkligt anställda och lekmän till gemensam ventilering kring aktuella frågor inom kyrka och församling, precis som namnet antydde. Det gav för egen del upphov till ett gäng intressanta iakttagelser kring mångfalden perspektiv och angreppssätt som olika traditioner av praktisk teologisk forskning rymmer. På plats fanns nämligen forskare från så spridda hörn av världen som USA och Sydafrika, även om merparten kom från Storbritannien. Med fanns också flera forskare från våra nordiska grannländer, vars forskning och empiri trots allt var enklare att relatera till från vårt finländska perspektiv. Det gav i sin tur upphov till ett ökat intresse för och nya potentiella uppslag kring dagsaktuella forskningsfrågor, även för mig som kyrkohistoriker. Inuti mig samsas därför – i perfekt harmoni – förnimmelsen av doften av bacon och ägg, ljudet från de avklingande tonerna från Pete Wards banjo och en längtan efter att få resa tillbaka till Durham igen nästa år. Förhoppningsvis blir kungen lika långlivad som sin mor.

Jakob Dahlbacka

Photo: The Block, mural. “The Block” is a pioneering and unique project of Aboriginal-run social housing in Redfern, Sydney.

The 15^th Assembly of the International Association for Mission Studies discussed the urgent issues of our times. Held at Morling College, Sydney, Australia, it gathered delegates from around the world, yet affirmed local distinctives and native rights.

The 15^th Assembly of IAMS

This summer I attended the 15^th Assembly of the International Association for Mission Studies, IAMS in Sydney, Australia. The conference had been postponed two years due to the pandemic, so it was a great joy to finally be able to meet. The conference took a hybrid format and people from all continents were represented. The theme, while set six years previously, was perceived as especially acute: “Powers, Inequalities, and Vulnerabilities: Mission in a Wounded World.” A range of subjects were raised, from climate change to migration, health-inequalities, ethnic divisions, and many more, all with an eye on the implications for church and mission. The urgency of the questions discussed was felt by all: the world really is a wounded place and missiology must step up to the challenge and offer intellectual and theological guidance in our current times.

Aboriginal rights and holistic mission

One of the issues that stood out during the conference was that of human rights and especially the rights of native people groups. Already at the opening of the conference, an Aboriginal elder held a smoking ceremony to “acknowledge country” and bless the participants present. We were reminded of the peoples, the animals, the trees, the rocks, and the birds that have lived on the lands “now called Australia,” for thousands of years and were also given a chance to pay our respects. Later, plenary sessions and paper presentations discussed the deep divisions between native and non-native groups within the Christian churches, as well as the discrimination and racism that native people meet.

On the Sunday outing, I had the chance to visit the South Sydney Uniting Church and hear even more about the harsh realities that many Aboriginals have to face, including the effects of gentrification and housing policies. There are all sorts of outside pressures that threaten to break their communities apart and refuse them basic human rights. What was encouraging was that the church was committed to the community and worked diligently to raise awareness about the situation, as well as offer a range of hands-on services. Despite limited resources they ran a small garden, an art group and a local newspaper, as well as supported initiatives in medical and juridical services and encouraged members to take on leadership in local committees and political bodies. Their holistic missional approach was truly inspiring and I left Australia with widened perspectives as well as deeper concerns.

Martina Björkander

Den mörka novembernatten framför skrivbordet blir ljus i skenet av forskningen. Bilden tagen strax efter att skribentens egen presentation hade ägt rum.

Trots corona-pandemin ordnas det många konferenser på olika kontinenter i världen. En av dessa är den årligen återkommande American Academy of Religion och Society of Biblical Literature Annual Meeting (SBL Annual), som traditionellt ordnas i USA. Den här gången ordnades konferensen 18–23.11.2021 i hybridformat: det fanns både sessioner som man kunde delta i på distans via zoom, och sessioner där man möttes IRL (“in real life”, som man även brukade säga före pandemin på nätet).

Jag deltog naturligtvis på distans. Eftersom konferensen ordnades i San Antonio, Texas, började dagen oftast kl. 9.00 lokal tid. Detta betydde kl. 17.00 här i Finland och dagens sista session slutade ofta kl. 3 på natten. Således krävdes mycket muskler för att orka sitta framför skärmen, och även mer självbehärskning att kunna koncentrera sig på flera dagars intensiva presentationer och diskussioner och att inte förvirra sig till exempel till olika sociala medier. Eftersom jag inte är aktiv på sociala medier så krävdes det inte lika mycket självbehärskning från min sida. Man måste känna sina svagheter.

Mångfald av sessioner

Även om det fanns mindre sessioner som ordnades virtuellt jämfört med de s.k. IRL-sessionerna, så fanns det ändå mer intressanta och till min egen forskning relevanta sessioner än jag kunde delta i. De sessioner som jag deltog i handlade exempelvis om moderna lingvistiska teorier och hur man kan tillämpa dessa teorier på forskning i klassisk hebreiska eller grekiska; hur ugaritiska kan bidra till att förstå hebreiska verbstammar (mestadels nif’al för de invigda); vad det betyder att man tolkar Paulus “inom judendom” (“Paul within Judaism”) och inte i motsats till judendomen som det tidigare varit vanligt. Utöver dessa sessioner deltog jag ytterligare i sessioner som behandlade hur allusioner kan förstås och hur man kan tillämpa intertextuell metodologi (à la Kristeva) för att definiera allusioner eller intertextualitet också i de tidigjudiska texterna; hur muntlig tradering eller “orality” har påverkat manuskriptevidens i gammaltestamentlig textkritik eller huruvida den har gjort det; hurudan det ptolemaiska rikets ekonomi var och hur den ptolemaiska tiden påverkat judisk “litterär”; och vad vet vi om samarier i forna tider? Det fanns en enorm mängd av olika metodologiska perspektiv, olika forskningsfrågor och mycket inspirerande diskussioner.

Även James VanderKams “Presidential Address” om Robert Henry Charles (1855–1931) och modern bibelforskning var intressant. Charles var en irländsk präst som läste judisk apokalyptik och redigerade kritiska utgåvor, gjorde översättningar och skrev kommentarer till dessa texter. Även om hans texter fortfarande hundra år senare stundvis är relevanta (till exempel har jag själv utnyttjat hans textutgåva och kommentarer till Jubileerboken i min forskning), har han också många brister. En av bristerna är att han mycket ofta – med stor självsäkerhet – “korrigerade” eller “förbättrade” manuskriptevidens i hans kritiska utgåvor till olika texter, eftersom han var säker på att “den ursprungliga texten” måste ha lytt precis som han själv tänkte. Detta står i kontrast till den moderna synen på textkritik.

Abrahamslöftet och Jubileerboken

Själv presenterade jag mina resultat av ett kapitel från min (förhoppningsvis) kommande doktorsavhandling i en session som hette “Deuterocanonical and Cognate Literature.” Där behandlade jag Abrahamslöftet (1. Mos. 12:1–3 och paralleller) och dess tolkning i den tidigjudiska Jubileerboken (c. 150 f.Kr.). Jubileerboken omskriver Första och Andra Moseboken med olika modifikationer. Den innehåller en stor mängd tidiga tolkningar till Första Mosebokens berättelser. Därför är boken en skattkista för tidigjudisk bibeltolkning. Samtidigt är den ett verk från en krets som förhåller sig mycket exklusiv gentemot andra folk. Även om detta är ett fenomen i den antika världen, är det viktigt att betona att en sådan inställning inte var det enda sättet antikens judar förhöll sig mot andra folk. Det fanns också universalistiska drag. I detta sammanhang är Jubileerboken extrem i sin exklusivitet.

Abrahamslöftet handlar om fyra löften som ges åt Abraham i Första Moseboken: han ska få ett land, han ska få avkomlingar (eller bli till ett stort folk eller många folk), hans namn eller rykte ska bli stort och han ska bli välsignad och genom honom eller genom hans avkomling(ar) ska alla världens folk bli välsignade. I Jubileerboken finns det flera allusioner till dessa fyra teman i Abrahamslöftet. Sist och slutligen riktar sig alla fyra teman till Jakob, som är Abrahams säd eller avkomling, och som ska härska över landet eller även över hela världen, som ska göra Abrahams namn stort och som ska bli till välsignelse i världen (när andra folk underkastar sig Jakobs eller Israels herravälde). Jub 32:18–19 är här nyckeln (jmf. den omskrivna 1. Mos. 35:11–12):

“Gud sade på nytt till Jakob: ’Jag är Herren som har skapat himmelen och jorden. Jag ska öka dig och mångfaldiga dig väldigt mycket. Kungar ska komma av dig, och de ska härska över var som helst mans fot har trampat jorden. Jag ska ge dina avkomlingar hela landet som ligger under himmelen. De ska härska över alla nationer såsom de vill. Efter det ska de få hela världen, och de ska äga den i evighet’” (min råa översättning från ge’ez).

I denna omskrivning har man modifierat texten så att Jakob inte ska bli många folk (1. Mos. 35:11), utan att Jakob ska vara bara ett folk, Israel, och inte många. I stället för denna mer inklusiva eller universalistiska syn som ännu kan spåras i Första Moseboken, har universalismen i Jubileerboken blivit partikularistisk. I stället för att många folk skulle härstamma från Jakob, så blir alla världens folk under Jakobs och hans söners herravälde. Denna omskrivning är mycket intressant eftersom Guds tilltal inte omskrivs på andra ställen lika mycket, utan att det oftast endast är kontexten i Guds tal som modifieras i Jubileerboken.

Sist och slutligen kan också Jakob – som representerar folket Israel – ärva alla löften endast om de följer den mosaiska Toran, som är den andra kärnpunkten i Jubileerboken. Således verkar det som att bokens syfte är att få sina läsare att följa den mosaiska Toran såsom skribenten har tolkat dess stipulationer (halakha för de invigda). Om man gör så, blir också Abrahamslöftet en realitet.

Jubileerboken är mycket fascinerande och den ger också en bra bakgrund till Qumrankretsens teologi (där Jubileerboken hörde till de auktoritativa skrifterna, se t.ex. Damaskusskriften 16:1–4). Således ger den även bakgrund till den tidiga judendomen och därför också till Nya testamentet och dess bibeltolkning.

Topias Tanskanen

https://research.abo.fi/sv/persons/topias-tanskanen

A lonely coffee break during the workshop. Photo: Ruth Illman.

During 20–21 May, the Minhag Finland project digitally hosted a workshop entitled Contemporary Jewry in the Nordic Countries: History, Identities, and Practice. It was the second gathering of scholars in the Nordic countries, who operate on the field of Jewish studies, following a meeting hosted by Södertörn University in the autumn of 2020.

The field of “Jewish studies” may sound like a specific field but in practice it is very diverse. It involves a multi- and interdisciplinary investigation of various phenomena connected to Jewish civilizations, where cross-cultural perspectives and multidisciplinary approaches have long been key for those being engaged in the field.  During the two days of the workshop, we really got a taste of this diversity within the field, when listening to presentations by presenters and participants from Denmark, Finland, Norway and Sweden and from a number of institutions, including e.g. The Jewish Museum in Stockholm (Judiska Museet i Stockholm), Paidea – The European Institute for Jewish Studies in Sweden, the Oslo Jewish Museum (Jødisk Museum i Oslo), The Norwegian Center for Holocaust and Minority Studies (HL-Senteret), Södertörn University or Uppsala University, to name a few. Researchers of history, antisemitism, Holocaust studies, gender studies, cultural studies, study of religions, etc. shared their rather similar experiences of working on this field, which is, as the examples show, among the most interdisciplinary realms of humanities. The discussions pertained to the holistic view of research problems and to exploring all available knowledge connected to a subject and attempting to bring all tools to develop the field of Jewish studies in the Nordic countries further, and to seek for meaningful ways of international collaboration. Despite the lack of physical meetings, and the lonely coffee breaks instead of continuing the exchange of thoughts while enjoying a cup of coffee together, the event was successful – and, since it happened for the second time, I can say it was traditional.

Similarly to last year’s workshop, the current one offered a brilliant platform for scholars to share opinions and challenges, open channels for future collaboration, and get to know each other and the research of each other a bit better, whether they were junior and senior in their own fields. It also brought a lot of new influences, ideas and inspiration to us in the Minhag Finland research team as we continue our research on vernacular Judaism in Finland today.

Text: Mercédesz Czimbalmos

Foto: Satu Karmavalo

Den 12–14 april arrangerade International Association of Workplace Bullying and Harassment för tolfte gången en internationell och tvärvetenskaplig konferens om mobbning i arbetslivet. Då jag i min forskning vill bidra med teologiska resurser för att förstå läkande av människor som utsatts för mobbning i arbetslivet var detta en god möjlighet för mig att lyssna och lära om nuläget på detta internationella forskningsfält. Som värdar för årets konferens stod University of Wolongong i Dubai, men p.g.a. pandemin arrangerades konferensen online. Konferensen samlade forskare från olika kunskapsområden, såsom psykologi, sociologi och juridik, men också terapeuter, konsulter och andra praktiker som hanterar mobbningsproblematiken hos arbetslivets olika aktörer.

Nytt för i år var konferensens så kallade ’Global Round-ups’, vilket innebar paneldiskussioner kring nuläge och utmaningar i olika världsdelar. Forskningens globala räckvidd underströks också på andra sätt genom att uppmärksamma en global och mångkulturell kontext vilket öppnar för en komplex förståelse av mobbningsproblematiken.

Under konferensen fick vi lyssna till två uppskattade keynote-föreläsningar av Premilla D´Cruz, Professor vid Indian Institute of Management Ahmedabad, Indien och nordamerikanskan Catherine Mattice, konsult i arbetsmiljöfrågor. D´Cruz föreläsning gav en mycket bred och innehållsrik inblick i det aktuella forskningsläget angående arbetsplatsmobbning. D`Cruz lyfte fram mobbning som ett mångdimensionellt fenomen som utvecklas i en lika mångdimensionell kontext. Såväl makronivåer i form av nyliberalism och global konkurrens som mikronivåer i konkreta organisationer och strukturer behöver tas i beaktande för att förstå problematiken.

Närvarande och frånvarande perspektiv

Utöver de öppningar mot en global och mångkulturell situation som omnämnts, presenterades många studier kring konkreta åtgärdsprogram inom ramen för organisationsutveckling, ledarskap etc. Också de utsattas möjligheter till rättsprocesser lyftes fram frekvent. Frågor om den utsattes möjligheter till läkande och rehabilitering var dock nästan märkligt frånvarande. En diskussionstråd berörde terapeutiskt arbete, men mycket lite av forskning på temat presenterades. Också teologiska ansatser var frånvarande. Den kvalitativa forskningen som kommit att få en allt mer framträdande roll ställer dock nya filosofiska frågor. Den brittiske sociologen Declan Fahie efterlyste glädjande nog en utvidgad tvärvetenskaplighet som involverar t.ex. filosofi och nämnde kortfattat sin nyligen publicerade artikel om dygdetik och mobbning i arbetslivet. Han pekade på behovet av metoder och teoretiska perspektiv från olika vetenskaper som låter sådant framträda som annars faller utanför synfältet och på detta sätt avtäcker ”new layers of truth”.

Utifrån detta behov av nya sanningsskikt utmanas filosofer och teologer att ta plats. Inte minst den utvidgade mångkulturella kontexten uppmärksammar en betydligt mer komplex social verklighet än vad som kan omfattas i kvantifieringar och statistik. I teologisk tradition kommer inte detta som en överraskning. Tvärtom återfinns här en dynamisk, sårbar och svårförutsägbar människa som inte enkelt låter sig kartläggas men som förmår beröra och beröras när hon utsätts för den Andres blick. Kan en uppmärksamhet på nya sanningsskikt måhända göra också rehabiliterande åtgärder mer framträdande framöver?

Mikael Nilsson

Vinterkonferensen i feministisk filosofi och teologi ordnades 5-7 mars av det Nordiska sommaruniversitetet. Konferensens deltagare begränsade sig dock inte enbart till invånare i de nordiska länderna, liksom inte heller de teman som behandlades begränsades till akademisk filosofi eller teologi. Tvärtom var mångfalden av synvinklar och presentationer återigen en rikedom. Det hade beretts utrymme för olikhet och spänning samtidigt som frihet och ansvar för gemenskapen beaktades. Det gjorde man bland annat genom att betona och möjliggöra diskussion under hela konferensen. Tack vare förhandsarbete kunde sessionerna fokusera på kommentarer från utsedda respondenter och andra medverkande. De som inte hade tid eller möjlighet att kommentera under den därtill allokerade tiden kunde ge sina kommentarer och ställa sina frågor via en elektronisk plattform – Miro. Tack vare det interaktiva verktyget som handhades av konferensens organisatörer och deltagare, kunde diskussionerna också fortsätta och fördjupas på plattformen. Vi hade också sessioner för umgänge och fördjupning.

Det var en intensiv helg, men det som jag främst burit med mig var Lovisa Mienna Sjöbergs keynote-föreläsning  ”To live in everlasting blessing – A Place to call Home. Exploring human relationships with Creation in Sámi contexts”. Det finns något djupt berörande i att lyssna till teologi, denna gång från ett samiskt perspektiv, där människan befinner sig så nära skapelsen. Jag vill här berätta det jag kommer ihåg om sivdnidit.

Sivdnidit

Det finns ett liknande begrepp i relation till Guds skapelse och välsignelse medan sivdnidit hör till människan och betyder både att skapa och välsigna. Det genomsyrar människan, samhället och hela verkligheten. Människan relaterar till världen, till Gud. Det är inte enbart något som görs, utan Sjöberg förklarade att det teologiska språket behövs för att klargöra handlingens djupare innebörd. Fastän det kan uttryckas i konkreta handlingar (t.ex. korstecken) är innebörden av sivdnidit mycket mer. Sjöberg beskrev sivdnidit som ett sätt att påminna sig själv om sitt ansvar, om sin egen mänsklighet och vördnad i vardagslivet. Ansvaret och vördnaden står i direkt relation till ens maktposition.

Sjöberg beskrev sivdnidit som ett sätt att påminna sig själv om sitt ansvar, om sin egen mänsklighet och vördnad i vardagslivet. Ansvaret och vördnaden står i direkt relation till ens maktposition.

Detta, som samtidigt är konkret och abstrakt, har jag burit med mig, känt och funderat på. Livet som går bortom det enkla, förklarbara, mätbara. Jag känner och funderar mycket på hur strukturer gör intrång i världsbilder och verklighetsuppfattningar. Otåligheten att inte förstå, i detta fall, samisk världsbild och verklighetsuppfattning som totalt saknar motpart eller modell i finsk kultur. Otåligheten kan skapa partiskhet i forskning och förenkla det komplexa. Hur kan man förstå om man inte går bortom sin egen tankevärld och förförståelse? Varför utgå från att en, i det ena fallet, fungerande praktik är fungerande på andra håll? Varför reducera liv till något mätbart? Varför är det så svårt att lyssna?

Laura Brännkärr-Väänänen

 

20th Nordic Migration Research Conference & 17th ETMU conference

När man i princip suttit ensam i sitt hemmakontor i mer än tio månader är varje möjlighet till interaktion, tankeutbyte och intellektuell stimulans välkommen. I mitten av januari erbjöd den interdisciplinära konferensen 20th Nordic Migration Research Conference & 17th ETMU Conference allt detta. Konferensen var resultatet av samarbetet mellan två forskningssamfund, nämligen ETMU – det finska samfundet för migrationsforskning – och NMR – dess nordiska storasyster.

Konstnärliga och vetenskapliga utforskningar av rasism i Norden

Temat för online-konferensen var ”Colonial/Racial Histories, National Narratives & Transnational Mi­­­gration.” Konferensen hade tagit sig an det viktiga uppdraget att fundera på hur rasism och kolonialism tar sig uttryck speciellt i den nordiska kontexten, samt hur de grupper som utsätts för rasism och förtyck gör motstånd och ifrågasätter de rådande normerna. Konferensen närmade sig temat holistiskt såtillvida att den beredde olika slags röster utrymme att behandla tematiken. Detta innebar bland annat att olika konstformer var starkt närvarande vid konferensen. Konferensens konstprogram innehöll bland annat en keynote-föreläsning av den samiska konstnären Marja Helander och en tankeväckande fotoutställning av konstnären Nora Sayyad på konferensens hemsida.

Konstnären Marja Helander presenterade i sin keynote sina verk och belyste bland annat hur det postkoloniala syns i hennes konst. I sin keynote, närmade professor Anders Neergaard sig konferensens tema genom att analysera hur rasism tar sig uttryck i den svenska kontexten, och betonade bland annat att rasism fungerar olika när det gäller olika grupper: rasism kan utesluta (exclude) människor, utvinna eller utsuga (extract) naturresurser och exploatera (exploit) arbetskraft. Professor Emerita Gloria Wekker fördjupade sig i begreppet ”vit oskuldsfullhet” (white innocence). Begreppet syftar på oförmågan och oviljan att se hur en själv och ens egen kontext är delar av rasistiska system. Den tredje talaren, professor Eduardo Bonilla-Silva, fortsatte med temat systemisk rasism (systemic racism). Han ifrågasatte tanken om att rasism är ett problem bestående av ”ruttna äpplen,” det vill säga enskilda rasistiska individer. Istället visade han hur rasism är närvarande i samhällets strukturer, och hur rasism således är något som alla människor, på olika sätt, deltar i.

”Pessimism of the intellect, optimism och the will”

Konferensen tydliggjorde att Norden inte är ett undantag, ett lyckoland utan rasism. Däremot kan rasismen ta sig annorlunda uttryck här än i andra delar av världen. Dessa uttryck skulle vara viktiga att undersöka för att förstå rasismens natur just i den nordiska kontexten. I det projektet kunde också teologin fylla en viktig funktion genom att klargöra i vilken mån kristendomen och olika kristna kyrkor har bidragit till, och alltfort bidrar till, att upprätthålla rasistiska strukturer, men hurdan roll de kan spela också i att utmana rasistiska strukturer.

Även om synliggörandet av rasism ofta känns nedslående, betonade keynote-talarna starkt vikten av att inte förlora hoppet. Anders Neergaard avslutade sitt tal genom att, citerande Antonio Gramsci, säga att vad vi behöver är intellektets pessimism, men viljans optimism.

Ilona Silvola

 

Religion and Cultural Change

The summer school and conference

(7–9 June, 2021)

Due to the changes of the dates of the event, the conference committee is opening an additional call for papers. The summer school and conference will take place 7–9 June 2021, however as an online event.

The aim is to bring together doctoral candidates and researchers from various academic fields that engage with the study of religion, such as theology, study of religions, history, philosophy, the arts, social and political sciences and other. We invite papers that engage with the theme of Religion and Cultural Change. See the full call for papers: http://blogs2.abo.fi/religionandculturalchange/call-for-papers-2/

Keynote speakers:

– Prof. Rebecca Catto, Kent State University, Ohio, USA.
– Prof. Anders Runesson, University of Oslo, Norway.
– Prof. Catharina Raudvere, University of Copenhagen, Denmark.

To apply, please send an abstract of approximately 150 words no later than 30 January 2021. Letters of acceptance will be posted no later than 28 February 2021. Upon acceptance to the summer school, doctoral candidates will furthermore be asked to submit a 500-word synopsis of their research theme no later than 1 May 2021.

Please submit your paper proposal through this link: https://survey.abo.fi/lomakkeet/13032/lomake.html

The summer school will consist of working groups, tutored by the keynote presenters and other academic teachers, where doctoral candidates are given the opportunity to present and discuss their ongoing PhD work in a cross-disciplinary, international setting. Postdoctoral and senior researchers will present their papers in sessions running parallel to the summer school. Additionally, thematic discussion groups, of academic publishing, open access and more, open for all participants will be organized.

Selected papers from the conference will be published as a special issue of the peer-reviewed open-access journal Approaching Religion, published by the Donner Institute: https://journal.fi/ar. For further information, please see the conference website.

The summer school is arranged as a joint venture between three different research bodies in Åbo/Turku:

– Centre for the Study of Christian Cultures (CSCC) at the University of Turku,
– Polin Institute for Theological Research at Åbo Akademi University
– Donner Institute for Research in Religion and Culture (DI).

Price: a nominal fee of 10 €.

Best regards,
Ilona Silvola
Conference secretary
”Religion and Cultural Change” summer school and conference: www.abo.fi/rcc