Synar kyrkans strategier för att skapa delaktighet

Gudstjänsten har en avgörande roll i kyrkans liv ur ett teologiskt perspektiv. För att skapa delaktighet i gudstjänsten har kyrkan tillämpat olika strategier och dessa strategier är i fokus i Marie Rosenius forskning inom ämnet praktisk teologi.

Rosenius, som har en yrkesbakgrund som pedagog och präst i Sverige, är forskare vid Polin-institutet sedan våren 2018. I sin forskning behandlar hon underliggande perspektiv på kyrka och lärande i kyrkans olika strategier för att skapa delaktighet i gudstjänsten, särskilt med tanke på barn. Hon frågar också vilka konsekvenser dessa strategier kan ha för barn, liturgi och kyrka.

– Jag kommer särskilt att belysa den moderna liturgiska rörelsen i västkyrkan och hur dess vision över tid kommit att tolkas med anledning av det västerländska samhällets modernisering, demokratisering och individualisering, säger Rosenius.

Den liturgiska rörelsen är en sammanfattande benämning på strävanden inom olika samfund för att förnya den kristna gudstjänsten, med syftet att inkludera församlingsmedlemmarna mer aktivt i gudstjänsten. Rörelsen har inverkat på de kristna samfundens syn på, och förhållningssätt till, gudstjänsten under hela 1900-talet.

Strategier med konsekvenser

Enligt Rosenius har den evangelisk-lutherska kyrkanhuvudsakligenhaft tre strategier eller syner på hur barnen ska inkluderas och delaktiggöras i gudstjänsterna. Den första betonar att det behövs kunskap om kyrkans tro och tradition före man kan känna delaktighet och i denna strategi har söndagsskolan varit verktyget för att sprida kunskap till barnen.

– Söndagsskolan har sitt ursprung i en samhällsförändring där familjerna inte längre på samma sätt som tidigare tog ansvar för den kristna fostran, konstaterar Marie Rosenius.

Den andra strategin går ut på att skapa specialgudstjänster för att uppmärksamma och inkludera specialgrupper, såsom barnfamiljerna. Här har fokus varit på barnens kognitiva nivå genom att anpassa gudstjänstens utformning till barnens kunskaper. Strategin kan delvis bottna i den tjänstinriktade folkkyrkosynen där kyrkans uppgift tänks vara att producera tjänster till folket.

Den tredje strategin utgår ifrån att hela församlingen ska fira gudstjänst tillsammans. Barnen blir delaktiga genom att delta i den vanliga gudstjänsten och blir så småningom bekanta med det liturgiska ”språket”. De tre strategierna är inte uteslutande utan finns samtidigt, säger Rosenius. Hon vill med sin forskning bidra med ett medvetandegörande av de implicita synsätten på kyrka och lärande bakom strategierna eftersom alla strategier har konsekvenser både för gudstjänsten och kyrkan.

– Tänkandet bakom strategierna inverkar på praxisen och praxisen inverkar på hur kyrkan uppfattas och förstås. Samtidigt belyser strategierna synen på barnen i församlingen, ses de som subjekt eller objekt, frågar hon.