Picture: Universität Regensburg.

The Polin guest researcher Dr. Judith König, University of Regensburg, is one of the ten winners of the Manfred Lautenschlaeger Award for Theological Promise. Our warmest congratulations to Dr. Judith König!

The Forschungszentrum Internationale und Interdisziplinaere Theologie (FIIT) at the University of Heidelberg (Research Center for International and Interdisciplinary Theology) annually honors 10 young scholars from all over the world for outstanding dissertations or the first post-doctoral work in the thematic complex “God and Spirituality (broadly understood)” through the “Manfred Lautenschlaeger Award for Theological Promise”.

20 reviewers from currently 15 countries selected the awardees. The celebration of the Awards will take place at the University of Heidelberg in May 2024. The winners will receive a prize of € 3,000 each. The award ceremony is followed by a colloquium with the award winners at the International Science Forum Heidelberg (IWH), where they present their next research projects and discuss them with some evaluators and members of the FIIT.

Call for Papers Conference:

The Challenge of Poverty. Theological Responses in Early Christian Literature and Global Christian History

Photo by Ted on Flickr

The Challenge of Poverty. Theological Responses in Early Christian Literature and Global Christian History

May 29-31, 2024

Åbo Akademi University, Turku (Åbo), Finland

Call for Papers

One of the most prominent challenges in New Testament literature is the call for anyone with a surplus of economic resources to share with those of lesser means, so that no significant economic differences persist within the Christian community. This ideal of voluntary poverty is very visible in extracanonical apostle stories, patristic biographies, and medieval monastic orders, and gains a whole new significance in the encounter between Western missionaries and non-European peoples that formed the global Christian community of today. How has this challenge been met at various points in global church history, and is it possible to form a theology of poverty that is neither simplified nor naïve?

To study this problem, we are inviting scholars to an interdisciplinary colloquium to be held in Turku (Åbo), Finland, May 29–31, 2024. In addition to the keynote speakers, senior scholars, postdocs, and PhD students are invited to send in their abstracts (100–200 words) for a short paper to contribute to the discussion, approaching the challenge of poverty from the perspective of any historical text or situation in early Christian literature, ecclesiastical history, and world Christianity. Short papers will be 20 minutes long, and followed by 8–10 minutes of discussion. The organizers will seek to have select papers published in a conference volume or special journal issue.

 

Keynote Speakers

John Barclay, Durham University

Helen Rhee, Westmont College

Susan Holman, Valparaiso University

Elina Vuola, University of Helsinki

Chammah Kaunda, Yonsei University

Mika Vähäkangas, Åbo Akademi University

 

Important Dates

Call for paper opens: September 15, 2023

Call for paper closes: November 15, 2023

Selection process finalized: December 1, 2023

Deadline for registration: April 15, 2024. The registration is open and you can register here.

 

 

Need time to finalize a book manuscript? Research stint at Polin Institute for theological research of Åbo Akademi University, Finland

Polin Institute is a growing international center of theological research in Finland. We announce two research stints of maximum six months between the beginning of September 2023 and end of February 2024.

Polin monographs-fellowship provides you the following:

-travel costs

-housing

-research infrastructure: desk, internet access, library services, printing, scanning

-monthly tax free (in Finland) scholarship between 2400 and 3000€ depending on your career stage

Eligibility

-all doctors in any field of theology who work to finalize a monograph or other substantial publication theology

Assessment criteria

-your research track record in relation to your career stage

-balance of realism and ambition in your work plan

-the academic quality of your ongoing research and its contribution to academic theology

-relevance of your planned research for the ongoing theological research at Polin Institute and Åbo Akademi in general

Application should be sent by e-mail to mika.vahakangas@abo.fi by the 28^st of February 2023 and contain the following:

-application letter stating how long and when would you wish to stay and whether the dates are flexible or not as well as pointing out how you see your research in relation to the ongoing PI & ÅAU research in theology

-work plan of one page

-CV of maximum 3 pages

-list of publications

-sample chapter and table of contents or other documentation that facilitates the assessment of the quality of the ongoing research and whether it is realistic to finalize it in the given time

Forskningsprojektet Judiska identiteter och deras gränser i dagens Finland: Minhag Finland närmar sig sitt slut. Projektledaren, docent Ruth Illman, reflekterar över projektets vetenskapliga resultat och relevans för det bredare samhället.

Bild: Minhag Finland-teamet firar att milstoplen 100 intervjuer (vilket i själva verket visade sig vara 101 vid en kontrollräkning) uppnåtts i februari 2020. Fr.v. Dóra Pataricza, Simo Muir, Riikka Tuori, Ruth Illman, Mercédesz Czimbalmos.

Fem forskare arbetade i fyra år med att granska 17 hyllmeter arkivmaterial och genomföra 101 djupintervjuer. Resultatet blev mer än 30 vetenskapliga artiklar och lika många konferenspresentationer, en doktorsavhandling, bloggtexter, nyhetsartiklar och inlägg i sociala medier. Då jag sammanfattar Minhag Finland-projektet vill jag lyfta fram två sätt på vilka forskningen bidragit till att förnya forskningsfronten: insikten att det lilla livet påverkar de stora strukturerna och att minoritetsforsking är viktigt också för majoriteten.

Vardagsreligion: det lilla livet som påverkar de stora strukturerna

Judiskt liv och judiska traditioner har förändrats på ett genomgripande sätt under de ca 150 år som judar bott i Finland, men vilka är orsakerna? Vi forskare ser ofta först till de stora samhälleliga omvälvningarna för att hitta förklaringsmodeller: den ökande sekulariseringen, individualiseringen och urbaniseringen som leder till större mångfald och rörlighet i Finland och i världen. Vi närmar oss gärna religion från ett kunskapsperspektiv, med avstamp i de tunga orden, de auktoriserade tolkningarna av sanning, Gud och läran, och ser på institutionerna, de sanktionerade ritualerna, de lärda männens teologier.

Visst stämmer det att sådana trender förändrat samhället i grunden under seklens gång och att detta på ett avgörande sätt format den enskildas värderingar, livsstil och religiositet. Men förändring drivs också av de små händelserna i det lilla livet: de praktiska omständigheterna, slumpen, magkänslan – det visar vårt forskningsmaterial. Vårt mål var att fånga dialektiken mellan de här nivåerna, de stora strukturerna och det lilla subjektiva livet, och visa hur den driver fram förändring och nya identifieringar. Det här samspelet fångas på ett ypperligt sätt av det hebreiska ordet minhag som betyder tradition eller sedvänja och omfattar både synagogans liturgiska bruk och vardagens sedvänjor – det som är unikt för hur judiskt liv i Finland formats över tiden. 

För att lyfta fram vikten av vardagen har vi studerat hur våra informanter ”gör” sin judendom mitt i livet. Ett etnografiskt material som speglar vardagen är en intressant utmaning: hur kan vi ta den färggranna mångtydighet som människors livsberättelser uppvisar på allvar, utan att förminska dem och hårdhänt pressa in dem i fyrkantiga och stela förklaringsmodeller av sekulärt eller religiöst, med de stora världsreligionerna som definierande paradigm? För att svara på den här utmaningen valde vi att utgå från och vidareutveckla analysperspektivet vernacular religion. Begreppet har redan etablerats inom den finskspråkiga etnografiska forskningen som ”vernakulaari” – vi lanserade den svenska terminologin vardagsreligiositet i vårt projekt.

Bild: Blommor utanför synagogan i Helsingfors, november 2021. Allmänheten visar sitt stöd för den judiska minoriteten efter en antisemitisk klotterkampanj som drabbat synagogan.

Minoriteterna angår majoriteten

Varför är den här forskningen en viktig del av Polin-institutets verksamhet och Åbo Akademis tvärvetenskapliga minoritetsprofil? Hur kan den lilla, perifera judiska minoriteten i Finland belysa globalt övergripande frågor om religion och förändring?

Ser vi på judarnas situation i Norden finns både likheter och olikheter. Det finns starka historiska band, samfundsband och familjeband mellan judarna i Norden. Alla nordiska länder är utpräglat sekulära, men samhällena bär starka spår av den lutherska kristendomens historiska och kulturella dominans. Idag tillkommer dessutom en allt större kulturell och religiös mångfald. Skillnader finns i samfundens tidiga migrationshistoria, historiska erfarenheter framförallt i relation till holocaust, deras storlek och etniska mångfald. Att forska i den judiska vardagen i Norden mot den här färggranna bakgrunden ger unik lokalkunskap som fyller en lucka i den existerande forskningskunskapen. Genom att vara lyhörda för den interna mångfalden inom judendomen och erbjuda situationsbunden kunskap som fångar upp de lokala detaljerna kan de nordiska bidragen stärka judaistikens teorier och metoder som helhet eftersom de breddar den etnografiska basen.

En viktig nordisk slutsats gäller balansen mellan att bevara och förändra. Våra kolleger vid HL-senteret i Oslo, som genomfört det etnografiska forskningsprojektet Jewish Identities in 21^st Century Norway parallellt med vårt, fångar insikten i en fras de ofta hört på fältet: ”Skal vi bevare våre tradisjoner, må vi være villige til å endre dem”. Traditioner formas av sociala, historiska, kulturella och ekonomiska omständigheter, de varierar med sammanhang och situation. För att bevara måste vi därför förändra, paradoxalt nog. En människas identitet är också mångbottnad. Ett jag är varken isolerat eller unikt: vem vi är beror på var och när och med vem vi är. I vardagen är identitet snarare ett rörligt verb än ett stabilt substantiv: något som skapas, förhandlas och formas mer än något vi kort och gott ”är”. Forskarna vid HL-senteret förklarar detta genom att framhålla att en identitet har både ”rötter och fötter”: rötter i historien och de förutsättningar den skapat, fötter som för oss vidare mot nya insikter och erfarenheter, val och möjligheter. En identitet har därför både ”rötter och fötter”: rötter i historien och de förutsättningar den skapat, fötter som för oss vidare mot nya insikter och erfarenheter, val och möjligheter.

Rötter och fötter belyser också de berättelser om judiskt vardagsliv i Finland vi fått ta del av under projektets gång. Judarna är en av många minoriteter i dagens Norden, men rasism och antisemitism, diskriminering och exkludering är allas problem. Om vi tillåter demokratiunderskott i våra samhällen drabbar detta alla: gamla och nya minoriteter, men också majoriteten.

Ruth Illman

I Minhag Finland-projektet arbetade FD Mercédesz Czimbalmos, docent Ruth Illman, docent Simo Muir, FD Dóra Pataricza och docent Riikka Tuori. Läs mera om projektet och hitta länkar till alla publikationer här: https://polininstitutet.fi/judiska-identiteter-och-deras-granser-i-dagens-finland/

Polin-institutet stöder de teologiska ämnena vid Åbo Akademi bland annat genom att finansiera en specialkurs. År 2022 handlade specialkursen om kristendomens rötter och bestod förutom av föreläsningar även av en resa till Rom. Nedan Teresa Haapasaaris reserapport. Bilder Anni Maria Laato.

Under hösten samlades en grupp varje fredag för att lyssna på föreläsningar om kristendomens första århundraden i Rom. I oktober var det dags att åka till Rom och se den med egna ögon och uppleva dess historia med egna sinnen. Vi var allt som allt 13 studeranden och en doktorand från Åbo Akademi som åkte på resan; Henna Ruusu, Sara Loikala, Karolina Skogström, Marika Torp, Teresa Haapasaari, Sandra Peltonen, Alexander Nykvist, Daniel Weckström, Leonard Metsäranta, Alina Granö, Eetu Miikkulainen, Helmi Härmävaara, Sofi Laakso och Laura Brannkärr-Väänänen samt fyra lärare; Anni Maria Laato, Topias Tanskanen, Niklas Antonsson och Oskari Juurikkala.

Vi anlände till Rom sent på onsdagen den 19.10 och fick rum på hotellet B&B Hotel Roma Viminale. Nästa morgon började vi med en tidig frukost på hotellet och åkte till San Callisto -katakomberna. Området var vackert i morgonljuset. Vi hann beundra blomstrande natur, olivträden och höga cypresser som badade i morgonljuset, samt Via Appia; vägen som har existerat redan före Kristus födelse och som används fortfarande! Vi var dagens första grupp som steg ner till den underjordiska världen i katakomberna med vår guide, som var en väldigt rolig man och som kunde katakombernas historia. Det var en upplevelse att vandra i underjordiska gallerier med kapellen och gravplatser som användes redan mer än 2000 år sedan och där de första kristna har blivit begravda. Förstås fanns där bara några sarkofager kvar och inga kroppar. En stor del av marmorn och det andra materialet som använts i de underjordiska gravarna och kapellen har återanvänts i andra byggnader, men lite fanns det kvar för att få en idé av hur det har varit. Som dagens första grupp fick vi chansen att vandra längs korridorerna i tystnad. Det var spännande, vackert och inspirerande. Jag kom ihåg känslan och katakombernas arkitektur när vi några dagar senare granskade sarkofagerna i det Vatikanska museet.

Under lunchen träffade vi Ralf van Bühren som är professor i konsthistoria. Han åt lunch med oss och tog oss till kyrkorna Santa Maria Maggiore, Santa Prassade och Santa Pudenziana. Hans undervisning var livlig och han förklarade noggrant hur man borde titta på målningarna och mosaikerna i kyrkorna. Dessutom berättade han om kyrkornas arkitektur och bruk under historiens lopp. Han berättade att det finns tre steg i processen att granska kyrklig konst; första steget är att titta på en målning och berätta om det man ser. Sedan borde man studera och reflektera över religiösa texter som har något att göra med bilden (konsten) och förklara den. Efter detta borde man relatera konsten till kontexten – användning, social kontext, kultur tid, plats o.s.v. Hur man tolkar bilden och konsten i dagens kontext diskuterade vi inte om, men kursen hette ju ”kristendomens rötter”. Men van Bührens undervisning inspirerade att tänka också på budskapet som tidig kristen konst fördelar till nutida konstbeundrare.

På kvällen hade vi en rundvandring i Colosseums närhet. Vi såg på distans Colosseum och Forum Romanum samt andra monument och ruiner. Niklas hade en presentation om Konstantin den Stores triumfbåge. Kejsaren Konstantin den Store gav kristendomen en berättigad status i romarriket samt gjorde den till statsreligion. Samtidigt hade kejsaren en ambivalent identitet som statens mäktigaste man, fick vi höra.

Fredagen den 20.10 började vi strax efter frukosten med att åka buss till Mars-fältet. Vi besökte Jesuiternas kyrka i barockstil. Den var storslagen och mäktigt dekorerad. En del tyckte att den var vacker, en del att det var äckligt – men alla kunde säkert instämma att kyrkan var mäktig. En av dess ändamål har säkert varit och är fortfarande att visa makt och att förstärka maktförhållandena, båda på individens nivå och på den statliga nivån.

Vi besökte också en annan kyrka med barockstil i närheten, fast den var inte lika imponerande som Jesuitkyrkan Il Gesù. Sedan kom vi till Pantheon som Karolina och Sara presenterade. Under antiken var Pantheon en helgedom för alla gudar, senare fungerade den som minnestempel för ”Italiens stora män” såsom konstnären Rafael och Umberto Emanuele. Från och med 600-talet används Pantheon som en kristen kyrka. Tur att vi var ute tidigt -det fanns ingen kö till Pantheon och vi kunde beundra kyrkan relativt lugnt. Gudarna och idolerna som har dyrkats i Pantheon har ändrat under årens lopp men själva byggnaden har stannat kvar på samma plats. Det finns något märklig i den, känslan av livets kontinuitet genom generationerna. Inne i Pantheon kan man känna ett slags samband med alla som har besökt det under flera tusen år och med alla som kommer att besöka det.

Vi hann njuta av berömd italiensk glass utanför Pantheon och av solen innan besöket till nästa kyrka som var Santa Maria Sopra Minerva. Henna höll en presentation om kyrkan. Kyrkan är den enda i Rom med gotisk interiör. I kyrkan finns fina statyer och konstverk; bland annat den berömda Den uppståndne Jesus av Michelangelo. Kyrkan är fin men den har också en lite tråkigare historia som en plats där en del av inkvisitionerna på medeltiden ägde rum. Där har till exempel Galileo Galilei, grundaren av modern astronomi, efter att han hade blivit ställd inför inkvisitionens domstol år 1633, avfärdat sina vetenskapliga teser om den kopernikanska teorin.

Därefter träffade vi Oskari Juurikkala på Piazza Navona. Meningen var att besöka en kyrka som var helgat åt Augustinus moder, men den var stängd. I stället blev det en annan kyrka i närheten. På eftermiddagen träffade vi Viktor Airava som är en finsk teologistuderande vid Pontifical Gregorian University i Rom. Han berättade allmänt om sina studier, sättet som katolska kyrkan i Finland väljer och stöder dem som ska prästutbildas och om hans liv i Rom, och visade oss universitetet där han studerar. Det var intressant att lyssna på hans studier och om studielivet. Universitetet verkade vara mycket internationellt.

Efter en kort vila på hotellet, eller för några på stan, tog vi metron till Vatikanska museet. Vi var där i god tid och hann ta en dyr, men god och väl behövd, kaffekopp i cafeterian utanför museet. Sarkofagavdelningen som inte var öppen för allmänheten var reserverad för oss för att studera och beundra kistorna. Vi hade en timme tid för avdelningen. Anni Maria fick inte guida oss där, men hon hade gjort skriftliga instruktioner och uppgifter så att vi kunde tolka olika stilar av sarkofagerna. Med fantasins hjälp kunde man måla en bild av sarkofagerna insatta i luckorna i katakomberna som vi hade besökt dagen innan. Med den bilden i minnet var det ännu häftigare att studera bilderna på stenkistorna. Fastän jag hade sett i kyrkorna mycket hemska bilder av martyrdöd, tortyr, tortyrredskap och trampandet av andra människor, syntes i sarkofagernas bilder tecken på kärlek och hopp som hade koppling till bibelberättelser: De var tilltalande bilder.

Efter timmen som vi hade i sarkofagavdelningen besökte en del av oss andra avdelningar i Vatikanska museet. Det finns massor att se där! Rum efter rum och korridor efter korridor statyer, tyger, krukor, målningar, föremål, texter o.s.v. Det blev kvar en del att studera för nästa gångs visit i Vatikanska museet. Alla började redan bli trötta både i ögonen och i fötterna – men som alltid när Topias hittar urgamla sigillen med pilskrivning blev han så glad och inspirerad av dem att hans inspiration och plötsliga energi smittades av till oss andra. Det var också roligt att lära sig något om sigillen! Alla Vatikanska museets vägar leder till Sixtinska kapellet, där taket är målat av den berömda Michelangelo och hans elever, väggarna bland annat av Botticelli och Pinturicchio. ”Silencio” ropade vakterna i kapellet emellanåt. Det var alltså inte tillåtet att tala i kapellet. Vi hade redan på föreläsningarna hunnit studera kapellets målningar under Antti Laatos föreläsning och nu hade Anni Maria Laato förberett åt oss papper som hjälpte att läsa den bibliska historien i de fina vägg- och takmålningarna i kapellet.

Lördagen den 22.10 började med ett besök i kyrkan San Clemente. Den första kyrkan på platsen byggdes omkring år 384, och innan kyrkan hade det redan funnits ett mithreum, en plats för att dyrka Mithras. Den första kyrkan förstördes av normanderna år 1084, men en ny kyrka byggdes ovanpå ruinerna av den gamla. När den andra kyrkan blev ”begagnad” fylldes den med sand och en ny kyrka byggdes igen på ruinerna. Nu, på grund av arkeologiska utgrävningar, har man en möjlighet att besöka alla tre nivåer av kyrkan. Där kan man se hur kyrkan och dess användning ställde olika krav på arkitekturen under olika tider. Den första kyrkan var en mötesplats, och också dess arkitektur stödde detta ändamål. Den andra kyrkan hade arkitektur som har tecken på en lite mer organiserad och institutionaliserad religionspraxis. Den tredje och nyaste kyrkan har design som tjänar ändamålet för möten som har allra mest institutionaliserad form.

Efter San Clemente fick vi bevittna dopceremonin i Battistero Lateranense, vilken är en kyrka med oktagonform och som byggdes år 440 till sin nuvarande form. Enligt legenden har det på platsen funnits ett dopställe, en källa i vilken de första kristna blev döpta, även före den ifrågavarande kyrkan byggdes. Den verkar fortfarande fungera som ett populärt dopställe – fyra barn döptes samtidigt i ceremonin vi fick vittna.

Nära St. Clemens ligger Scala Sancta som har varit en del av många pilgrimsvandringar sedan 320-talet. Marika och jag höll en presentation av de heliga trapporna och Sancta Sanctorum, ett kapell som ligger ovanpå de heliga trapporna. Enligt legenden gav Konstantin den Stores moder, Helena, order om att flytta trapporna från Jerusalem till Rom. En annan legend berättar att Jesus själv hade bestigit trapporna på väg att bli dömd av Pilatus. Man får endast bestiga de heliga trapporna krypande på knä och då bör man tänka på Jesus lidande och be på varje trappsteg. Vi tog de vanliga trapporna i stället, som fanns på sidan av de heliga trapporna. Där uppe fick vi se bakom järnbarrar en skymt av den heliga ikonen, som enligt legenden är påbörjad av St. Lukas och avslutades som acheiropoeita, vilket betyder att ”bilden som inte är gjorda av mänskliga händer”. Det sägs att den avslutades av en ängel. Kapellet har fungerat på medeltiden som påvedömets privatkapell. Sancta Sanctorum betyder det allra heligaste; vilket syftar på reliker som vördas i kapellet men också på den heliga platsen, uppenbarelsetältet för de forntida israeliterna, och detta kapell i Rom.

På andra sida gatan ligger Roms domkyrka, San Giovanni in Laterano eller Lateranbasilikan som den också kallas. Sandra och Alexander höll en presentation av kyrkan. Många kyrkor i Rom kallas också basilikor. Beskrivningen ”basilika” har sitt ursprung från grekiskans ord som syftar på kunglig mottagningshall, det vill säga en byggnad av halltyp som betyder en stor lokal eller sal. Basilikans arkitektoniska förebild var alltså en romersk torghall för rättsförrättningar med dess kolonnader, mittskepp och sidoskepp samt upphöjning för domstolen, eller altaret i den religiösa Basilikan. Lateranbasilikan hade mycket konst och fina, guldfärgade dekorationer – och gråa plaststolar; en överraskande kontrast.

Efter lunchen tog vi tunnelbanan till kyrkan som heter San Paolo fuori le mura. Som namnet redan säger, ligger kyrkan utanför den gamla stadsmuren. Kyrkan är väldigt stor. Daniel och Leonard berättade om kyrkan och dess historia. Topias höll ett föredrag om Paulus i samband med gammaltestamentlig exegetik på den vackra kyrkogården vid sidan om Paulus staty. Daniel och Leonard fortsatte med att berätta historien och fakta om själva kyrkan. Konstantin den Store lät bygga kyrkan på den plats där Paulus enligt legenden är begraven. Apsis ovanpå altaret påminner om den första kyrkobyggnaden som var hedrad för aposteln Paulus. Inne i kyrkan finns porträtt av varje påve. För de första påvarnas porträtt har målaren fått använda sin fantasi mera än med de senare. Det har funnits många påvar! Men kyrkan är stor – det ryms många porträtt av påvar i den.

På kvällen hade vi alternativt program enligt intresse. Många deltog i en gregoriansk vesper i Sant’Anselmo. Jag vandrade runt i stan och fick lyssna på berättelser av hur nutida folk uppfattar Rom och dess anda. Till sist blev det för en del ett jazzmusikgig på ett samlingsställe nära hotellet.

På söndagen den 23.10 gick vi till Sankt Peterskyrkan på morgonen. Kyrkan har en kupol och dess silhuett härskar utsikten. Kupolen kan man se från långt håll. Den ursprungliga idén för St. Peterskyrkan och dess omgivande arkitektur var att kyrkan inte skulle synas bland de andra byggnaderna innan personen som kommer till kyrkan står alldeles nära kyrkan. Tiderna ändrade och likaså arkitekturen runt om kyrkan men Sankt Peterskyrkan har stått på samma plats sedan 1600-talet – nu syns den dock från långt håll. En del av resenärerna tog hissen upp till kupolen och de allra piggaste tog trapporna upp till toppen av den 133 meter höga kyrkan. Vilken utsikt över Vatikanen och Rom som öppnade sig från toppen!

När alla var tillbaka nere i kyrkans första våning fick vi höra Alinas och Eetus presentation om kyrkan och dess historia. Sedan skyndade vi för att höra söndagsmässan. Anni Marias tips att vara tidigt på plats var bra – vi fick bra platser i bänkraderna. Mässan var, förutom några böner på engelska, på italienska och latin. De som kunde språken kunde följa predikan, andra kunde njuta av den skickliga kören och följa med det som hände vid altaret och delta i sjungandet. Efter mässan samlades vi utanför kyrkan, liksom tusentals andra människor, för att höra påven Franciscus Angelus-bön. Vi såg också påven – en liten gestalt i fönstret vid Petersplatsen, som är en öppen plats framför kyrkan. Fastän han själv syntes som liten figur, var hans ord mäktiga och de fick tusentals åhörare att fästa sin uppmärksamhet i dem. ”La violenza non è una soluzione” upprepade han flera gånger. Min italienska är bristfällig men talets kärna blev klart. Jag instämmer med påven – våld är inte en lösning! Jag hade sett så mycket våld på kyrkornas väggar i form av olika helgons martyrdöd att det skapade trygghet hos mig och gav hopp för framtiden att nu höra påvens fredsskapande ord.

Från Vatikanen ledde vägen längs Tiberfloden till Trastevere, en stadsdel där en stor del av de första kristna var bosatta under de första århundradena efter Kristus död och därigenom finns där också kyrkor som är relevanta för kursen som handlar om ”kristendomens rötter”. Santa Maria di Trastevere var en av de två kyrkorna vi besökte i Trastevere. Helmi berättade om historien bakom kyrkan. Kyrkan är en av de äldsta kyrkorna i Rom, från 220-talet. Enligt legenden sprang år 39 f. Kr. en oljekälla upp ur marken just på den platsen där kyrkan nu finns. Judiska befolkningen i Trastevere tolkade det som ett förebud om den utlovade messias (betyder den smörda) och platsen med dess historia uppmärksammades av denna anledning även av de första kristna i Rom. I mina ögon var själva kyrkan inifrån inte så mycket annorlunda än de som vi hade sett. Det som jag tyckte var mest intressant fanns utanför på kyrkans väggar – när kyrkan hade blivit återuppbyggd hade materialet från den gamla kyrkan återanvänds. I kyrkans fasad har man murat in en mosaik som består av fragment av tidigkristna sarkofager samt rester av kyrkans marmorering från 600-talet. För första gången i mitt liv använde jag mina kunskaper i latin i det verkliga livet. Att inse det, att egentligen ha nytta av den kunskapen, blev det ännu mer spännande och meningsfullt genom att läsa minnesord i anslutning till begravningarna. Orden innehöll mycket kärlek och hopp. Också ritningarna i fragmenten var intressanta. De var ju inte lika fina som Michelangelos takmålningar i Sixtinska kapellet, men på något vis kändes de mer äkta – något som en vanligt kristen hade ritat för en annan.

Den andra kyrkan i Trastevere som vi besökte hette Santa Cecilia. Den hade en vacker innergård med fontän. Vid fontänen berättade Sofi om den kyrkans historia. Kyrkan var helgad åt den heliga Cecilia, som enligt legenden ägde ett romerskt privathus med badanläggning på just det stället där kyrkan finns nu. Vi hade möjlighet att besöka ruinerna av detta hus, som har blivit utgrävda under den nuvarande kyrkan. I början av kristendomens historia fanns det inga officiella kyrkobyggnader och man samlades i privathus. Cecilias hus var en viktig mötesplats. Cecilia dog som martyr och hon sjöng enligt legenden då hon dödades. Av den anledningen är hon helgon för musik. För hennes minne sjöng vi en psalm av Ambrosius i kyrkan. Av någon anledning hittade jag inga bilder av martyrdöd eller orättvisa människoskildringar i den kyrkan. Kyrkan, också den nya, var vacker liksom kapellet på första våningen som hade flera bilder av kvinnliga helgon – men inga konstverk som representerade blod eller vapen såsom i alla andra kyrkor vi hade besökt under dagarna i Rom. St. Cecilia blev för min del den sista kyrkan jag besökte under den här resan. Det lämnade mig med ett vackert minne.

På vägen tillbaka till hotellet promenerade vi genom Isola Tiberina, ön mitt i Tibern, och en del besökte kyrkan San Bartolomeo som finns på den och judarnas ghetto. Det är inget ghetto mera utan verkar erbjuda en vacker omgivning för restauranger av hög kvalitet. Efter ett snabbt besök på hotellet promenerade vi till en restaurang i närheten. Det var dags för en gemensam middag – dags för att reflektera över resan och allt som vi hade sett och upplevt under de fyra dagarna i Rom. Under resan lärde vi oss om de tidiga kristnas historia och samtidigt lärde vi känna våra studiekompisar, lärare och andra specialister i teologi. Resan utvidgade livsförståelsen i flera riktningar. Den var en lyckad resa.

Teresa Haapasaari, teologistuderande

Språklig hjälp: Sara Loikala

Åbo Akademi University is an internationally acknowledged research university with an extensive responsibility for providing education in Swedish in Finland. With its international research community and its strong Nordic ties, Åbo Akademi University has an acclaimed and recognized position within research and education both nationally and internationally. 

The Faculty of Arts, Psychology and Theology, located in Åbo/Turku, constitutes a dynamic and cross-border research environment. The faculty staff comprises about 130 persons with tasks in teaching and research. The number of degree students amounts to 1150, of which over 200 are doctoral students. The Inez and Julius Polin Institute for Theological Research is part of the faculty.

The Polin Institute at Åbo Akademi University invites applications for a fixed-term salaried position as Doctoral Student. The position is placed in any of the theological disciplines at the Faculty of Arts, Psychology and Theology (FHPT) in Turku, Finland. This position is full time for a period of maximum four years, starting from 1^st September 2023 or as agreed. The length of the employment is based on the candidate’s ongoing and/or possible completed research studies.

The theological disciplines at the Åbo Akademi University are the following: Exegetics and Judaic Studies, Church History, Practical Theology, Study of Religions, and Systematic Theology.

ABOUT THE RESEARCH ENVIRONMENT
The Inez and Julius Polin Institute for Theological Research was founded by the Board of Åbo Akademi University in 2018 with the aim of supporting theological research and education: www.polininstitutet.fi.  The institute promotes and finances research projects, arranges seminars, symposia, and conferences and brings together researchers from various theological fields and specializations that have developed in close collaboration with each other. The institute conducts internationally high-quality research. Researchers affiliated with the Polin Institute participate in the theological undergraduate and postgraduate education within the Study Programme for Theology at the faculty. The Polin Institute has currently three research projects with 15 researchers in theology, four postdoctoral researchers and seven doctoral students in various theological disciplines. The institute is led by a head of research and a coordinator also works at the institute.

QUALIFICATIONS AND MERITS
We are looking for a motivated doctoral student with a master’s degree in theology, the study of religions, divinity or in a related field. The required qualifications and merits for the position are outlined below, and will be evaluated together with the application.

Basic eligibility criteria:

• Master’s Degree (or equivalent) in theology, divinity, the study of religions or in a related field.

Meriting qualifications

• Strong collaborative and organizational skills
• Strong communication skills, including strong written and spoken communication skills in English.

Desirable qualifications

• Research experience
• Other academic achievements in addition to the master’s degree

TERMS OF EMPLOYMENT
The doctoral student’s primary task is to work on his/her own thesis. Doctoral students are expected to contribute to the activities of the institute and subject in accordance with the limits specified in the General collective agreement for universities. Teaching tasks and supervision of undergraduate and graduate students can comprise a maximum of 5% of the work time.

The principle of total working time (1612 hours per year) is applied to employed doctoral students. The supervision and study plan for doctoral students will be evaluated annually.

The salary for a doctoral position will be based on levels 2-4 of the job demand level for teaching and researching personnel in the salary system. In addition, there is a salary component based on personal work performance, according to the general collective agreement for universities.

A trial period applies to new employees.

The employed doctoral student is expected to spend at least half of the monthly working time (or by agreement) at the workplace at Åbo Akademi University in Turku, Finland, and participate in the activities of the institute and the research community.

Please note, that there is a separate application process for the admission to a doctoral programme at ÅAU. An applicant, who is not yet accepted as a doctoral student at the Faculty, needs to apply and fulfil the requirements for applicants to doctoral studies according to the principles for admission to the doctoral programmes at the Faculty.

APPLICATION
The application is submitted through the electronic application form below no later than 3.1.2023, at 3 p.m. (Finnish time). See Instructions on electronic applications and their appendices.

The following appendices are attached to the application in Swedish or English:

1. A free-form application letter (max. one A4 page)
2. Copies of diplomas including transcript of records (BA, MA, MSc, other)
3. A research plan (please note the instructions below)
4. Name of the assigned supervisor or a possible supervisor
5. A list of max. three references and their contact details
6. CV including a list of possible publications
7. Master’s thesis and possible academic publications

A concise research statement (max. 10,000 characters incl. spaces + references) is to be written in English or Swedish, and is part of the evaluation of the applicants. It should include the following elements: research question(s)/problem(s) and research gap, data/sources, method(s) as well as possible theory. The statement should account for how a doctoral student position would complement your knowledge and previous experience, and how you would build on these.

FURTHER INFORMATION
For further information, contact Professor Mika Vähäkangas, mika.vahakangas@abo.fi or regarding the recruitment process HR specialist Jenni Kronqvist, jenni.kronqvist@abo.fi.

Åbo Akademi University works actively for an even gender distribution and increased diversity in all staff groups.

*****************************************************************************************************

At Åbo Akademi University, we offer research and education in humanities, pedagogics and theology to social sciences, business, natural sciences and technology including systematic, high-level and supervised doctoral training. Our special research profile areas are Minority Studies, Solutions for Health, Technologies for a Sustainable Future and The Sea.   

Our activities are steered by the values of academic tradition in terms of freedom of research and education as well as ethical responsibility.  We are a workplace that recognises and utilises the knowledge and competences of the staff and students. We value and endevour diversity, inclusion, equality, health and sustainability in all our activities as well as continuous wellbeing and career possibilities for staff.  

Established over 100 years ago, ÅAU operates at the historical campus in Turku and Vaasa. With our 5,500 graduate and postgraduate students and 1,100 employees, we are an international and unique university.  Join us and work for a better world!  

PhD student Francis Benyah has been awarded the prestigious Lamin Sanneh Research Prize 2022-24. The prize sum is 10,000 USD.

Francis Benyah is a doctoral student at the Department for the Study of Religions at Åbo Akademi University, and his project is entitled ”Mapping Cosmologies of Mental Health: A Study on Pentecostal Prayer Camps and Indigenous Knowledge of Healing in Ghana”.

In addition to his doctoral research here at here at the Faculty of Arts, Psychology and Theology, Benyah teaches in the Master’s Degree Programme in Social Exclusion. His research interest focuses on African Pentecostal Christianity with a special interest in how it intersects and interact with public life in areas such as media, politics, health, and human rights.

Inez and Julius Polin Institute for Theological Research was looking for a Conference Secretary for the Summer School and Conference “Religion: Memory and Innovation” June 12-15, 2023 organized by the Centre for the Study of Christian Cultures, the Donner Institute for Research in Religion and Culture, and the Inez and Julius Polin Institute for Theological Research. FM, PhD Candidare Essi Mäkelä was chosen for the position.

Below the position announcement:

Inez and Julius Polin Institute for Theological Research is looking for a Conference Secretary for the Summer School and Conference “Religion: Memory and Innovation” June 12-15, 2023 organized by the Centre for the Study of Christian Cultures, the Donner Institute for Research in Religion and Culture, and the Inez and Julius Polin Institute for Theological Research.

The Polin Institute is located at Åbo Akademi University at the Faculty of Arts, Psychology and Theology. The conference secretary works in close collaboration with the organization committee and in particular with the coordinator of the Polin Institute.

We are looking for a conference secretary with interest to work with the Polin Institute and with interest in theology / study of religions.

The employment is hourly based, with an estimation of about 300 hours in total during a time of eight months during autumn 2022 to August 2023. The working hours are flexible and according to agreement and will increase in May and June 2023 close to fulltime work. The salary is paid on an hourly basis. The placement of work is primarily in Turku / Åbo.

DESCRIPTION OF DUTIES 
The duties of the conference secretary include participating in the planning of the event, updating the webpage, working with E-lomake, e-mailing, organizing abstracts, and other duties in regard to the summer school and conference. The work is entirely done in Turku / Åbo closer to the event with possibility to distance work on agreement. Meetings during the eight months with the organizing committee are onsite.

COMPETENCE
The person we are primarily looking for is a student within the disciplines of theology, study of religions or related discipline relevant for the tasks.

To be able to manage the work well, you need to have excellent organizational skills, a sense of service, the ability to quickly learn new things, initiative, and good cooperation skills. Ability to communicate orally and in writing in English is a requirement, knowledge of Swedish, Finnish and other languages is a benefit. In addition, previous work experience and additional relevant skills are counted as a merit.

APPLICATION
Please send your application no later than September 22, 2022 at 3 pm. The application is submitted via Åbo Akademi University’s electronic application form for internal recruitment.

In the freely worded cover letter, you should state why you are applying for the job, your previous work experience and relevant skills. Please attach your CV as well. Shortlisted applicants will be interviewed.

ADDITIONAL INFORMATION 
For additional information, please contact, Head of Research, Professor Mika Vähäkangas, phone +358 504733523, e-mail mika.vahakangas[a]abo.fi.

I maj 2022 gick ansökningstiden ut för att söka ett 3-årigt doktorandstipendium (max 36 mån) från forskningsprojektet JESAJA – Isaiah between Judeo-Christian Border Lines. Doktorandstipendiet beviljades TM Simon Johansson som började som doktorand i forskningsprojektet i september 2022.

Nedan utlysningen:

Polin-institutet utlyser ett 3-årigt doktorandstipendium (max 36 mån) från forskningsprojektet JESAJA – Isaiah between Judeo-Christian Border Lines. Forskningsprojektet JESAJA finansieras av Julius Polins förfäders minnesfond som förvaltas av Stiftelsen för Åbo Akademi. Doktorandstipendiet bör inledas under kalenderåret 2022.

Jesajaboken blev den mest citerade och tolkade gammaltestamentliga boken i den tidiga kristendomen (första och andra århundradet). Kristen tolkning, som såg det nytestamentliga evangeliet förutspått i denna bok, fick ändå inte sin början i ett tomrum, utan var på många sätt beroende av den judiska tolkningen av samma bok. Detta forskningsprojekt fokuserar på det ömsesidiga förhållandet mellan tidig kristen och judisk tolkning av Jesajaboken. Bara sporadisk uppmärksamhet har fästs vid den här aspekten i tidigare forskning. Förutom att projektet visar hur den judiska receptionen påverkade den kristna, och hur olika tolkningsmässiga teman levde vidare i den tidiga kyrkan, leder projektet också till en fördjupad förståelse av hur den antijudiska teologin utvecklades i den tidiga kyrkan, samt hur detta nya polemiska förhållande blev synligt i judisk exeges under rabbinsk tid.

Ansökningstiden utgår söndagen den 15 maj kl. 23.59. Blanketten bör ifyllas på svenska eller på engelska.

Det 3-åriga stipendiet kan sökas då följande kriterier uppfylls: magisterexamen är avlagd senast 30.4.2022 och den sökande är antagen till Åbo Akademis doktorandstudier senast 30.10.2022.

Specifika behörighetskrav:

• Magisterexamen i teologi med inriktning gammaltestamentlig exegetik, nytestamentlig exegetik, judaistik eller patristik.
• Grundkunskaper i bibliska grundspråk hebreiska och grekiska är nödvändiga. Kunskaper i andra semitiska språk och i latin ses som fördel.
• Forskningstemat i doktorsavhandlingen måste tangera Jesajabokens receptionshistoria i judiska eller kristna texter. Forskningen kommer att förverkligas i samarbete med forskare i det internationella nätverket Studies in the Reception History of the Bible och möjligheter finns att vistas utomlands t.ex. i Groningen, Göttingen, Madrid eller Marburg.

Doktorandstipendier från Julius Polins förfäders minnesfond är avsedda för blivande eller redan inskrivna doktorander inom teologiska ämnen vid Fakulteten för humaniora, psykologi och teologi och de är avsedda för forskning på heltid (tjänstledighet krävs).

Sökande som inte redan har studierätt för forskarutbildning vid fakulteten bör uppfylla kriterierna för antagning till forskarutbildning i enlighet med principerna för antagning till doktorandprogrammen vid fakulteten. Notera att anhållan om studierätt till forskarutbildningen sker via ett separat ansökningsförfarande. Då stipendieperioden inleds bör doktoranden vara antagen till doktorandprogrammet. 

Stipendiebeloppet är 2000 €/månad. Stipendierna utbetalas i månatliga belopp.

Till ansökan fogas följande bilagor:

• Intyg över teologie magisterexamen med relevant huvudämne
• CV inklusive publikationer
• Forskningsplan som anknyter till forskningsprojektet, max 10 000 tecken enligt Åbo Akademis modell för antagning av doktorander
• Kort beskrivning av sig själv som forskare och din vision om en god forskningsmiljö (längd: 1 A4)

Närmare information om doktorandstipendiet ges av professor Antti Laato, antti.laato@abo.fi eller +358 50 3368954.