Foto: Satu Karmavalo

En virtuell sommarkonferens

Det nordiska sommaruniversitetet, NSU, ordnade sommarens konferens virtuellt sista veckan i juli. Akademiker, artister och aktivister kom samman i olika virtuella forum, ett sätt att mötas som blivit allt vanligare sedan covid-19. Jag deltog i studiecirkeln om feministisk filosofi och personligen tyckte jag att det var smidigt att delta via zoom, samtidigt som jag uppfattade att en del andra studiecirklar hade utmaningar med att hitta rätt rum och rätt länk för varje träff.

Saknade jag de fysiska strukturerna av en konferens på ett lägerområde, som sommaruniversitetets sommarkonferenser vanligen äger rum på? Javisst! Virtuellt fanns det inte på samma sätt utrymmen för att bekanta sig med andra, för att föra diskussioner om ämnen som presenterats eller helt enkelt att umgås tillsammans under kvällarna eller spontant medan man förflyttade sig från ett ställe till ett annat. Däremot möjliggjorde de virtuella träffarna att en hel del nya deltagare fann vår gemenskap.

I den cirkel jag deltog i, var det färre traditionella textpresentationer och fler temabaserade träffar med diskussion. Jag tyckte det var en bra balans av allt, eftersom deltagande via webben kräver andra saker än vad fysisk närvaro gör. Det stora jubileumsspektaklet med anledning av organisationens 70-åriga existens anpassade sig efter omständigheterna och utgjordes av virtuella konstutställningar och databaser. Fördelen med detta var att spektaklet blev tillgängligt för en större publik än det fysiska mötet hade tillåtit. Det kan man fortfarande ta del av här. Organisationens årsmöte genomfördes likaså online och röstningen fungerade utan större problem. Själv blev jag invald till suppleant för 2021, och ser fram emot att räcka ut en hand när styrelsen behöver hjälp.

En gnutta irl, sandstrand och medeltida drama

Under onsdag kväll ordnades den traditionsenliga läsningen av ett skådespel. Tidigare år har man läst de gamla grekerna men i år blev det Hrosvith von Gandersheim, nunnan och skalden som inkorporerade kristen moral i sina pjäser. En del av oss samlades i Runsala och en större del deltog med hjälp av sina elektroniska hjälpmedel.

För mig var det fina med NSU att det ordnades och blev av. Det blev inte så mycket nätverkande eller tankeutbyte gällande min egen avhandling, vilket jag brukar sträva efter under konferenser, men däremot skapade konferensen en känsla av att världen faktiskt går vidare. Det fanns en rytm att delta i, en känsla av att arbetet kan och kommer att fortgå, att jag inte är ensam och att vi kan komma samman med processer för vardag och forskning. Nu är det dags att påbörja ett nytt akademiskt år.

Laura Brännkärr-Väänänen