Skip to main content
Konferens

Internationell konferens om mobbning i arbetslivet

By april 28, 2021No Comments

Internationell konferens om mobbning i arbetslivet

Foto: Satu Karmavalo

Den 12–14 april arrangerade International Association of Workplace Bullying and Harassment för tolfte gången en internationell och tvärvetenskaplig konferens om mobbning i arbetslivet. Då jag i min forskning vill bidra med teologiska resurser för att förstå läkande av människor som utsatts för mobbning i arbetslivet var detta en god möjlighet för mig att lyssna och lära om nuläget på detta internationella forskningsfält. Som värdar för årets konferens stod University of Wolongong i Dubai, men p.g.a. pandemin arrangerades konferensen online. Konferensen samlade forskare från olika kunskapsområden, såsom psykologi, sociologi och juridik, men också terapeuter, konsulter och andra praktiker som hanterar mobbningsproblematiken hos arbetslivets olika aktörer.

Nytt för i år var konferensens så kallade ’Global Round-ups’, vilket innebar paneldiskussioner kring nuläge och utmaningar i olika världsdelar. Forskningens globala räckvidd underströks också på andra sätt genom att uppmärksamma en global och mångkulturell kontext vilket öppnar för en komplex förståelse av mobbningsproblematiken.

Under konferensen fick vi lyssna till två uppskattade keynote-föreläsningar av Premilla D´Cruz, Professor vid Indian Institute of Management Ahmedabad, Indien och nordamerikanskan Catherine Mattice, konsult i arbetsmiljöfrågor. D´Cruz föreläsning gav en mycket bred och innehållsrik inblick i det aktuella forskningsläget angående arbetsplatsmobbning. D`Cruz lyfte fram mobbning som ett mångdimensionellt fenomen som utvecklas i en lika mångdimensionell kontext. Såväl makronivåer i form av nyliberalism och global konkurrens som mikronivåer i konkreta organisationer och strukturer behöver tas i beaktande för att förstå problematiken.

Närvarande och frånvarande perspektiv

Utöver de öppningar mot en global och mångkulturell situation som omnämnts, presenterades många studier kring konkreta åtgärdsprogram inom ramen för organisationsutveckling, ledarskap etc. Också de utsattas möjligheter till rättsprocesser lyftes fram frekvent. Frågor om den utsattes möjligheter till läkande och rehabilitering var dock nästan märkligt frånvarande. En diskussionstråd berörde terapeutiskt arbete, men mycket lite av forskning på temat presenterades. Också teologiska ansatser var frånvarande. Den kvalitativa forskningen som kommit att få en allt mer framträdande roll ställer dock nya filosofiska frågor. Den brittiske sociologen Declan Fahie efterlyste glädjande nog en utvidgad tvärvetenskaplighet som involverar t.ex. filosofi och nämnde kortfattat sin nyligen publicerade artikel om dygdetik och mobbning i arbetslivet. Han pekade på behovet av metoder och teoretiska perspektiv från olika vetenskaper som låter sådant framträda som annars faller utanför synfältet och på detta sätt avtäcker ”new layers of truth”.

Utifrån detta behov av nya sanningsskikt utmanas filosofer och teologer att ta plats. Inte minst den utvidgade mångkulturella kontexten uppmärksammar en betydligt mer komplex social verklighet än vad som kan omfattas i kvantifieringar och statistik. I teologisk tradition kommer inte detta som en överraskning. Tvärtom återfinns här en dynamisk, sårbar och svårförutsägbar människa som inte enkelt låter sig kartläggas men som förmår beröra och beröras när hon utsätts för den Andres blick. Kan en uppmärksamhet på nya sanningsskikt måhända göra också rehabiliterande åtgärder mer framträdande framöver?

Mikael Nilsson