En forskarvardag under Corona-våren
18 juni, 2020
En forskarvardag under Corona-våren

Nu när Finlands regering i måndags upphävde undantagstillståndet, är det dags även för mig att blicka tillbaka på forskarvardagen under de gångna tre månaderna.
Biblioteket, mitt älskade
Det som jag som exeget har saknat mest från den ”normala” forskarvardagen är en fri och omedelbar tillgång till böcker på campus. Det är viktigt att snabbt kunna leta fram ytterligare information om något ämne, men nu har möjligheten att kolla i böcker ganska långt ersatts av googlande och sökningar i forskningsdatabaser. Lyckligtvis finns många artiklar och böcker tillgängliga även elektroniskt, men så är sällan fallet med kommentarslitteratur. Naturligtvis packade jag med så många böcker som det bara gick, när vi fick order att tömma våra arbetsrum, men det visade sig att jag skulle ha behövt flera. Jag besökte Theologicum en gång i april och hade med mig en lista över viktiga forskningsböcker som jag behövde låna ut och som jag själv sedan kunde hämta från de öppna hyllorna i vårt bibliotek. I juni har jag också besökt campus för att göra anteckningar utifrån kommentarslitteratur.
Uppskatta lyxen att ha färdig lunch och ostörd tid
Såsom många föräldrar har konstaterat nu under våren, har matlagningen och att hålla ett öga på distansskolarbetet tagit mycket tid. I och för sig har situationen något liknat den om somrarna – alltså den situation jag nu befinner mig i. Många forskare är ganska vana vid att arbeta även hemma, men det är enklare om man är ensam. Återgången till närskola för grundskolornas del under drygt två veckor i maj var ett välkommet avbrott i den rätt så monotona våren och förbättrade effektiviteten åtminstone för denna forskare.
Nya knep med digitala verktyg
Under våren tog hela samhället stora steg i digitaliseringen, sägs det. I universitetsvärlden märktes detta framför allt i att man blev van vid att använda Zoom, som visade sig vara ett behändigt verktyg för seminarier och möten. I mina andra förtroendeuppdrag, exempelvis inom Forskarförbundet, användes Teams för distansmöten. Till en början kändes distansmötena bra och effektiva, men med tiden framträdde också nackdelarna. Möjligheten att inofficiellt utbyta information före och efter möten uteblev ganska långt, och det blev klart att distansmöten, -seminarier eller -konferenser inte är ett koncept som skulle fungera helt tillfredställande i längden. Människor behöver ju se, höra och lära känna varandra även i det verkliga livet, inte enbart på skärmen. Låt oss hoppas på en snabb återgång till den mera normala forskarvardagen!
Lotta Valve