Att förstå idén om Messias

Lotta Valve är forskare vid Polin-institutet sedan hösten 2017 och gör ett postdoktoralt projekt inom ämnet gammaltestamentlig exegetik. Hennes doktorsavhandling Early Modes of Exegesis: Ideal Figures in Malachi as a Test Case, som utkom år 2014, handlade om Malakis bok och dess inflytande i tidig judisk bibeltolkning. Sedan dess har Valve både undervisat i exegetik vid Åbo Akademi och forskat i skapelseberättelsens receptionshistoria.

Inom sitt nuvarande treåriga projekt undersöker Valve hur idén om en profetisk Messias-gestalt egentligen uppstod i andra templets judendom. Denna idé känner vi igen inte bara från Nya Testamentet, utan också från andra tidiga judiska dokument, såsom Qumran-skrifterna. Valve är övertygad om att exegetiska funderingar hade en avgörande del i den här processen.

Antikens bibeltolkare tänkte annorlunda

– Antikens judiska bibeltolkare hade ett annorlunda sätt att läsa Bibeln än den som vi moderna läsare är vana vid. Dessa tidiga exegeter tänkte att texten som nu finns i den hebreiska Bibeln är helig ordagrant i den form som den fanns i under deras tid. De menade alltså att Gud har en övergripande plan gällande helheten, så att man vid behov kan förklara ett bibelställe med hjälp av ett annat. Ett verktyg som antikens skrifttolkare ofta använde var den så kallade gezera shava -metoden, där de jämförde identiska ord och fraser i Bibeln för att skänka belysning åt oklara textställen. Hebreiskan, särskilt den ovokaliserade konsonanttexten, innehåller många homonyma ord. De tidiga exegeterna utnyttjade ofta de möjligheter till alternativa tolkningar som uppstår ur denna tvetydighet. Ibland kunde de dock tvärtom också dra paralleller ur kontextuella likheter, berättar Valve.

Profeterna Elia och Elisa

När det gäller idén om en profetisk Messias som kommer att återkomma till världen, säger Valve att profeten Elia, vars receptionshistoriska betydelse i judendomen är välkänd, är en viktig förebild, som ursprungligen fick sin nyckelroll just genom exegetiska processer. Valve vill dock särskilt lyfta fram den betydelse som Elias lärjunge, profeten Elisa, hade:

– Elisa är en synnerligen viktig förebild för den bild av Jesus som förmedlas i evangelierna. En yttre likhet mellan Jesus och Elisa är lätt att se, men enligt mina undersökningar har likheten en mycket djupare betydelse än man hittills har trott. Det är nämligen sannolikt att man i några judiska kretsar under andra templets tid väntade på en profetisk Messias-gestalt som skulle bära likhet till just Elisa. Det är möjligt att det fanns motstridiga åsikter om huruvida den kommande gestalten mera liknar Elia eller Elisa, och att denna osäkerhet reflekteras till exempel i evangeliernas något divergerande bilder på Jesus och Johannes Döparen. Bakgrunden till allt detta försöker jag belysa i mitt forskningsprojekt.

Forskning som detektivgöra

Niklas Antonsson är sedan ett och ett halvt år tillbaka doktorand i kyrkohistoria vid Åbo Akademi. Han är född och uppvuxen på den svenska västkusten, men flyttade till Åbo för drygt sju år sedan. Antonssons forskning kretsar kring hur synen på samhället och samtiden kommer till uttryck i 1700-talspredikningar skrivna av präster i det svenska riket. Intresset för predikningar bottnar i studietidens insikt att vanliga söndagspredikningar är ett föga utforskat källmaterial.

– Det har sina förklarliga skäl. Metodiskt sett är predikningar inte helt enkla att närma sig. Vad kan exempelvis anses vara tidstypiskt i en predikan, som är en så genrebunden typ av litteratur? Genom att studera och förkovra sig i tiden som texten är tillkommen i, samt genom att lära sig mer om den person den är skriven av, kan man trots allt avkoda texten och få en bättre förståelse för vad predikanten ville säga och varför han uttryckte sig som han gjorde.

Också rent tekniskt kan det vara ett utmanande hantverk att både samla in och att tyda gamla handskrifter. Det tryckta materialet, exempelvis postillor skrivna med frakturstil, bringar visserligen inte så stora svårigheter, då de förvaras på bibliotek och är förhållandevis lättlästa. Mer krävande är däremot de handskrivna predikningarna, vilka inte sällan är spridda i allsköns arkiv över hela Sverige och Finland. I sådant fall är arbetet tidskrävande och grannlaga – forskning på äkta detektivmanér.

– När man läser många predikningar av samma präst får man dock en relativt god bild av vad som utmärker just den prästens handstil, språk och sätt att predika, något som underlättar tolkningen. Snabbt får man en känsla för till exempel vilka problem prästen såg i sin församling och ofta återkom till i sina förmaningar. Om jag ska nämna ett exempel på hur just detta förändrades under 1700-talet så är det ganska tydligt att prästens intresse för de yttre problemen i församlingen och för de konkreta synderna (t.ex. s.k. sabbatsbrott eller horeri) generellt får en mer undanskymd roll från mitten av århundradet. Då börjar fokus istället tydligare riktas mot det inre själslivet, vilket ju var en tydlig påverkan från den pietistiska rörelsen som starkt betonade den personliga tron.

Varvar arkivforskning med nätverkande

Även om arkivforskningen hittills har dominerat Antonssons vardag, försöker han varva det mekaniska arbetet med andra inslag. Siktet är visserligen inställt på en monografi, men enligt Antonsson är det givande att mellan varven skriva artiklar som relaterar till forskningen. Och att däremellan delta i konferenser av olika slag erbjuder inte enbart variation utan framför allt en möjlighet att träffa likasinnade, att nätverka och att lära sig mer om den akademiska världen. Särskilt det sistnämnda blir påtagligt då han för tillfället fungerar som forskningsassistent inom projektet Protestant Legacies in Nordic Law, där mer praktiska och organisatoriska arbetsuppgifter står i förgrunden. På frågorna om vad framtiden för med sig, vilka resultat han tror att forskningen utmynnar i och om det finns en samhällsrelevans i hans ämne, svarar Antonsson – på äkta forskarvis – försiktigt.

– Som historiker bör man vara varsam med att allt för lättvindigt dra paralleller till vår egen tid, men jag tror och hoppas att jag kan bidra med visst perspektiv på om det finns element i den lutherska idétraditionen vad gäller förhållandet kyrka – samhälle som är mer förändringsbenägna än andra. Min egen nyfikenhet tror jag till en del har sitt ursprung i den gigantiska klyfta mellan å ena sidan dagens diskussion om kyrkans samhälleliga funktion och förhållande till statsmakten och å andra sidan hur man uttryckte och teologiskt motiverade dessa saker i en helt annan tid.

Gudstjänsten har en avgörande roll i kyrkans liv ur ett teologiskt perspektiv. För att skapa delaktighet i gudstjänsten har kyrkan tillämpat olika strategier och dessa strategier är i fokus i Marie Rosenius forskning inom ämnet praktisk teologi.

Rosenius, som har en yrkesbakgrund som pedagog och präst i Sverige, är forskare vid Polin-institutet sedan våren 2018. I sin forskning behandlar hon underliggande perspektiv på kyrka och lärande i kyrkans olika strategier för att skapa delaktighet i gudstjänsten, särskilt med tanke på barn. Hon frågar också vilka konsekvenser dessa strategier kan ha för barn, liturgi och kyrka.

– Jag kommer särskilt att belysa den moderna liturgiska rörelsen i västkyrkan och hur dess vision över tid kommit att tolkas med anledning av det västerländska samhällets modernisering, demokratisering och individualisering, säger Rosenius.

Den liturgiska rörelsen är en sammanfattande benämning på strävanden inom olika samfund för att förnya den kristna gudstjänsten, med syftet att inkludera församlingsmedlemmarna mer aktivt i gudstjänsten. Rörelsen har inverkat på de kristna samfundens syn på, och förhållningssätt till, gudstjänsten under hela 1900-talet.

Strategier med konsekvenser

Enligt Rosenius har den evangelisk-lutherska kyrkanhuvudsakligenhaft tre strategier eller syner på hur barnen ska inkluderas och delaktiggöras i gudstjänsterna. Den första betonar att det behövs kunskap om kyrkans tro och tradition före man kan känna delaktighet och i denna strategi har söndagsskolan varit verktyget för att sprida kunskap till barnen.

– Söndagsskolan har sitt ursprung i en samhällsförändring där familjerna inte längre på samma sätt som tidigare tog ansvar för den kristna fostran, konstaterar Marie Rosenius.

Den andra strategin går ut på att skapa specialgudstjänster för att uppmärksamma och inkludera specialgrupper, såsom barnfamiljerna. Här har fokus varit på barnens kognitiva nivå genom att anpassa gudstjänstens utformning till barnens kunskaper. Strategin kan delvis bottna i den tjänstinriktade folkkyrkosynen där kyrkans uppgift tänks vara att producera tjänster till folket.

Den tredje strategin utgår ifrån att hela församlingen ska fira gudstjänst tillsammans. Barnen blir delaktiga genom att delta i den vanliga gudstjänsten och blir så småningom bekanta med det liturgiska ”språket”. De tre strategierna är inte uteslutande utan finns samtidigt, säger Rosenius. Hon vill med sin forskning bidra med ett medvetandegörande av de implicita synsätten på kyrka och lärande bakom strategierna eftersom alla strategier har konsekvenser både för gudstjänsten och kyrkan.

– Tänkandet bakom strategierna inverkar på praxisen och praxisen inverkar på hur kyrkan uppfattas och förstås. Samtidigt belyser strategierna synen på barnen i församlingen, ses de som subjekt eller objekt, frågar hon.

Hur har tolkningen av Abraham och hans familjehistoria påverkat judendom, kristendom och islam? Hur tolkades Jakobtraditionen under tidig judendom och hur kan forskning i en mindre känd judisk text på ett utdött språk bidra till ökad dialog mellan religioner?

Bland annat dessa frågor aktualiseras i Topias Tanskanens doktorsavhandling om receptionen av Jakobtraditionen i tidig judendom. Han har beviljats ett treårigt arbetsstipendium av Polin-institutet för att skriva avhandlingen med arbetsnamnet ”The Use and Interpretation of the Jacob Traditions in Early Jewish Texts”. I sin forskning fokuserar han på Jubileerboken, en judisk text från cirka 150 f.v.t. Texten omskriver den bibliska berättelsen från skapelsen (Genesis) till uttåget ur Egypten (Exodus) och Tanskanen undersöker bland annat hur Jubileerboken modifierat den gammaltestamentliga berättelsen och varför man lämnat bort eller lagt till delar till berättelsen.

– Jubileerboken är jätteintressant för att den ger ett slags ”snapshot” av hur Genesis tolkades i en viss krets på andra århundradet före vår tideräkning. Den ger oss ett fönster till den tidiga judendomens bibeltolkning och via det till kristendomens bakgrund i andra templets judendom, säger Tanskanen.

Texten är inte välkänd ens bland alla teologer, kanske för att texten i sin helhet endast finns bevarad på ge’ez, ett dött språk som talades i Etiopien och ännu används som ett liturgiskt språk i etiopiska ortodoxa kyrkor.

Vägen till Åbo Akademi gick via Emmaus

För Topias Tanskanen var vägen till Åbo Akademi inte helt rak. Redan i gymnasiet hade han fått upp ögonen för det finlandssvenska universitetet när han läste professor Antti Laatos bok ”Emmauksen tiellä”. Boken behandlar de tidiga kristnas tolkning av Gamla Testamentet och den väckte Tanskanens intresse för den kristna trons judiska rötter. Då Åbo Akademi är det enda universitetet i Finland som erbjuder möjligheten att studera judaistik inom ämnet teologi, var valet av lärosäte klart. Det enda problemet var att Tanskanen inte talade svenska. På det fjärde försöket avlade han svenska språkprovet och kunde inleda studierna år 2014. Kandidatavhandlingen befäste planerna att inrikta sig på en akademisk examen och att fortsätta på forskarbanan efter magisterexamen var en självklarhet för Tanskanen.

– Jag hade verkligen ingen graduångest! Jag gillar att fördjupa mig i gamla texter och döda språk. Jag läser så kallade ”tråkiga” böcker som ingen annan orkar läsa, skrattar han.

Forskning som bidrar till ökad förståelse

Bibelns tidiga receptionshistoria är ett relativt nytt forskningsområde som växer hela tiden. Receptionshistoria undersöker hur man mottagit och använt texterna i Gamla Testamentet och Nya Testamentet. Topias Tanskanens avhandling är en del av ett större forskningsprojekt kring Abrahams familjehistoria. Judendom, kristendom och islam kallas ofta för abrahamitiska religioner eftersom Abraham spelar en viktig roll i alla dessa religioner. Topias Tanskanen hoppas att hans avhandling kan ge data om hur Abrahams familjehistoria tolkades och användes i dessa religioner innan de gick isär. Jakobfiguren användes i senare tid för att framhäva exklusivitet; vi judar, eller vi kristna, är Jakob. Den förkastade sonen Esau var den andra parten som symboliserar de kristna eller judarna, beroende på vem som tolkar traditionen.

– Kanske, förhoppningsvis, kunde min avhandling bidra till religionsdialogen och den heta situationen som vi lever i. I Mellanöstern kämpar alla tre parterna med varandra och i Europa upplever vi mer och mer antisemitism och islamofobi, påpekar Topias Tanskanen.