Virtuella konferenser mitt i natten kräver självbehärskning
2 december, 2021
Den mörka novembernatten framför skrivbordet blir ljus i skenet av forskningen. Bilden tagen strax efter att skribentens egen presentation hade ägt rum.
Trots corona-pandemin ordnas det många konferenser på olika kontinenter i världen. En av dessa är den årligen återkommande American Academy of Religion och Society of Biblical Literature Annual Meeting (SBL Annual), som traditionellt ordnas i USA. Den här gången ordnades konferensen 18–23.11.2021 i hybridformat: det fanns både sessioner som man kunde delta i på distans via zoom, och sessioner där man möttes IRL (“in real life”, som man även brukade säga före pandemin på nätet).
Jag deltog naturligtvis på distans. Eftersom konferensen ordnades i San Antonio, Texas, började dagen oftast kl. 9.00 lokal tid. Detta betydde kl. 17.00 här i Finland och dagens sista session slutade ofta kl. 3 på natten. Således krävdes mycket muskler för att orka sitta framför skärmen, och även mer självbehärskning att kunna koncentrera sig på flera dagars intensiva presentationer och diskussioner och att inte förvirra sig till exempel till olika sociala medier. Eftersom jag inte är aktiv på sociala medier så krävdes det inte lika mycket självbehärskning från min sida. Man måste känna sina svagheter.
Mångfald av sessioner
Även om det fanns mindre sessioner som ordnades virtuellt jämfört med de s.k. IRL-sessionerna, så fanns det ändå mer intressanta och till min egen forskning relevanta sessioner än jag kunde delta i. De sessioner som jag deltog i handlade exempelvis om moderna lingvistiska teorier och hur man kan tillämpa dessa teorier på forskning i klassisk hebreiska eller grekiska; hur ugaritiska kan bidra till att förstå hebreiska verbstammar (mestadels nif’al för de invigda); vad det betyder att man tolkar Paulus “inom judendom” (“Paul within Judaism”) och inte i motsats till judendomen som det tidigare varit vanligt. Utöver dessa sessioner deltog jag ytterligare i sessioner som behandlade hur allusioner kan förstås och hur man kan tillämpa intertextuell metodologi (à la Kristeva) för att definiera allusioner eller intertextualitet också i de tidigjudiska texterna; hur muntlig tradering eller “orality” har påverkat manuskriptevidens i gammaltestamentlig textkritik eller huruvida den har gjort det; hurudan det ptolemaiska rikets ekonomi var och hur den ptolemaiska tiden påverkat judisk “litterär”; och vad vet vi om samarier i forna tider? Det fanns en enorm mängd av olika metodologiska perspektiv, olika forskningsfrågor och mycket inspirerande diskussioner.
Även James VanderKams “Presidential Address” om Robert Henry Charles (1855–1931) och modern bibelforskning var intressant. Charles var en irländsk präst som läste judisk apokalyptik och redigerade kritiska utgåvor, gjorde översättningar och skrev kommentarer till dessa texter. Även om hans texter fortfarande hundra år senare stundvis är relevanta (till exempel har jag själv utnyttjat hans textutgåva och kommentarer till Jubileerboken i min forskning), har han också många brister. En av bristerna är att han mycket ofta – med stor självsäkerhet – “korrigerade” eller “förbättrade” manuskriptevidens i hans kritiska utgåvor till olika texter, eftersom han var säker på att “den ursprungliga texten” måste ha lytt precis som han själv tänkte. Detta står i kontrast till den moderna synen på textkritik.
Abrahamslöftet och Jubileerboken
Själv presenterade jag mina resultat av ett kapitel från min (förhoppningsvis) kommande doktorsavhandling i en session som hette “Deuterocanonical and Cognate Literature.” Där behandlade jag Abrahamslöftet (1. Mos. 12:1–3 och paralleller) och dess tolkning i den tidigjudiska Jubileerboken (c. 150 f.Kr.). Jubileerboken omskriver Första och Andra Moseboken med olika modifikationer. Den innehåller en stor mängd tidiga tolkningar till Första Mosebokens berättelser. Därför är boken en skattkista för tidigjudisk bibeltolkning. Samtidigt är den ett verk från en krets som förhåller sig mycket exklusiv gentemot andra folk. Även om detta är ett fenomen i den antika världen, är det viktigt att betona att en sådan inställning inte var det enda sättet antikens judar förhöll sig mot andra folk. Det fanns också universalistiska drag. I detta sammanhang är Jubileerboken extrem i sin exklusivitet.
Abrahamslöftet handlar om fyra löften som ges åt Abraham i Första Moseboken: han ska få ett land, han ska få avkomlingar (eller bli till ett stort folk eller många folk), hans namn eller rykte ska bli stort och han ska bli välsignad och genom honom eller genom hans avkomling(ar) ska alla världens folk bli välsignade. I Jubileerboken finns det flera allusioner till dessa fyra teman i Abrahamslöftet. Sist och slutligen riktar sig alla fyra teman till Jakob, som är Abrahams säd eller avkomling, och som ska härska över landet eller även över hela världen, som ska göra Abrahams namn stort och som ska bli till välsignelse i världen (när andra folk underkastar sig Jakobs eller Israels herravälde). Jub 32:18–19 är här nyckeln (jmf. den omskrivna 1. Mos. 35:11–12):
“Gud sade på nytt till Jakob: ’Jag är Herren som har skapat himmelen och jorden. Jag ska öka dig och mångfaldiga dig väldigt mycket. Kungar ska komma av dig, och de ska härska över var som helst mans fot har trampat jorden. Jag ska ge dina avkomlingar hela landet som ligger under himmelen. De ska härska över alla nationer såsom de vill. Efter det ska de få hela världen, och de ska äga den i evighet’” (min råa översättning från ge’ez).
I denna omskrivning har man modifierat texten så att Jakob inte ska bli många folk (1. Mos. 35:11), utan att Jakob ska vara bara ett folk, Israel, och inte många. I stället för denna mer inklusiva eller universalistiska syn som ännu kan spåras i Första Moseboken, har universalismen i Jubileerboken blivit partikularistisk. I stället för att många folk skulle härstamma från Jakob, så blir alla världens folk under Jakobs och hans söners herravälde. Denna omskrivning är mycket intressant eftersom Guds tilltal inte omskrivs på andra ställen lika mycket, utan att det oftast endast är kontexten i Guds tal som modifieras i Jubileerboken.
Sist och slutligen kan också Jakob – som representerar folket Israel – ärva alla löften endast om de följer den mosaiska Toran, som är den andra kärnpunkten i Jubileerboken. Således verkar det som att bokens syfte är att få sina läsare att följa den mosaiska Toran såsom skribenten har tolkat dess stipulationer (halakha för de invigda). Om man gör så, blir också Abrahamslöftet en realitet.
Jubileerboken är mycket fascinerande och den ger också en bra bakgrund till Qumrankretsens teologi (där Jubileerboken hörde till de auktoritativa skrifterna, se t.ex. Damaskusskriften 16:1–4). Således ger den även bakgrund till den tidiga judendomen och därför också till Nya testamentet och dess bibeltolkning.
Topias Tanskanen