Elfte gången gillt för kjempegrejt NORDVECK-konferens

 

Elfte gången gillt för kjempegrejt NORDVECK-konferens

Den så kallade Ishavskatedralen är mäktig i all sin enkelhet

Mötesplats för väckelsehistoriker och andra intresserade

Om än något sömndruckna, var det med förväntan i blick som en merpart av ÅA:s kyrkohistoriker anträdde Åbo flygplats i medlet av augusti. Bland dessa fanns även Polin-forskarna Niklas Antonsson och Jakob Dahlbacka. Resans mål var Tromsö, och dess syfte att delta i det som i folkmun kallas för NORDVECK. Förkortningen står för Nordiskt nätverk för väckelsehistorisk forskning – i praktiken en konferens som äger rum vartannat år i något av de nordiska länderna. Emedan någon regelrätt, samnordisk konferens inom ämnesområdet kyrkohistoria saknas, har nämnda konferens alltsedan nätverkets grundande år 1999 fått utgöra en sådan mötesplats. I sanningens namn har utbytet och samarbetet längre anor än så. Den bygger nämligen på en närapå fyrtioårig tradition av samnordiskt nätverkande av olika slag.

Trots nätverkets tematiska fokus på väckelsehistoria, är det förvånansvärt och glädjande många icke-kyrkohistoriker som gång efter annan hittar till konferensen. Det bidrar framför allt med nya impulser och fräscha sätt att bedriva väckelseforskning. Men det möjliggör även ett slags sund självrannsakan som är svårare att uppnå i alltför slutna akademiska kretsar. Till årets tankeställare hörde bland annat frågan om även väckelseforskningen – i likhet med mången annan kulturvetenskaplig forskning – varit alltför nationellt inriktad. Kunde man vinna något på att i ännu större grad än tidigare se väckelserna som transnationella företeelser och nätverk?

Väckelsens rum både i teori och praktik

Nordveck-konferenserna är sällan är några mastodonta tillställningar vad deltagarantalet beträffar. Å andra sidan är det just denna egenskap som i mycket åstadkommer den familjära och välvilliga stämning de kännetecknas av. Här ges rum och möjlighet för även mer juniora forskare att pröva sina vingar. Rum var även i övrigt konferensen mer specifika tema – närmare bestämt väckelsens rum. Rumsbegreppet begränsades dock inte enbart till fysiska rum, utan inbegrep även virtuella rum, fiktiva rum, minnesrum och så vidare.

Att konferensen ägde rum vid Universitetet i Tromsö gav oss Åbobor anledning att för en gångs skull uppskatta den finska sommaren. Det var nämligen, om möjligt, kallare i Tromsö än i Åbo, och de högsta fjällen var alltfort snöbeklädda. Det mäktiga fjord- och fjällandskapet ramade tillsammans med det förtjänstfulla arrangemanget och programmet på ett ypperligt sätt in konferensen. Deltagarna bjöds bland annat med på en underhållande stadsvandring i Tromsöväckelsens fotspår som avrundades med ett besök till Perspektivet Museum som hade en utställning om religiös praxis i dagens Tromsö. Möjlighet gavs även att delta i en busstur i fjordlandskap till olika viktiga historiska väckelseplatser.

Torsk, brunost och Sherpatrappa

Även i övrigt gav resan till Nordnorge anledning att pröva på och uppleva en del lokala specialiteter. Således inmundigades såväl lokalt fångad torsk som något mer regional brunost jämte skagenröra. Till de mer kännspaka landmärkena hörde definitivt den så kallade Ishavskatedralen. Resans hedersomnämnande går till Niklas, som var den enda av de finländska kyrkohistorikerna som gick upp för alla de drygt 1200 stegen i den så kallade Sherpatrappan.