Polin-institutet söker en forskardoktor (post doc) i praktisk teologi. Projektet kan ha många alternativa inriktningar såsom ecklesiologi, homiletik, liturgik, själavård, diakoni, ekumenik, religionspedagogik och kyrkorätt samt andra områden inom praktisk teologi. Anställningen hör till disciplinen praktisk teologi vid Fakulteten för humaniora, psykologi och teologi (FHPT) i Åbo, Finland. Anställningen är för tre år med start 1.1.2022 eller enligt överenskommelse. Den tidsbundna anställningen är heltid.

Ansökan inlämnas senast 15.11.2021 kl. 15.00 (finsk tid). Mer information samt länk till det elektroniska ansökningsformuläret hittas här.

Foto: Satu Karmavalo

TD Mika Vähäkangas, professor i missionsvetenskap med ekumenik vid Lunds universitet, tillträder som forskningschef för Polin-institutet. Han inleder sitt arbete den 1.9.2021.

FM, PM Laura Wickström, doktorand i religionsvetenskap vid Åbo Akademi, började som institutets koordinator den 1.4.2021.

Mika Vähäkangas har doktorerat i teologi vid Helsingfors universitet. Under åren 1990–2005 har Mika tillbringat flera enhetliga perioder i Makumira i Tanzania, först i samband med sina studier och senare som lektor i systematisk teologi vid Makumira University College. Under denna tid utförde han även studier vid Pontifica Università Gregoriana i Rom. Mika undervisade i dogmatik vid Helsingfors universitet åren 2002–2003 och i missionsvetenskap 2005–2009. Sedan år 2003 är han docent i dogmatik vid Helsingfors universitet. År 2009 blev Mika professor i missionsvetenskap med ekumenik vid Lunds universitet.

Laura Wickström har studerat religionsvetenskap och statsvetenskap med folkrätt som inriktning vid Åbo Akademi. Inom religionsvetenskapen fortsatte hon doktorera om islam och ekologi. För sin forskning har hon gjort fältforskning i Turkiet och i Libanon, där hon arbetade 2005–2006 som forsknings-koordinator vid Finlands Mellanösterninstitut (FIME) i Beirut. Hon har även arbetat som religionslärare på gymnasienivå.

 

Verbum infans – Julhälsningar från Afrika

Den första latinska julpredikan som vi känner till kommer från Afrika och är skriven av Optatus av Milevis någon gång mellan åren 361-363. Augustinus, en annan afrikansk biskop, höll sina predikningar några decennier senare. Flera av hans jul- och trettondagspredikningar är bevarade.

Augustinus formulerade ofta sina tankar i motsatspar. Som en skicklig retor använde han också ordlekar, genom vilka han försökte få sina åhörare i julkyrkan att stanna upp och förstå hur stort under det är att ett evigt ord föds i tiden. I flera julpredikningar talar han om det att Kristus, som är Guds ord, logos, genom vilket allt har kommit till, har valt att bli född som en liten människa som inte ens kan tala. Det latinska ordet för spädbarn, infans, betyder ordagrant ”den som inte talar” (in + fari). Han är samtidigt stor och liten. Uttrycket, som han använder om Kristus, Verbum infans, kan översättas med ”ett ord som inte kan tala” eller med ”logos som ett spädbarn”. Församlingsmedlemmarna inbjuds som oxar och åsnor till krubban.

Han blev född, och är nu ett litet spädbarn. Vem är det där lilla barnet? Man kallar för ett spädbarn en som inte ännu kan tala. Därför är han samtidigt ett så litet barn som ännu inte kan tala, och Guds Ord. Som människa är han utan ord, men han undervisar genom änglarna. Herdarna får höra om herdarnas herde och furste. I krubban ligger de troende dragdjurens mat. (sermo 190)

I dessa predikningar finns även andra som talar utan att använda ord. Betlehems stjärna talade synligt (visibiliter) och på himmelens språk (lingua coeli). Himlarna förkunnar (enarrant) Herrens ära. (sermo 199).

Med dessa ord vill jag önska alla Polin-forskare, medlemmar i Polin-direktionen och Polin-nämnden samt alla institutets vänner en god och fridfull jul och ett gott nytt år 2021.

Anni Maria Laato, föreståndare för Polin-institutet

 

Polin-institutet anställer forskningsschef och koordinator

Polin-institutet växer, vilket kräver satsningar i form av nya befattningar.

De nya befattningarna som forskningschef och koordinator för Polin-institutet är ledigförklarade och annonserna finns nu på akademins webbsidor:

https://abo.rekrytointi.com/paikat/index.php?o=A_LOJ&list=1&key=&rspvt=3rgc38bnsiucc480cwck4so40ks8088

Fristen för ansökan till uppdraget som forskningschef är 20.1.2021, medan fristen för ansökan till uppdraget som koordinator är 15.1.2021. Ansökningarna lämnas in i akademins elektroniska rekryteringssystem.

 

Polinforskaren Lotta Valve och Polin-institutet går skilda vägar!

Rubriken är ett klickbete som sig bör, men rymmer likväl ett uns av verklig dramatik. Den första september påbörjade nämligen ex-polinaren Lotta Valve en nyinrättad tjänst som universitetslärare i exegetik vid Östra Finlands universitet i Joensuu. Valve är vad man kunde kalla för en första generationens Polinforskare, som varit med ända sedan de första forskarstipendierna lediganslogs år 2017. I och med att hon nu lämnar Åbo för Joensuu, fullbordas ett kapitel såväl i hennes eget liv, som i Polin-institutets.

Headhuntad till nyinrättad tjänst

2020 har varit ett omtumlande år för var och en, men i allra högsta grad för Lotta Valve. Efter att hon i augusti fick förfrågan om att börja arbeta i Joensuu, dröjde det inte längre än två veckor innan anställningen började. Anställningen rör sig om en fem år lång och helt nyinrättad universitetslärarbefattning i exegetik och klassiska språk. Tjänsten möjliggörs av den tilläggsfinansiering som universiteten fick i och med att studieplatskvoten höjdes till följd av Corona-pandemin. Med en glimt i ögat konstaterar Lotta därför att hon på sätt och vis ”drog nytta av den rådande situationen, hur konstigt det än låter”.

Lotta erkänner att den första veckan vid den nya institutionen har varit hektisk. I ett försök att komma in i de nya rutinerna och lära känna de nya medarbetarna har Zoom- och Teams-mötena avlöst varandra i en strid ström. Liksom vid Åbo Akademi innebär nämligen den inledande tiden vid Joensuu att Lotta varvar distansarbete från Åbo enbart med sporadiska campus-besök till Joensuu. Framöver blir det antagligen att pendla en hel del.

Såväl östlig som västlig teologi

Om den inledande tiden har varit hektisk, misstänker Lotta att det även framöver kommer att finnas arbete så det räcker och blir över. Detta trots att hon sällar sig till ett ämne som sedan tidigare har både professor och akademilektor. Den teologiska institutionen i Joensuu skiljer sig nämligen från övriga teologiutbildningar i Finland såtillvida att man där kan studera såväl ortodox som västlig teologi. Med tanke på att ämnet exegetik är gemensamt för båda sidorna, samt att det sammanlagda antalet studeranden uppgår till 550, kommer den extra arbetskraften väl till pass. Samtidigt ser Lotta fördelar med det stora antalet studeranden. Framför allt finns det fler huvudämnesstuderanden samt en tydlig kontinuitet i respektive huvudämne.

I och med att ämnet exegetik rymmer såväl gammal- som nytestamentlig exegetik, kommer Lotta att få jobba med bägge. Det, menar hon, passar bra ihop med hennes akademiska profil och intresseområde. I praktiken kommer hon bland annat att undervisa i Bibelns grundspråk, men också att ansvara för de exegetiska kurserna vid Öppna universitetet.

Hur mycket tid över det blir för forskning får tiden utvisa. Särskilt kurserna i grundspråken är arbetsdryga, inte minst när de hålls på distans och för stora grupper. Lotta tror också att planering och förberedelser kommer att uppta mycket tid inledningsvis. Hon hoppas ändå få tiden att räcka till för att slutföra de artiklar som hon arbetat på som Polin-forskare. Enligt de ursprungliga planerna var hösten vigd åt just detta arbete, men planerna ändrades. Redan med en veckas facit i hand har hon lärt sig att uppskatta den privilegierade sits hon hade som Polin-forskare:

”Jag är tacksam för att ha kunnat arbeta vid Polin-institutet! Det är lyxigt att kunna koncentrera sig på forskningen under en längre tid. Även i övrigt har det varit trevligt att få vara del av Polin-institutets utveckling från första början, och jag har goda minnen från de trevliga Polin-dagarna och från annan verksamhet. Jag hoppas att ni som fortsätter forska vid Polin-institutet tar väl vara på möjligheten att på heltid ägna er åt forskning, och jag vill lyckönska er i ert arbete!”

Redo att vända blad efter tjugo år vid Åbo Akademi

Lottas flytt till Joensuu infaller exakt tjugo år efter att hon började sina teologiska studier vid Åbo Akademi. Därmed har hon vistats i de teologiska kvarteren i nära nog hälften av sitt liv. Ur det perspektivet medger hon att det känns okej att börja ett nytt kapitel. Samtidigt erfar hon en känsla av vemod, samt att hon tar ett steg utanför sin bekvämlighetszon:

”Jag har så många goda och glada minnen från ÅA, inte minst från min egen studietid, men förstås också från tiden som doktorand och forskare. Jag kommer att sakna alla mina goda kollegor vid ÅA. Lyckligtvis behöver man inte helt tappa kontakten, vi kommer ju att ha mycket samarbete även framöver.”

Att saknaden är ömsesidig är var och en som känner och har jobbat med Lotta säkert redo att skriva under. Efter tjugo år i de teologiska kvarteren är det knappast fel att säga att Lotta har tillhört fakultetens inventarier. Med risk för att överdriva liknelsen är Lotta den antika tavlan i inredningen – den som gått i arv i generation efter generation. Tavla, eftersom hon inte är någon som tagit plats men en som fyllt en avgörande plats. Antik, för att hennes plats varit självklar, hävdvunnen.

De blandade känslorna av vemod och glädje som Lotta uttrycker är därför även de ömsesidiga. Fakulteten går i henne miste om en ytterst skarpsynt och kunnig forskare. Samtidigt måste det faktum, att hon rekryterades till Joensuu, ses som en fjäder i hatten för Polin-institutet. Hon utgör därigenom ett tydligt bevis på att institutets satsningar nu börjar bära frukt. Ett varmt grattis både till Lotta och Joensuu!

 

Jakob Dahlbacka

 

Påskhälsningar från föreståndaren

Snart är det Påsk. Våren blev inte precis så som vi hade tänkt oss den, men vi får tro att undantagsperioden tids nog kommer att vara över.

En del av den inplanerade och tilltänkta verksamheten vid Polin-institutet för denna vår och sommar har inhiberats eller flyttats till nästa år. Summer School & Conference Religion and Cultural Change, som Polin-institutet har planerat tillsammans med Donnerska institutet och Center for the Study of Christian Culture, ordnas om ett år, den 7–9 juni 2021. För ytterligare information, se konferensens hemsida.

Även mindre sammankomster för Polin-forskarna har vi varit tvungna att ställa in. I all vår verksamhet följer vi Åbo Akademis allmänna instruktioner.

Trots undantagstillståndet och den minst sagt annorlunda vardagen pågår ändå forskningen. Ibland krävs det kreativitet och en förmåga att komma på nya lösningar när det exempelvis gäller samarbete med andra forskare eller när det gäller att komma över sådan litteratur man behöver i sin forskning. Kanske är det rentav så att en del av de nya praktiker som vi nu har tagit i flitigt bruk – såsom möten över Zoom – har kommit för att stanna.

Polin-institutet informerar om sin verksamhet på dessa hemsidor också under corona-tiden.

Till slut vill jag önska en Glad Påsk till alla Polin-institutets vänner och forskare!

Anni Maria Laato, Föreståndare för Polin-institutet

 

Polin-forskardagar 2.0

Professor Daniel Lindmark från Umeå universitet höll forskardagarnas Keynote-föreläsning

Polin-forskardagarna, som ägde rum 8–9 oktober, markerade på flera sätt att Polin-institutet, vad verksamheten beträffar, har trätt in i en ny fas. Att forskardagarna ordnades redan för andra gången tyder för det första på en kontinuitet som avslöjar att institutet har funnit viss stadga i sina verksamhetsformer. Att Polin-forskarna själva denna gång till stor del spelade huvudrollerna vittnar för det andra om att institutet inte längre är i sin linda. Flertalet forskare har hunnit verka så pass länge att de första forskningsresultaten har sett och rentav tål dagsljus. Och att så pass många forskare är knutna till Polin-institutet – vilket blev tydligt under dagarna – bekräftar för det tredje att institutets betydelse för att främja den teologiska forskningen vid Åbo Akademi är stor.

Döda språks sällskap

Merparten av forskardagarna utgjordes av de presentationer som såväl enskilda Polin-forskare som Polin-finansierade projekt stod för. Det innebar att det tematiska spektret var brett, då allt ifrån exegeser av enskilda bibeluttryck till vaccintveksamhet i en komplicerad kontext avhandlades. En välvillig, men knappast osann tolkning av åhörarnas iver att kommentera och ställa frågor, är att presentationerna hölls tillräckligt allmänna och publikvänliga. Om inte annat, och som en deltagare uttryckte det, bidrog de tvära kasten mellan olika forskningsteman till att de flesta åhörare hölls vakna.

Den första kvällen avslutades på – får man väl säga – sedvanligt vis med Polin-middag. Middagen ägde denna gång rum på Svarte Rudolf och bjöd enligt samstämmiga vittnen på utsökt traktering och underhållning. Det sistnämnda bestod dels av festtal av vicerektor Mikael Lindfelt och dels av musik à la Ilona Silvola och Timo Nisula. Inte minst Topias Tanskanens Kalevala-inspirerade dikt, framförd på ett knappt dussintal ”döda” språk, bidrog till att göra kvällen oförglömlig.

Forskaren och sanningen

En helt och hållet intern angelägenhet var tillställningen dock inte. Inbjuden från Umeå Universitet var Daniel Lindmark, professor i kyrkohistoria och historia med utbildningsvetenskaplig inriktning. Professor Lindmark har under de senare åren bland annat lett ett omfattande vitboksprojekt med anledning av det försoningsarbete som pågått mellan Svenska kyrkan och samerna. Lindmarks keynote-föredrag handlade om detta projekt. Förutom att vara intressant i sig, åskådliggjorde presentationen den betydande roll som vetenskaplig teologisk forskning kan spela vid dylika försoningsprocesser. Särskilt uppmärksammade och uppskattade blev Lindmarks personliga reflektioner kring forskarens roll i förhållande till sanning, och hur man som forskare gör gott i att rannsaka sina egna bevekelsegrunder och motiv.

Jakob Dahlbacka

Maten på Svarte Rudolf lät sig väl smaka

Polin-institutets föreståndare Anni Maria Laato tillsammans med professor Antti Laato

Middagens festtalare, vicerektor Mikael Lindfelt och doktorand Laura Hellsten

 

I januari hade Polin-institutet äran och glädjen att ha J. Cornelis (”Cor”) de Vos som gästforskare i dryga tre veckors tid. Cor är en världskänd holländsk exeget, som gör sin karriär i Tyskland. Våra exegeter är goda bekanta med Cor sedan ett årtionde tillbaka, och han har besökt Åbo också tidigare. Allt detta säkert bidrog till en trivsam atmosfär kring Cors vistelse i det vintriga Åbo, och han skaffade sig också många nya vänner här tack vare sin trevliga personlighet. Cor hade möjligheten att bo alldeles intill de teologiska kvarteren, och under sin lediga tid bekantade sig trähusentusiasten inte enbart med Åbo, utan också Nådendal och Raumo.

Mångsidig forskare

Cors forskning rör sig i gränslandet mellan gammaltestamentlig och nytestamentlig exegetik, och han har publicerat i många olika ämnen gällande Bibelns receptionshistoria (se mera här). Cors breda expertis kom oss till nytta genom att han deltog i strategiska diskussioner med våra forskargrupper och i ett doktorandseminarium, samt gav tre gästföreläsningar. Den första av dessa gällde de tio budorden hos den judiske historikern Josefus. Den andra föreläsningen rörde sig om den hellenistisk-judiske filosofen Aristobulus syn på skapelse och sabbatsdagen, och den tredje om grupperingen av städerna i Josuas boks kapitel 15. Redan denna lista visar på hur många ämnen som finns i Cors intresse. Under sin vistelse hann Cor också avancera sin forskning om tre olika teman: receptionen av Abraham-gestalten i tidig judendom, begreppet synd, samt Josuas bok, om vilken han skriver en kommentar.

Goda minnen

Vad annat minns Cor om sin vistelse i Åbo, och vad kommer han att sakna efter att han återvänt till Tyskland den 31 januari? – Jag kommer framför allt att minnas de trevliga kaffestunderna till vilka hela personalen samlas varje dag kl. 10. Det är exakt samma sed som finns också i Nederländerna, men den är inte så vanlig i Tyskland. Det är en trivsam tradition som skapar känsla av gemenskap samt underlättar utbyte av idéer. En annan sak som jag har goda minnen av är vädret, som var så friskt och vackert, med bildsköna byggnader i snötäcke.

Under fem dagar i början av november 2018 gjorde Åbo Akademis teologer en givande och minnesvärd resa till London och Cambridge. Resan gjordes inom ramen för den teologi- gemensamma kursen Teologiska perspektiv på religionsmöten. I London och Cambridge stiftade deltagarna bekantskap med den dialog som förs mellan de religioner som brukar betrakta sig som Abrahams barn, d.v.s. kristendomen, judendomen och islam. Deltagarna fick bl.a. åhöra föredrag och föra samtal med akademiker vid Islamic College, Church of England Diocese of Southwark och Sisters of Sion i London, samt vid Woof Institute och Faculty of Divinity vid University of Cambridge. Gruppen besökte även Western Marble Arch Synagogue och Central Mosque i London.

Varje år arrangerar teologiska utbildningslinjen vid Åbo Akademi en temakurs kring ett ämne som anses vara av hög relevens för teologer i olika arbetssituationer. I anslutning till denna kurs görs en resa. Syftet med resan är att deltagarna på ett djupare plan ska få erfara något av det som utgör kursens tema. I London och Cambridge fick såväl studenter som lärare uppleva hur svårt men samtidigt givande det kan vara att gå utanför sin egen religiösa och kulturella bekvämlighetszon i mötet med företrädare för andra trosinriktningar och världssyner. I en alltmer pluralistisk värld behöver framtida teologer både ha god förtrogenhet med sin egen tradition och få en ökad kunskap om skärpunkter mellan kristendomen och andra religioner. Kursen Teologiska perspektiv på religionsmöten och i synnerhet den tillhörande resan till London och Cambridge gav en kort men samtidigt oerhört viktig inblick i ett högaktuellt tema. Den bidrog till att öka deltagarnas kunskap om och förhoppningsvis intresse för kritisk och konstruktiv religionsdialog.

Kim Groop, utbildningslinjeansvarig för teologi