Forskningschefens julhälsning / A Christmas greeting from the Director

Tumaini universitetets Makumira campus konststudenters performans om kristet ansvar på Kyrkornas Världsråds missionskonferens i Tanzania 2018. (Bild Mika Vähäkangas)

Tumaini University Makumira campus’ performance of the arts students on discipleship in the mission conference of the World Council of Churches in Tanzania 2018. (Photo Mika Vähäkangas)

Johannes julevangelium beskriver julens budskap som att ”Ordet blev människa och bodde bland oss”. Detta budskap är viktigt för oss i akademin där de flesta discipliner brukar kallas för något-logi eller fritt översatt något-vetenskap. Såsom vi vet, kommer slutet ”logi” i discipliners namn från grekiskans ”logia”, d.v.s. ord (i pluralis). Våra discipliner är alltså ord om något. I teologins fall är det fråga om ord om Gud (Theos).

Akademiska discipliner är alltså starkt ord-centrerade, åtminstone i humaniora. Teologi kan anses vara ännu mer logocentrisk då den ofta behandlar eller åtminstone relaterar till heliga skrifter och i kristen teologi betraktas även treenighetens andra person som Ord. Och det är just genom detta Ord som kristna anser sig kunna veta om Gud. Teologi blir alltså ord om texter (ord) om Ord. Med andra ord, logocentrism i tredje potens.

Julens budskap om Ordets människoblivande är aktuellt för akademin oavsett av huruvida akademiker tror på julens berättelse eller inte. Vi hamnar alltför lätt i ett läge där vi koncentrerar oss på att analysera ord om ord och förlorar kontakten till det kroppsliga. Då är det viktigt att våra ord förkroppsligas – eller i akademisk jargong, har ”impact” eller genomslagskraft. Då är det inte endast fråga om att våra ord genererar flera ord men att orden blir kött. Det är något som mina sydafrikanska kollegor beskriver som ”where the rubber hits the road” (där däcket slår kontakt med vägen). Det är där vår forskning blir förkroppsligad i biosfärens liv.

För att orden ska bli kött behöver vi fråga oss själva varför vi forskar om det vi forskar. Vad är det jag är ute efter? Bröd på bordet eller personlig ära? Eller ett gott liv för människor och resten av skapelsen? Eller? I alla fall är julens budskap att Ordet blev kött för de andras skull. Det handlar inte om en söt julsaga utan om en grym historia där det förkroppsligade Ordet blev krossat av den för sin tid brutala förtrycksmekanism för att utmana sådana mekanismer genom sin uppståndelse. Men kanske är det dags att glömma detta brutala julbudskap och njuta av den sagolika julen för att sedan arbeta och leva i linje med det riktiga julbudskapet under resten av året.

“The Word became flesh, and dwelt among us” is how the gospel according to John describes the central message of Christmas. This message is relevant for us in the academia where most of the disciplines are called something-logy. This “-logy” comes from the Greek word “logia” meaning “words”. Our disciplines are words about something. In the case of theology, it is words about God (Theos).

Academic disciplines are strongly word-centred, at least in the humanities. Theology can be considered even more logocentric because it often deals with or at least relates to holy scriptures and in the case of Christian theology, even the second person of the trinity is regarded as the Word. It is precisely through this Word that Christians believe that they can know God. Theology becomes thereby words about the word of God (the scriptures) on the Word of God. In other words, this is logocentrism in the third power.

Irrespectively of whether you believe in the Christmas narrative or not, its message is relevant for us in the academia. We end up so easily analysing words about words and miss the contact to the embodied realities. That is why it is important that our words get embodied – or in academic jargon – have “impact”. And this impact should not only mean that our words generate many new words but in the gospel language, they become flesh. My South African colleagues describe this as theologising “where the rubber hits the road”. That is where our research incarnates in the life of the biosphere.

For this to happen, we need to ask ourselves why we have chosen the questions we research. What is my ultimate goal in this? Breadwinning or personal fame? Or good life for the humans and the rest of the creation? Or? Anyway, the Christmas message is that the Word became flesh for the sake of the others. Therefore, it is not a sweet Christmas story but a brutal history of the incarnated Word who was crushed by the callous machinery of oppression to eventually challenge these mechanisms through resurrection. But perhaps we may allow ourselves to put aside the harsh message of Christmas for a couple of days to enjoy the soothing Christmas fairy tales. We have the rest of the year to live up to the real message of Christmas.

Mika Vähäkangas