Vinterkonferensen i feministisk filosofi och teologi ordnades 5-7 mars av det Nordiska sommaruniversitetet. Konferensens deltagare begränsade sig dock inte enbart till invånare i de nordiska länderna, liksom inte heller de teman som behandlades begränsades till akademisk filosofi eller teologi. Tvärtom var mångfalden av synvinklar och presentationer återigen en rikedom. Det hade beretts utrymme för olikhet och spänning samtidigt som frihet och ansvar för gemenskapen beaktades. Det gjorde man bland annat genom att betona och möjliggöra diskussion under hela konferensen. Tack vare förhandsarbete kunde sessionerna fokusera på kommentarer från utsedda respondenter och andra medverkande. De som inte hade tid eller möjlighet att kommentera under den därtill allokerade tiden kunde ge sina kommentarer och ställa sina frågor via en elektronisk plattform – Miro. Tack vare det interaktiva verktyget som handhades av konferensens organisatörer och deltagare, kunde diskussionerna också fortsätta och fördjupas på plattformen. Vi hade också sessioner för umgänge och fördjupning.

Det var en intensiv helg, men det som jag främst burit med mig var Lovisa Mienna Sjöbergs keynote-föreläsning  ”To live in everlasting blessing – A Place to call Home. Exploring human relationships with Creation in Sámi contexts”. Det finns något djupt berörande i att lyssna till teologi, denna gång från ett samiskt perspektiv, där människan befinner sig så nära skapelsen. Jag vill här berätta det jag kommer ihåg om sivdnidit.

Sivdnidit

Det finns ett liknande begrepp i relation till Guds skapelse och välsignelse medan sivdnidit hör till människan och betyder både att skapa och välsigna. Det genomsyrar människan, samhället och hela verkligheten. Människan relaterar till världen, till Gud. Det är inte enbart något som görs, utan Sjöberg förklarade att det teologiska språket behövs för att klargöra handlingens djupare innebörd. Fastän det kan uttryckas i konkreta handlingar (t.ex. korstecken) är innebörden av sivdnidit mycket mer. Sjöberg beskrev sivdnidit som ett sätt att påminna sig själv om sitt ansvar, om sin egen mänsklighet och vördnad i vardagslivet. Ansvaret och vördnaden står i direkt relation till ens maktposition.

Sjöberg beskrev sivdnidit som ett sätt att påminna sig själv om sitt ansvar, om sin egen mänsklighet och vördnad i vardagslivet. Ansvaret och vördnaden står i direkt relation till ens maktposition.

Detta, som samtidigt är konkret och abstrakt, har jag burit med mig, känt och funderat på. Livet som går bortom det enkla, förklarbara, mätbara. Jag känner och funderar mycket på hur strukturer gör intrång i världsbilder och verklighetsuppfattningar. Otåligheten att inte förstå, i detta fall, samisk världsbild och verklighetsuppfattning som totalt saknar motpart eller modell i finsk kultur. Otåligheten kan skapa partiskhet i forskning och förenkla det komplexa. Hur kan man förstå om man inte går bortom sin egen tankevärld och förförståelse? Varför utgå från att en, i det ena fallet, fungerande praktik är fungerande på andra håll? Varför reducera liv till något mätbart? Varför är det så svårt att lyssna?

Laura Brännkärr-Väänänen