Picture Megan Robertson

Tell us a bit about yourself and your research interests.

I work as a senior researcher in the Desmond Tutu Centre for Religion and Social Justice (DTCRSJ) at the University of the Western Cape in South Africa. I work broadly in the areas of queer sexuality, gender, and religion. I obtained my PhD in 2020 which focused on the experiences of queer clergy in the Methodist Church of Southern Africa. My dissertation was selected as a finalist for the African Studies Review, Best Africa-Based Dissertation. I now teach, supervise and research in the areas of religion, gender and sexuality. I am also managing editor of the African Journal of Gender and Religion also housed in the DTCRSJ.

How did you hear about the Polin Institute and what is your connection to the Institute?

The head of research at the Polin Institute, Professor Mika Vähäkangas, also serves as Extraordinary Professor at the DTCRSJ. In looking for mutually beneficial ways to enhance the profile, reach, and strength of both our research centres, we decided that supporting promising post-doctoral and early-career scholars in publishing their work would be most beneficial. As I had recently completed my doctorate and was looking for opportunities to turn my work into a monograph, this partnership presented itself at an ideal time. I was therefore privileged to be the first visiting researcher from the DTCRSJ at the Polin Institute for 6 weeks between May and June 2022.

Tell us more about the project you were working on during your visit?

The primary focus of my time as a visiting researcher was to conceptualise and write a monograph based on my doctoral work with queer clergy in the Methodist Church of Southern Africa. Within six weeks I conceptualised the format, outline and wrote two chapters of the book! It must have been the inspiring Finnish midsummer.

The monograph reveals queer clergy life stories and explicates what these stores reveal about the Church that makes up such an integral part of not only how they make sense of their Christianity, but who they are and how they make meaning of their lives and experiences. In the book I am interested in the construction of Methodism in South Africa and whether there is a potential for this normative space of Christianity to also become a sacred queer place. This book provides a critical look at the institution which, just over ten years ago, discontinued a minister, Ecclesia De Lange, who married her same-sex partner. It also uncovers different forms of queer resistance in this context and looks at how heteropatriarchy is both constituted and subverted in the Church in various ways. My aim is to submit this monograph by the end of 2022 to Routledge to be considered for publication.

What were some of the highlights of your time with the Institute?

Thankfully my visit coincided with the TUTP conference at the University of Helsinki which the Polin Institute facilitated me to participate in. This was my first in-person conference in two years due to the Covid pandemic. This conference was an excellent introduction to the work of Finnish scholars in religion and theology and allowed me to present my work to an international audience. This helped me to think about the readers of my monograph and how I could make it relevant for a broad scholarly audience. I also met some wonderful colleagues at Åbo Akademi who shared similar interests in queer studies, African studies, religion and the arts. In particular the connections made with the head of the Donner Institute, Dr Ruth Illman and the dean, Prof Peter Nynäs proved inspiring. I also made links with Finnish colleagues outside of Åbo Akademi such as Dr Henni Alava – a connection which has already produced a soon to be published praxis article.

Throughout my visit, I felt an enormous sense of welcome from all the staff and students I encountered during my trip. The interest and encouragement I received from everyone was unbelievable and I certainly felt like I was part of a community. This was in no small part thanks to Prof Vähäkangas and Laura Wickström who went out of their way to make sure I had everything I needed. The endless cups of good coffee didn’t hurt either. My hosts at the Polin Institute also encouraged me to see the sites of Helsinki, Turku (including a staff trip to the Life on a Leaf house) and even facilitated a visit to the archipelago for a magical midsummer celebration – an experience that will stay with me always.

Tell us more about your future projects.

I have since returned to South Africa and the DTRSCJ where I continue to supervise, teach and research. I am working on a few other writing projects I committed to, as well as continuing the work on my monograph.

I have also recently been awarded a Marie Skłodowska-Curie Individual Fellowship which I will take up in 2023 at the University of Leeds with Prof Adriaan van Klinken. The project title is ”Sex and the Sacred: Queering Black Performing Arts in South Africa”. The project is particularly interested in exploring the potential of the performing arts for (re)constructing the narrative of queerness and the sacred in South Africa. “Sex and the Sacred” holds great potential for (re)imagining political and social orders and queer futurity in the country. I am very excited to begin this new project and I hope to continue to connect with the Polin Institute and the Åbo Akademi University as it develops.

How can people reach out to you if they are interested in your work?

Those interested can contact me using my email address, mrobertson ( at ) uwc.ac.za. They can also follow me on twitter @PearlThornbird. You can also view the work of the DTCRSJ with which I am affiliated on our website. I am also the managing editor of the African Journal of Gender and Religion and I can be contacted for journal queries at ajgr ( at ) uwc.ac.za and you can follow us on twitter (@_AJGR).

 

Vad är teologins svar på social ohälsa?

Mikael Nilsson är doktorand i systematisk teologi vid Polininstitutet och har efter grundstudier och tio år av församlingsarbete i hemlandet Sverige, kommit att såväl magisterstudera som nu doktorera vid Åbo Akademi. Han är uppvuxen i södra delarna av Sverige men bor sedan ett antal år i Stockholm. I sin forskning har Nilsson kommit att intressera sig för en teologisk belysning av ett aktuellt arbetsmiljöproblem, nämligen mobbning i arbetslivet, och närmare hur den allvarliga ohälsa som ofta blir konsekvensen kan förstås och behandlas.

”Mest av en slump såg jag ett nyhetsinslag på TV om en människa som drabbats av mobbning på sin arbetsplats. Mannen var påtagligt illa däran och hos mig väcktes frågor av teologisk och etisk karaktär som manade till bearbetning.”

Efter att ha bekantat sig närmre med frågorna i sin pro gradu-avhandling insåg han att teologiska perspektiv inte varit nämnvärt förekommande. ’Mobbning i arbetslivet’ är numera ett stort, internationellt och ämnesöverskridande forskningsfält, men teologiska perspektiv är relativt svåra att finna, åtminstone som samspelar med annan forskning på området.

Mobbning, läkande och teologi

Att utsättas för mobbning i arbetslivet är mycket hälsovådligt. Över tid kan såväl psykiska besvär som somatiska åkommor slå hårt mot den utsatte, och kan i värsta fall bli livshotande. Denna form av ohälsa utmärks av att den utvecklats i sociala sammanhang präglade av makt, intressen, normer och strukturer. Nilsson utvecklar:

”Jag vill med min forskning förstå den utsattes ohälsa i sitt sammanhang. Jag kommer därför låta de utsatta komma till tals genom att lyssna till deras berättelser om utsatthet och ohälsa genom t.ex. intervjuer. Samtidigt förstår människor sig själva och sina berättelser i ljuset av mer övergripande berättelser och som teolog är det naturligt att utgå från den kristna berättelsen och teologisk antropologi som förståelsehorisont.”

I en sådan belysning väntas en vidare förståelse av hälsa, ohälsa och framför allt läkande utvecklas. Passionsberättelsen målar t.ex. upp en överraskande och paradoxal motbild till den starkes slutliga triumf över den svage, genom att framhålla en väg till upprättelse genom utsatthet, sårbarhet och lidande. Nilsson vill utifrån teologiska perspektiv försöka synliggöra tidigare förbisedda möjligheter till läkande och upprättelse för utsatta människor och arbetsgemenskaper. Ytterst sett menar han att det blir en fråga om vad det innebär att leva och förstå sig själv som människa:

”Den moderna metaberättelsen som hyllat den autonoma individen som vinner sin frihet genom sitt oberoende gör det svårt att förstå varför den sociala exkluderingen slår så hårt. Följdfrågor har allt för ofta kommit att handla om den utsattes skörhet. Den sociala ohälsan behöver förstås inifrån andra sammanhang för att bli begriplig och hanterbar. Här tillför den teologiska traditionen betydande resurser. Exempelvis liknar Paulus en splittrad gemenskap vid en sönderbruten kropp, vilket väcker läsaren inför den sociala exkluderingens allvar och konsekvenser.”

Såväl i akademiska samtal som hos t.ex. arbetsorganisationer och arbetsmarknadens parter tvingas man idag hantera frågor om medarbetares sociala utsatthet och ohälsa i arbetet. Nilsson ämnar därför situera sina forskningsresultat i denna vidare offentlighet och bidra med en konstruktiv diskussion om läkande och rehabiliteringsprocesser.

 

Med en önskan om att göra teologin relevant i vardagen

Foto: Satu Karmavalo

Oskari Juurikkala är sedan våren 2020 forskardoktor i dogmatik vid Polin-institutet. I sitt tidigare liv studerade han ekonomi och juridik och han är även docent i rättsekonomi vid Helsingfors universitet. Sedan år 2012 har han dock ägnat sig åt teologi, särskilt dogmatik och patristik.

Juurikkala växte upp i Helsingforsområdet men har därutöver bott några år i London och Rom. Det var också i Rom som han utförde sina teologiska studier och skrev sin doktorsavhandling, närmare bestämt vid Heliga korsets universitet. I sin avhandlingen undersökte Juurikkala metaforen om naturen som Guds bok hos kyrkofäderna.

– Det var ett spännande tema. Det finns massor av teologiska texter från medeltiden och ända fram till idag  i vilka man talar om ”naturens bok”, och metaforen används över konfessionella gränser. Men dess ursprung och tidigare historia har inte undersökts noggrant.

Kyrkofädernas kreativa syntes

Enligt Juurikkala är naturens bok inte en självklar idé eftersom naturen helt klart inte är en vanlig bok. Därför är det viktigt att förstå var metaforen kommer ifrån. Juurikkala konstaterar att det inte är en isolerad kommentar hos kyrkofäderna utan en syntes av en komplex helhet.

– Metaforen uttrycker en idé där tre principer sätts samman. Den första är det gammaltestamentiska konceptet om skapelsen som Guds tal, så att de skapade varelserna ses som en återspegling av detta gudomliga tal. Den andra är den grekiska tanken om de metafysiska logoi – principerna eller orden – som alla varelser innehåller. Och den tredje är den nytestamentiska synen på Jesus som det gudomliga Ordet som på en och samma gång är skapelsens och Skriftens fullhet. Det finns alltså två böcker – naturen och Skriften – som pekar på Kristus.

Guds två böcker

Juurikkalas kommande forskning vid Polin-institutet består av två nya teman. Det första är en bok om Guds ”två böcker” som han skall skriva tillsammans med Giuseppe Tanzella-Nitti. Tanzella-Nitti var Juurikkalas handledare och är både teolog och astronom. Boken är tänkt att vara en systematisk-teologisk studie om vad idén om naturens bok rent konkret betyder för den nutida uppenbarelseteologin.

– Det finns förvånansvärt lite teologi som tar hänsyn till vår kunskap om den synliga världen. Detta fastän det var ganska vanligt bland vissa kyrkofäder, till exempel Gregorios av Nyssa och även Augustinus i sin Genesis-kommentar. Kanske beror det på att upplysningstiden åstadkom en stark opposition mellan naturvetenskap och tro. Teologernas inställning till naturvetenskapliga argument har mestadels varit nästan ursäktande, och många har varit rädda för att använda naturvetenskap på ett kreativt sätt inom teologin. Däremot finns det många naturvetenskapliga forskare som skriver ivrigt om teologiska frågor.

Juurikkala och Tanzella-Nitti påstår att idén om naturen som ett lokus och en dimension av uppenbarelsen tillhör den tidigkristna tron.

YouTube och naturlig lag

Juurikkalas andra forskningstema knyter an till hans önskan att göra teologin relevant i det vardagliga livet. För Juurikkalas del har denna önskan rent konkret tagit sig uttryck bland annat i att han jobbade deltid som studentpräst i den katolska kyrkan i huvudstadsområdet samtidigt som han skrev färdigt sin doktorsavhandling. Ett annat exempel är den YouTube-kanal han startade i fjol genom vilken han vill nå ut till en bredare publik och som han hoppas att kan vara till hjälp och uppmuntran för människor i deras kristna liv.

– Det är både givande och utmanande att jobba med ungdomar och studenter. Många befinner sig långt ifrån religion. Men det finns också en stor öppenhet för och nyfikenhet gentemot teologiska frågor och andra stora frågor om livet bland de unga, trots att de kan vara rädda för att uttrycka detta inför andra.

Juurikkala hoppas att hans andra forskningsämne, nämligen den naturliga lagen hos kyrkofäderna, skall kunna bidra med nya insikter och perspektiv just på frågan om hur man kan göra teologin relevant i det vardagliga livet. Själva temat fick han upp ögonen för när han studerade Maximos Bekännarens idéer gällande naturens bok.

– Tanken är att det finns allmänna etiska principer som upptäcks, inte uppfinns. Det är ett viktigt perspektiv i en globaliserad, mångkulturell värld. Men det är också en teologisk princip: Jesus kom inte för att förstöra utan för att rena och fullfölja det som fastställdes i skapelsen.

 

Kyrkohistoria i ordets bägge bemärkelser

I sin doktorsavhandling undersökte Jakob Dahlbacka med hjälp av ett historiebruks- och kulturellt minnesperspektiv hur ett specifikt religiöst historiebruk kan se ut. Tematiken tangeras och utvecklas i den del av hans postdok–forskning som kretsar kring minnets materialitet och spatialitet och som tar sin utgångspunkt i åter-ibruktagandet av Lutherkyrkan i Helsingfors.

Kyrkobyggnadens plats i det västerländska samhället

Jakob Dahlbacka har varit knuten till Polin-institutet som postdok-forskare sedan år 2017. Han säger själv att hans forskning kretsar kring två teman. Det ena handlar om det så kallade österbottniska bibelbältet. Den forskningen är kopplad till ett större europeiskt nätverk som leds av professor Fred van Lieburg vid Vrije Universiteit Amsterdam. Det andra, som han för tillfället fokuserar på, handlar om det som han beskriver som ”resakraliseringen” av Lutherkyrkan i Helsingfors år 2016. Det var nämligen då som nämnda byggnad åter togs i bruk som kyrka, efter att i mer än tjugo år ha fungerat ömsom som nattklubb och ömsom som krog.

– Det var en mycket uppmärksammad händelse som det rapporterades om i så gott som alla av landets stora dagstidningar. Det är förståeligt med tanke på kyrkans minst sagt spännande historia men framför allt det osannolika händelseförloppet och slutscenariot. Utvecklingen är ju i regel den motsatta, berättar Dahlbacka.

Dahlbacka syftar på det faktum att tusentals kyrkor, framför allt ute i Europa, stängs, rivs eller byggs om för andra ändamål. I Finland har avvecklingen varit jämförelsevis mild. Frågan är ändå om vi inte förr eller senare tar efter trenderna från övriga Europa.

Kyrkobyggnadens plats i den lutherska kyrkan

Kyrkobyggnadernas vara eller icke vara är delikat. Trots att allt fler människor träder ut ur kyrkan, vittnar Lutherkyrkans öde om att även själva kyrkobyggnaden upplevs betydelsefull och viktig både lokalt och men också nationellt.

– Också rent teologiskt är det förstås intressant att fråga sig vilken betydelse och vilket värde byggnader och föremål tillskrivs i lutherska sammanhang. Frågan är alls inte så svartvit man lätt kunde tro menar Dahlbacka.

Av samma anledning menar han att man också kan tala om en resakralisering av kyrkan, trots att ingen formell invigning ägde rum år 2016 och trots att man inom den lutherska grenen av kristenheten i regel ställt sig skeptisk till platsers och föremåls helighet. Om man med sakralisering däremot avser en politik som syftar till att förhandla till sig tolkningsföreträdet över en viss plats och fylla den med mening – om att impregnera platsen med en innebörd och symbolik som antyder dess helighet eller särställning – då kan man lätt se att ibruktagandet av Lutherkyrkan sker med hjälp av ett antal sakraliseringspraktiker. Det är dessa praktiker som Dahlbacka är intresserad av att kartlägga och undersöka.

Att hitta Adam utanför Genesis

Jonatan Ådahl är doktorand vid Åbo Akademi i gammaltestamentlig exegetik sedan 2014 och är en av Polininstitutets stipendiater under 2019 och 2020. Han är bosatt i Sverige utanför Umeå, där han bor med sin fru och deras tre barn.

Jonatans forskning är en del ett större projekt som avser presentera en uppdaterad ”karta” över hur Adam har tolkats under historien från biblisk tid till senare tolkningar, såsom judiska, kristna och muslimska. Detta större forskningsprojekt, som involverat många forskare, har redan resulterat i volymerna SRB (Studies in the Reception History of the Bible) vol. 7-9. Jonatan berättar att hans avhandling utgör en pusselbit i kartläggandet av just de judiska tolkningarna av Adam. Avhandlingen undersöker sådana utläggningar i judiska källor där den antike tolkaren har utgått från en text utanför Genesis 1-5 som bas för sin Adam-tolkning.

– I min avhandling tittar jag på användningen och tolkningen av bibeltexter utanför Gen 1-5, såsom gällande Adam i vissa rabbinska texter. Jag kommer också in på de exegetiska tekniker som de använt sig av och försöker se om tolkningstraditionen går att härleda till äldre traditioner och tolkningar, berättar Jonatan.

Adam, var är du?

Vart tog Adam vägen i Bibeln? Det är en bra fråga. Guds fråga till Adam i Gen 3:9 ”Var är du?” är en fråga som bibelläsaren, den moderna, såväl som den antika kan känna igen sig i. Var finns Adam i de övriga bibeltexterna? Den moderna exegetiken menar sig endast att på ett visst fåtal ställen hitta personen Adam utanför Genesis. De antika uttolkarna läser med andra glasögon och med andra förutsättningar och antaganden.

– Det är spännande att sätta sig in i de antika tolkningarna och försöka förstå hur de har pusslat samman texter och exegetiska motiv. I de antika judiska texterna så närmar de sig Bibeln ofta utifrån andra frågeställningar och perspektiv än vi normalt gör idag. En av de texter som jag undersöker är Genesis Rabbah (ca 400-talet) och dess användning av Hosea 6:7 (Såsom Adam har de överträtt förbundet, där var de trolösa mot mig). I denna text från Genesis Rabbah byggs det upp en jämförelse mellan Adam och Israel, där de ställs i parallellt förhållande till varandra, med den slutsats att såsom Gud handlade med Adam, så kommer han också att handla med Israel. Man har läst skildringen av Guds handlande med Adam som givande ett mönster för Guds handlande med Israel i den bibliska historien. Adam kan på sätt och vis sägas vara den förste israeliten. Det är intressant att se att Adam har använts på fler sätt än enbart som representant för mänskligheten.

 

Asylsökandes konvertering och trovärdighetsbedömning av religiös konvertering i asylprocessen

Ilona Silvola är en av Polininstitutets stipendiater och doktorand i systematisk teologi. Hon forskar om asylsökandes konvertering till kristendom samt finländska myndigheters trovärdighetsbedömning av religiös konvertering.

– Asylsökandes konvertering till kristendom är ett aktuellt fenomen i vårt samhälle just nu. En av grunderna för beviljandet av asyl är förföljelse på grund av religion. Därför måste myndigheterna ta konverteringen i beaktande när de gör asylbeslut och bedöma ifall konverteringen kan utgöra en fara för asylsökande i sitt hemland, berättar Silvola.

Många asylsökande kommer från muslimska länder där konvertering bort från islam kan vara orsak till förföljelse. Beviljandet av asyl baserar sig på FN:s flyktingkonvention, där det sägs att en person måste ha ”välgrundad fruktan för förföljelse” för att beviljas asyl. Det är det som myndigheterna försöker ta reda på genom trovärdighetsbedömningen. Vad denna bedömning baserar sig på och hurdana etiska frågor den ger upphov till är ämnet för min forskning.

Utmanande bedömning

Det finns några redan existerande undersökningar i Finland som tyder på att det finns etiskt problematiska aspekter i trovärdighetsbedömningen. Ett problem är att asylsökandens och intervjuarens syn på religion och konvertering kan vara väldigt olika. Ändå är det intervjuarens syn på religion som styr beslutsfattandet. En annan etiskt problematisk aspekt är att fokuset verkar ligga mera på konverteringens trovärdighet än på själva skyddsbehovet. Någon som enligt myndigheterna inte skulle bedömas vara en trovärdig konvertit kan ändå vara en sådan i sitt gamla hemland.

Det kan dock hända att betoningen håller på att skifta. Exempelvis har högsta domstolen i år fattat ett beslut om att ge asyl åt en asylsökande trots att konverteringens trovärdighet inte kunde fastställas med säkerhet. Däremot hade vetskapen om konverteringen nått till den asylsökandes tidigare hemland. Det ser jag som en positiv utveckling, säger Silvola.

Silvola är ännu i början av sin forskningsprocess. Hon ska analysera myndigheternas asylbeslut samt intervjua bland andra asylsökande och jurister för att få en helhetsbild av hur trovärdighetsbedömningen fungerar.

– Det som fick mig att börja forska om detta är att asylsökande som grupp är i en sårbar ställning i vårt samhälle och jag vill bidra till att försvara deras mänskliga rättigheter, avslutar Silvola.

 

Predikarens bok i ljuset av hellenistisk filosofi

Mikael Nouro är doktorand vid Polin-institutet inom ämnet gammaltestamentlig exegetik. I sin avhandling undersöker han hur den hellenistiska filosofin påverkat innehållet i Predikarens bok. Enligt Nouro var Predikarens avsikt knappast att skapa en syntes mellan ett judiskt och hellenistiskt tänkande. Eftersom framställningen i så hög grad styrs av frågeställningar inom hellenistisk filosofi, blev detta i praktiken ändå fallet.

– Predikaren upptar t.ex. den hellenistiska filosofins mest centrala fråga, människans förutsättningar för lycka, också som sitt eget huvudtema. Predikarens förhållande gentemot hellenistisk filosofi är dock till stor del avvisande. Jag försöker t.ex. visa att Pred 9:1-10 i sin helhet är ett anti-stoiskt avsnitt.

I vissa fall kommer Predikaren nära epikureiska föreställningar, men tidiga försök att se honom som representant för någon specifik skola ser Nouro som förfelade.

– Predikaren är influerad av en hellenistisk individualism, men vill ändå sätta bromsar på den hellenistiska filosofins extrema individualism. Han är en judisk tänkare, som betonar Guds transcendens och livets karaktär som gåva av Gud.

Nya idéer om Predikaren

Frågan om hellenistiska influenser i Predkarens bok är omtvistad. Enligt en försiktig medelväg hade Predikaren en ytlig kännedom om den hellenistiska filosofin i form av centrala slagord och populära föreställningar. Enligt Nouro visar dock nivån på diskussionen i boken på något annat.

– Att Predikaren på ett relativt koherent och otvunget sätt kan göra polemiska anspelningar på lärosatser och idéer i hellenistisk filosofi tyder på att han själv hade en bredare insikt i dessa strömningar.

Nouro tror att hans forskning kan belysa frågan om utbredningen av hellenistiskt tankestoff i Juda under den senare hälften av 200-talet.

– Det finns mycket forskning om hellenistisk judendom från seleukidisk och romersk tid, men mera sparsamt från den ptolemeiska tiden. Sedan Hengels Judentum und Hellenismus är det få som betvivlat kopplingen, men t.ex. i Predikarens fall har olika antydningar ofta lidit av en brist på konkretion.

Nouro tänker också att hans forskning kan belysa spänningar inom judendomen från senare ptolemeisk tid.

– När Predikaren reagerar på impulser från hellenistiskt tänkande, är det inte en reaktion mot ett helt främmande element. Boken är ett inlägg i en inomjudisk debatt, där det redan går att skönja vissa skiljelinjer. Dessa motsvarar till stor del tvister mellan sadducéer och fariséer, såsom vi känner dem från en senare tid.

 

 

Guds handlande i historien à la John Foxe

Några av de viktigaste litterära och politiska klassikerna skrevs i England efter reformationen. Alla känner till författare såsom John Milton, William Shakespeare och John Bunyan samt Thomas Hobbes och John Locke. I och med att det brittiska imperiet bredde ut sig blev dessa författare kända globalt, och än idag läses deras verk över hela världen. Johannes Huhtinen – den senaste i raden av Polin-doktorander – påpekar ändå att den kanske mest kända författaren i denna atlantiska tradition är John Foxe, en teolog och historiker, vars monumentala bok Acts and Monuments kom att påverka samtliga ovannämnda författare. John Foxe står i fokus även i Huhtinens forskning.

Från Firenze till Turku

För Johannes är såväl forskning som Foxe bekanta sedan tidigare. Han fick bekanta sig med Foxe när han han doktorerade i ämnet historia vid European University Institute i Florens. Väl tillbaka i Finland, och ganska snabbt sedan han inlett sin forskning kring Foxe, insåg han ändå att få finländare ens hade hört talas om honom. Å andra sidan var han inte särskilt förvånad, eftersom situationen internationellt var densamma för bara några årtionden sedan. Även om det vetenskapliga studiet av reformationen har långa anor, är det först på senare tid som den kulturvetenskapliga forskningen kring densamma har framträtt som ett skilt forskningsområde och namnkunniga forskare inom fältet – såsom Alexandra Walsham, Brian Cummings, Peter Lake – har börjat få erkännande.

Reformationen populariserad

Den post-reformatoriska historien är enligt Johannes ett tacksamt forskningsområde. Inte bara är källmaterialet lättillgängligt då alla engelskspråkiga tryckta texter från 1500- och 1600-talet har digitaliserats och står till förfogande även via ÅA:s biblioteks databaser. Dessutom är innehållet i dessa skrifter väldigt fascinerande. De behandlar teman som än idag fascinerar. Reformationen var ju trots allt hela Europas kris, och reformationspolemiken var ett sätt att adressera dess mest brännande frågor. Det är inget sammanträffande att antalet tryckta texter ökade, att den litterära reflexionen blev allt mer diversifierad och att tryckeriernas ägare blev rika under denna tid.

I sin avhandling inom kyrkohistoria fokuserar Huhtinen på föreställningsförmågan och retoriken hos John Foxe. Närmare bestämt intresserar han sig för det visuella och litterära bildspråk som Foxe gör bruk av i syfte att vinna över sina läsare. Enligt huhtinen var Foxe en innovativ författare som utnyttjade varje till buds stående medel för att övertala människorna om värdet i den nya teologiska läran. Han kunde kanske beskrivas som en popularisering av reformationen som genom sin historieskrivning satte ord på reformationen för den bredare allmänheten. Det tål att poängtera att Foxe också var en av de mest framträdande måltavlorna för den katolska reformationen, varför hans uttalanden alltid framkallade en häftig opposition.

Guds handlande i historien

Att forska kring en så pass känd gestalt som Foxe ställer förstås vissa utmaningar. För det första var hans litterära produktion mellan 1563 och 1596 väldigt omfattande, för att inte tala om vidden av genrer han nyttjade. Det rör sig om tal, dikter, brev, bilder, biografier, förhörsprotokoll, traktater, historiska dokument, vittnesskildringar, andliga texter och skvallerhistorier. Att greppa detta överflöd av material förutsätter rätt val av infallsvinkel. För Huhtinens del handlar denna om att se Foxes texter som ett försök att skapa en protestantisk andlig historia – alltså en redogörelse för Guds handlande i världen efter apostlarnas tid. Utöver att se på hur Foxe föreställer sig den efterbibliska historien, fokuserar Huhtinen också på de främsta av Foxes antagonister – Thomas Harding, Thomas Stapleton, Nicholas Harpsfield och Jesuit Robert Parsons – och deras ursinniga protester.

Vaccinattityder som meningsbärare

 

Laura Brännkärr-Väänänen är doktorand i systematisk teologi och Polin-forskare inom projektet VaccAtt. Det är ett tvärvetenskapligt projekt – ett samarbete mellan psykologer och teologer – som syftar till att nå större insikt i människors attityder till vacciner. Brännkärr-Väänänen säger att många undrar hur dylika ­attityder kan utforskas teologiskt utan att medicinare eller hälsovetare är inblandade. Hon ler och framhåller att det är just det teologiska perspektivet som ger forskargruppen möjlighet att bemöta det existentiellt betydelsefulla i folks attityder i förhållande till vacciner. Det innebär bland annat forskning av meningsfullheten av ett gott liv och hur leva tillsammans, i relation till vacciner och i en vidare mening i förhållande till hälsa och sjukdom. Människors beteende i förhållande till vacciner har både individuella och kollektiva dimensioner. Därför blir det relevant att se närmare på aspekter såsom självständighet och självbestämmande, men också samhörighetskänsla och gemenskaper i anslutning till frågan om vacciner.

Brännkärr-Väänänen skrev sin pro-gradu om grundtillit i en livsåskådningsförståelse och fick därefter möjlighet att doktorera inom projektet. Hennes fokus kommer att vara på kunskapsfrågor. Inom ramen för sin avhandling forskar hon om hur kunskap, värderingar och maktfaktorer kan påverka hur människan navigerar i livet. Vaccinattityder är ett sätt att konkretisera livsval och göra det möjligt att förstå sådana tankegångar och händelser som påverkar människor.

 

För ett förstående samhälle

Brännkärr-Väänänen ser sin undersökning som samhälleligt viktig och är medveten om hur laddat ämnet är:

– I ett så här polariserat samhälle tror jag att vi skulle må bra av att fördjupa vår förståelse för komplexiteten i vaccinattityder. Kommunikation om välmående gynnar alla parter.

Brännkärr-Väänänen vill undvika enkla förklaringar och svartvita beskrivningar. I sin forskning utgår hon från att det inte är sannolikt att människor på en skala antingen är helt för eller helt emot vacciner. Det är en mer komplex fråga och orsakerna till olika vaccinationsbeteenden finns på många nivåer (det kan vara inlärt, en skyldighet, en reaktion mot systemet, att man litar eller inte litar på sjukvården, och så vidare). Hur många nivåer det finns förväntas klarna efter att den enkät som projektet nu skickat ut har analyserats. Forskargruppens kvantitativa data ska utvidgas med kvalitativt material under hösten.

Konkreta frågor som Brännkärr-Väänänen kan ställa till materialet är bland annat: Vem rådfrågar människor om de undrar något om vacciner? Varifrån söker de information och hur avgör de om det de finner är trovärdigt? Vilka föreställningar har de om auktoriteter inom kunskapsfältet? När går individen och den egna familjen före bybor eller främlingar?

– Jag är inte intresserad av att hitta regler för hur man bör göra eller säga eller hur man ska resonera. I min forskning vill jag undersöka hur man tänker i och om livet på riktigt. Frågan om att vaccinera eller inte vaccinera är en sådan konkret situation då många tänker efter och tar beslut.

Med hjälp av intervjuer hoppas Brännkärr-Väänänen och forskningsgruppen nå den mångbottnade hälsosyn som finns som grund för ett till synes enkelt beteende, nämligen att vaccinera eller att inte vaccinera. Med en mångsidigare och mer nyanserad bild behöver vaccinationsfrågan inte alltid dras till sin spets och resultera i polarisering. Brännkärr-Väänänen hoppas tvärtom att en vidgad och fördjupad inblick i människors attityder kan underlätta kommunikationen mellan aktörer både inom utbildningssektorn och vårdsektorn, men också mellan privatmänniskor.